Flockar samlas ännu vid eldar

Detta nyhetsbrev har nu gått ut till prenumeranterna.

Hej Storytellervän,

Så var det dags för hundratrean. Här reflekterar jag som vanligt kring Storytelling, Storylistening, Storybuildning eller Storydoing. Kärt barn har många namn.
Jag, Matts Heijbel, som skriver de här breven sen många år, tycker att jag hyllar Corporate Storytelling och det handlar då helt enkelt om att fokusera människans grundläggande kommunikation: Att visa hur man kan ge och få berättelser som gör verkligheten begriplig och framtiden möjlig.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

För hundratusentals år sedan när människorna först samlades vid lägereldarna så var det för att orientera sig, bygga relationer och flockar och överföra kunskaper som stärkte gruppen och dess möjligheter att överleva och vara nyttiga och framgångsrika.

Detta gäller förstås fortfarande och det är förmodligen ingen större skillnad på oss i dag. Lägereldarna finns än i dag bokstavligen vid älvar och i skogar och i de bostäder där man fortfarande kan elda. Men detta gäller också i överförd mening vid kaffeapparater, i fikarum och vid after-workträffar på jobbet.

Självklart också – och kanske framförallt i vår tid – i de sociala medierna. Facebook består ju exempelvis i själva verket av mer än en miljard lägereldar tända av dem som vill ropa, lyssna och berätta. Påverka och locka. Sälja och sprida. Liksom förstås Instagram, Twitter med mera. Same, same.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Det är väldigt viktigt att få omvärlden att berätta om just din organisation, säger man ofta idag. Den klassiska nöjda kundens vittnesbörd är förstås fortfarande guld värt. Men man kan vrida och vända på detta också för att inte stelna.

Richard Branson, till exempel, kan provocera med att påstå att det inte är alldeles självklart att det är kunderna som kommer i första hand för en verksamhet. Det kanske börjar med den egna flocken, medarbetarna. Det är ju de som ska ta hand om och bygga en relation till kunderna, menar Branson.

Branson samlar gärna sina medarbetare och delar berättelser eftersom han, och medarbetarna får man förmoda, tror att det är bästa sättet att lyssna av och fånga upp nya idéer.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Om man som ledare vill utbilda, sprida kunskaper och öppna den egna flockens tankar så är sanna berättelser från verkligheten ofta effektivare än att just då presentera fakta och data för att så att säga gå vägen genom hjärnan. Människan är ju i grunden fortfarande ett berättande djur som drivs mycket av känslor, något som befolkade berättelser har en klok design för.

Jag har en hel del uppdrag inom skolor och olika typer av universitet och högre utbildningar. Ibland är jag föreläsare för studenterna. Ibland är min roll att söka, finna och skörda berättelser för att utveckla själva organisationerna och underlätta vid sammanslagningar och nya krav från Myndighetssverige. Ibland vill man locka kunder, dvs exempelvis studenter.

Ibland ska högskolan specifikt ge tillbaks till samhället genom att visa resultat och sprida kunskap om forskning och ibland ska man i speciella utbildningar, på kommersiell grund, dela med sig av sina kunskaper till näringslivet utanför högskolan och universitetet.

Jag ska exempelvis själv senare i vår ingå i Lunds universitets expertgrupp när universitet ska ta upp Storytelling och narrativa metoder i sina executive-utbildningar för näringslivet eftersom de inte har just den kompetensen i sina egna institutioner.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Jag hoppas kunna erbjuda utbildningar i egen regi i senare delen av maj. Om du är intresserad av detta och vill formulera med några meningar vad det är du skulle vilja ha i så fall så vill jag gärna att du mejlar matts@storytellers.se och säger vad som skulle behövas för dig eller din organisation. Jag svarar.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Detta var allt för denna gång. Du som får brevet får det för att vi mötts, jobbat tillsammans eller för att du på egen hand har anmält dig som prenumerant. En del av er har varit med i tio år eller mer. Men det droppar också löpande in människor som är intresserade av de här frågorna.

Jag som skriver heter alltså Matts Heijbel och jag har skrivit alla dessa nyhetsbrev. Vill du / ni att jag kommer till er så säg bara till så får vi resonera om när, var och hur, i så fall.

Har du tröttnat på mitt missionerande så kan du vända mejlet med ett Nej tack så tar vi bort dig ur sändlistan,

Hälsar

Matts Heijbel

Stockholm / Grödinge

5 april 2016

Att berätta sig in i framtiden

Jag får ofta frågor om hur man kan använda Corporate Storytelling i förändringsprocesser. Kan man berätta sig in i framtiden? Jag brukar svara att det kan man förstås – på sätt och vis.

Men.

Om det handlar om en organisation som redan finns. Kanske har funnits länge. Som typ Skatteverket som funnits i alla tider beroende på hur man räknar så har man ju förstås ett arv att hantera. Ändå har Skatteverket gjort en modern imponerande kulturresa där även jag varit inblandad som storytellingexpert. En resa som i berättelseform handlar om den moderna myndigheten.

Man måste alltså hantera den bild som redan finns oavsett om organisationen funnits i 5, 50 eller 100 år. Detta måste man ha klart för sig och hantera innan man börjar berätta och använda berättelser år 2016.

Men precis som vi alla utvecklas och förändras kan varumärkesberättelsen förändras över tid. Strategiskt måste man hantera denna situation och man får hantera Då:et, Nu:et och Sen:et när man skördar och bygger berättelserna.

Berättelser om misstag

När jag förbereder en skörd av värdeberättelser i en organisation så kommer alltid en viss fråga upp. Kan man berätta om misstag och problem, vi har en del sådant i vårt företag/organisation. Mitt svar är alltid att visst kan man det. Det är till och med en värdefull energi nedlagd i att erkänna att organisationer, som ju är människor, begår misstag och av misstag kan man lära sig och utvecklas.

Corporate Storytelling är ett fantastiskt strategiskt verktyg som man kan kalibrera efter sina behov. Jag kommer ihåg en chef för en ideell organisation som jag hade en dialog med för många år sedan. Rota inte i den där skiten, sa han. Varför inte, sa jag. Upp med det, det kanske var fel då men rätt nu. Hur som helst behöver vi erkänna vår historia.

I går läste jag en intressant krönika av Frida Boisen som återkommer till sitt möte med Googles chefevangelist Gopi Kallayil som hyllar misstagen eftersom misstagen är grunden för all utveckling. Utvärdera berätta. Lär och gå vidare.

Så när man bygger sin storyrepertoar så är det viktigt att duka bordet med både det ena och det andra. Vilket förstås kräver en strategisk diskussion när man satsar på att bygga en berättande organisation som blir attraktiv för medarbetare, ägare och kunder/klienter.

Här är Boisens krönika.

Träffa den mest erfarne

Efter flera hundra uppdrag att söka, finna och skörda värdebärande berättelser för att de senaste femton åren befolka varumärken har jag samlat på mig många exempel från privat, offentlig och ideell sektor i Sverige och internationellt. Vill din organisation höra exempel och erfarenheter, garanterat power-point-fritt, så kontakta mig. Frukostföreläsning, lunchföreläsning eller helt seminarium om Corporate Storytelling och skördefest. Det ger inspiration och det är också underhållande och roligt och kan i förlängningen bidra till att bygga en berättande organisation.

Nyhetsbrev 102: Fakta informerar – Stories berör

Detta nyhetsbrev har i dag gått ut till närmare 3.000 prenumeranter. Om du själv vill vara med på listan kan du skicka ett mejl till matts@storytellers.se och skriva nyhetsbrev i rubrikraden.

Hej Storytellervän

Så var det dags för hundratvåan. I det här nyhetsbrevet berättar jag om tankar som passerar genom min storyimpregnerade hjärna och mitt storyrörda hjärta. Det har gått en tid nu sedan jag började med mitt första nyhetsbrev för drygt 10 år sedan men i grunden är insikten den samma:

Berättelserna visar och bekräftar vår identitet och kultur. Synliggör meningen med att vi överhuvudtaget håller på med vår organisation och vår verksamhet. Vi hittar berättelserna genom att lyssna in och söka nya signaler och insikter. Detta ger oss framgång och attraherar både medarbetare och kunder / klienter / brukare / investerare etc

Här skiljer sig det som internationellt kallas Corporate Storytelling från det många gärna associerar till – historieskrivning! Jag arbetar alltså inte med historieskrivning utan med berättelser och hur de kan ge oss framgång och guida oss in i framtiden så vi kan hitta intressenter som är intresserade av vad vi kan och vill och som därför vill ha med oss att göra.

Utan berättelser dör företag och organisationer ut. Faktiskt hela folkgrupper världen runt.

Det där med historien och historieskrivningen hindrar förstås inte att man kan se sig över axeln och se vad vi gjort och tänkt innan vi kom dit där vi nu är. Historieskrivningen är förstås också en del av det narrativa kapital som vi behöver för att bygga en berättande och lyssnande organisation in i framtiden.

I alla de nya insikter och idéer som just nu surrar diskret kring lägerelden finns svaret på morgondagens frågor. Berättelserna bäddar för innovationerna som erbjuder oss överlevnad.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Ledare som skaffar sig en repertoar av berättelser kopplade till organisationens varumärke, varor och tjänster visar respekt för medarbetare, kunder och ägare. De får dessutom berättelser tillbaka.

You get what you give, sa man i min ungdom. Jag brukar apropå detta skämta och säga att vi behöver färre VD:ar men fler VB:ar. Alltså från Verkställande Direktör till Verkställande Berättare – alltså ledare. Kanske skulle vi behöva fler VL:ar också? Verkställande Lyssnare.

Visst behövs det faktuella och logiska styrinstrument i arbetslivet – självklart. Men utan befolkade berättelser klingar det tomt. Så ta itu också med denna narrativa, ofta emotionella kommunikationsform, för att stimulera ett gott ledarskap och en tidsanpassad organisationsutveckling som möter efterfrågan på era varor och tjänster.

När man får en organisation presenterad för sig med hjälp av organisationsscheman med pilar och boxar och grafiska modeller kan det ibland verka som om en organisation snarare är en maskin än en befolkad verksamhet med en kultur som motor.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Jag får ofta frågor om vad jag kan erbjuda för kurser och utbildningar. Och jag har och har haft kurser i företag, organisationer, universitet och högskolor i många år. Ofta skräddarsydda. Jag har möjligt att ta mindre grupper också i mina lokaler på Södermalm i Stockholm.

Nu tänkte jag fråga dig som en av mina många tusen nyhetsbrevsläsare vad du skulle vilja ha av det blev diskussion om en utbildningsinsats eller ett konsultstöd i storytellingtänkandet:

1.
Kurs i två halvdagar med någon eller några veckor emellan där den förstahalvdagen introducerar och visar exempel och där den andra halvdagen låter deltagarna redovisa en enskild hemläxa i storyformat som då diskuteras i gruppen under min ledning.

2.
En intern kurs där en större eller mindre del av organisationen tar emot mig som processledare under en halv- eller heldag med eller utan kamerautrustning? Resulterar en första skörd av berättelser samma dag.

3.
En heldag i konferenslokal där förmiddagen visar exempel och ger tips och råd utifrån min bok Storytelling befolkar varumärket och eftermiddagen är workshopsbaserad där deltagarna delar och diskuterar sina berättelser. Detta kan vara blandad grupp eller grupp från samma organisation eller bransch.

4.
Eller något annat. Tipsa mig gärna så kan jag mäta av intresset och diskutera kreativa lösningar utifrån min femtonåriga erfarenhet i 100-tals företag och organisationer.

Hör gärna av dig om detta till matts@storytellers.se

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Jaha. Detta var allt för denna gång. Jag känner mig ibland som pastor i Storytellingkyrkan som envist talar om dessa självklara naturlagar i mänsklig utveckling. En evengelist som envist upprepar våra förklarande och identitetsbyggande erfarenheter i form av berättelser.

Detta handlar inte om religion men det handlar på sätt och vis om energier och inkännande som bygger framgång.

Jag som skriver är, som vanligt, Matts Heijbel. Om du inte vill vara med längre så kan du vända brevet med ett Nej tack! Så tar vi bort dig ur sändlistan.

Hälsningar

Stockholm / Grödinge 25 februari 2016

Matts Heijbel

Bli min gäst den 24 februari

Nästnästa onsdag, den 24 februari, har jag ett av mina öppna kostnadsfria seminarier på K22 på Söder i Stockholm. Vi kör mellan 13.15 och 14.30. Vill du vara min gäst då så skickar du ett mejl till matts@storytellers.se och skriver 24 februari i rubrikraden så återkommer jag med kod och andra detaljer när det drar ihop sig. Jag vill gärna veta vem du är och varför du vill komma så jag kan anpassa föreläsningen efter deltagarna.

Är det skrivna på väg ut?

Som erfaren journalist och författare har jag ofta använt det skrivna ordet. Visst har jag gjort både radio- och tv-produktioner även förr om åren men då ofta med det skrivna manuset i grunden. När jag började med Corporate Storytelling och Storytelling i och om organisationer för cirka 15 år sedan var det ofta rätt självklart att vi menade skrivna berättelser som kunde befolka varumärket.

Nu, sen många år, är det talade och spontanfilmade formatet betydligt vanligare. Jag skördar numera, tillsammans med mina uppdragsgivare, snabba oredigerade berättelser utan manus, utan skådespelare. Autentiska inspelningar om verkligheten som passar sociala media som hand i handske.

I slutändan är allt förstås en fråga om vad – inte hur det distribueras. För många i de yngre generationerna är det skrivna budskapet inte lika lockande som det talade. Själv anser jag att om du väl vet vad du/ni vill berätta så kan man använda samma budskap i olika kanaler och distributionsformer. Men det är klokt att reflerktera innan man ger sig in i att bygga berättande organisationer.

Kvinnan stenades till döds

Detta är det etthundraförsta nyhetsbrevet från storytellers.se vilket innebär att det blivit en del genom åren. Jag som skrivit alla dessa heter Matts Heijbel. Jag är utbildad socialantropolog och även utbildad journalist och har arbetat som författare och journalist i många år innan jag för ett femtontal år sedan kom in i det som internationellt kallas Corporate Storytelling eller Storytelling in and about organizations.

Hittills har jag arbetat med säkert 150 företag och organisationer och hjälpt dem i deras arbete att söka, finna och skörda berättelser och sätta berättelserna i arbete för att de ska bli framgångsrika i organisationsutveckling, ledarskap, rekrytering, sälj och media- och ägarrelationer.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

När jag började komma igång med detta på allvar. Alltså söka, finna, skörda och sätta sanna berättelser i arbete så ville de flesta ha hjälp med att skriva sina stories i ett kortfattat format som skulle vara händelsebaserat och lite anekdotiskt.

En bit in på 2000-talet ville de träna sig i att tala och framföra berättelserna för att få berättelserna i arbete. På senare år har, mycket tack vare sociala medier, många velat fånga berättelserna i korta videoformat. Jag brukar då särskilt rekommendera cirka 2 minuter oklippt och utan manus och skådespelare. Inspelade berättelser – rätt av.

Oavsett vilken eller vilka distributionsformer man väljer så är förstås innehållet – content som många vill kallas det i dag – som är helt avgörande. Inte främst hur du berättar och genom vilka digitala kanaler, utan vad du berättar och varför. Vilka berättelser du samlar in och varför. Vilka berättelser du bygger ur verkligheten. Man kan använda alla kanaler.

Låt organisationens berättarkapital flöda igenom allt. Inled möten med en story. Muntligt eller via laptop för att sätta en relevant ton. Välkomna de nyanställda med en relevant repertoar av varumärkesstödjande berättelser som bjuder in den nya medarbetaren i triben. Fyll inter- och intranät med organisationsfolklore. Använd berättelserna i sälj- och marknadsföring. Skriv.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Jag skrev nyligen på storytellers.se om Volvos senaste reklamfilm Made by people och att den bekräftar att näringslivet ibland är bättre på att hantera berättelsen om Sverige än vad politiken klarar. Se själv länken till filmen på www.storytellers.se

Då kom jag också att tänka på när jag vid några tillfällen var hos SSU, Socialdemokraternas ungdomsförbund på kursgården i Bommersvik. För säkerhets skull vill jag här lägga till att jag står oberoende från politik och religion men att jag anlitats av ett flertal politiska och religiösa organisationer i min egenskap av stoytellingexpert. Jag har också anlitats av ideella organisationer, myndigheter och svenska och internationella privata företag liksom exempelvis EU.

Jag mötte ungdomarna på SSU-kursen med frågan: Vad var det som hände? Hur hamnade du här på kurs hos SSU? De var mellan nyår och trettonhelgen på en ungdomsombudsmannautbildning.

Jag fick många fantastiska ögonblicksbilder om besök hemma hos klasskamrater som visade sig leva i en miljö som visade på en misär och elände och fick den blivande SSU:aren att vilja engagera sig. Kanske om en gammal farfar som talade om arbetarrörelsen och dess kamp för ett bättre samhälle. Eller kanske bara en jakt efter gemenskap då någon sa: Kom till oss på SSU.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Särskilt starkt minns jag en pojke, då i 17-18-årsåldern, som ursprungligen tillhörde en kristen familj i Irak men som tvingade fly med sin familj för att via Iran försöka ta sig till Europa.

Pojken, låt oss kalla honom Ali, var ungefär 12-13 när de tagit sig från Irak till Iran där hela familjen bodde i ett och samma rum som de hade hyrt. På dagarna var Ali och andra småpojkar ute och lekte och spelade boll på gatan. Föräldrarna arbetade med myndigheter och ambassader för att försöka ta sig till Europa som flyktingar.

En dag fick Ali, i snacket på gatan, höra talas om att en kvinna skulle stenas i parken dagen därpå. De skulle gräva fast henne och sedan skulle man få kasta sten på henne tills hon dog för att hon skulle ha gjort något man inte fick.

Han och flera andra av pojkarna blev upphetsade. Wow, vad spännande. Dit sticker vi i morgon!

Han rusade upp till sin mamma och berättade om vad de skulle göra i morgon. De skulle gå på föreställning. Det var världens show i parken nästa dag. Kvinnostening.

Mamman blev iskall och utbrast:

– Har du inte fattat någonting! Du lämnar inte vårt rum här i morgon. Du går inte över tröskeln överhuvudtaget.

Ali blev alldeles tyst och förstod att detta var något speciellt. Han stannade inne dagen därpå och missade därmed steningen av kvinnan i parken.

Nästa dag, när steningen var förbi, gick Ali och hans fotbollskompisar från gatan upp till parken för att titta. De såg platsen där det hade hänt. Marken var utslätad men man såg spår av blod. Det kändes direkt att något fruktansvärt hade hänt.

I det ögonblicket, när han stod där, gick Ali, som han själv uttryckte det, från barn till man. Skulle han någonsin komma till ett demokratiskt land med mänskliga rättigheter så skulle han organisera sig för att bekämpa detta barbariska beteende var helst i världen det hände.

Familjen fick möjlighet att komma till Sverige. När han något år senare hade lärt sig svenska och fått svenska kompisar frågade han vart han dem var han kunde hitta ett politiskt ungdomsförbund som arbetade för mänskliga rättigheter.

Någon sa SSU.

– ­­Därför är jag här idag, konstaterade Ali inför mig och alla SSU:are på kursen.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Det är en politisk berättelse hämtad från verkligheten i dag som kanske passar bättre på dagens unga än 100 år gamla berättelser från arbetarrörelsen ungdom eller till och med den nationella berättelsen om hur statsminister Per Albin Hansson för 80-år sedan sa att i Folkhemmet finns inga kelgrisar eller styvbarn.

Att jag i dag tog upp detta tema beror på att det på senare år näsan tjatas om att politiken behöver nya berättelser relevanta i samtiden. Jag inledde det här nyhetsbrevet med att reflektera över att kanske till och med Volvo är bättre på detta än vad politiken är.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Dessa frågor kommer vi att bland annat att diskutera på 2-dagarskursen jag har nästa vecka inom Storytelling/Storylistening och dess innehåll. Det finns visst plats för någon till. Kolla länkar på storytellers.se

Jag som skrev detta heter alltså Matts Heijbel. Vill du inte vara med så kan du gå ur via unsubscribe eller helt enkelt vända nyhetsbrevet med ett Nej Tack så tar vi bort dig.

Vill du komma på en gratis inspirationsföreläsning hos mig på Södermalm i Stockholm så är nästa tillfälle 24 februari mellan klockan 13.15 och 14.30. Vi börjar med lite mingel sen berättar jag i en timme. Vill du komma så mejla matts@storytellers.se med rubriken 24 februari och säg vem du är och varför du vill komma så återkommer jag med detaljer.

Hälsningar

Matts Heijbel
Stockholm / Grödinge
3 februari 2016

Det internationella folkhemmet

Volvos reklamfilm Made by people är en berättelse som bygger visioner och självkänsla. Som Aftonbladets fristående kolumnist Katrine Marçal undrade på ledarsidan för en tid sedan varför inte socialdemokratin kan få ihop en berättelse på 3-4 minuter som Volvo med sin reklambyrå lyckas berätta om dagens Sverige. Sammanhållning, stolthet.

I grund och botten, skriver Marçal, adresserar Volvos film som skapats av Forsman & Bodenfors både motsättningar och vägen förbi dem. I kontrast till S-ledningen undanglidande svar efter de dåliga opinionssiffrorna. Politiken behöver förstås bättre berättelser och de bästa berättelserna vinner då slaget om framtiden.

Den här gången har man satt de egna medarbetarna i centrum. De egna kulturbärarna. Inte en kändis är med.

Här är filmen: