Flockar samlas ännu vid eldar

Detta nyhetsbrev har nu gått ut till prenumeranterna.

Hej Storytellervän,

Så var det dags för hundratrean. Här reflekterar jag som vanligt kring Storytelling, Storylistening, Storybuildning eller Storydoing. Kärt barn har många namn.
Jag, Matts Heijbel, som skriver de här breven sen många år, tycker att jag hyllar Corporate Storytelling och det handlar då helt enkelt om att fokusera människans grundläggande kommunikation: Att visa hur man kan ge och få berättelser som gör verkligheten begriplig och framtiden möjlig.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

För hundratusentals år sedan när människorna först samlades vid lägereldarna så var det för att orientera sig, bygga relationer och flockar och överföra kunskaper som stärkte gruppen och dess möjligheter att överleva och vara nyttiga och framgångsrika.

Detta gäller förstås fortfarande och det är förmodligen ingen större skillnad på oss i dag. Lägereldarna finns än i dag bokstavligen vid älvar och i skogar och i de bostäder där man fortfarande kan elda. Men detta gäller också i överförd mening vid kaffeapparater, i fikarum och vid after-workträffar på jobbet.

Självklart också – och kanske framförallt i vår tid – i de sociala medierna. Facebook består ju exempelvis i själva verket av mer än en miljard lägereldar tända av dem som vill ropa, lyssna och berätta. Påverka och locka. Sälja och sprida. Liksom förstås Instagram, Twitter med mera. Same, same.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Det är väldigt viktigt att få omvärlden att berätta om just din organisation, säger man ofta idag. Den klassiska nöjda kundens vittnesbörd är förstås fortfarande guld värt. Men man kan vrida och vända på detta också för att inte stelna.

Richard Branson, till exempel, kan provocera med att påstå att det inte är alldeles självklart att det är kunderna som kommer i första hand för en verksamhet. Det kanske börjar med den egna flocken, medarbetarna. Det är ju de som ska ta hand om och bygga en relation till kunderna, menar Branson.

Branson samlar gärna sina medarbetare och delar berättelser eftersom han, och medarbetarna får man förmoda, tror att det är bästa sättet att lyssna av och fånga upp nya idéer.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Om man som ledare vill utbilda, sprida kunskaper och öppna den egna flockens tankar så är sanna berättelser från verkligheten ofta effektivare än att just då presentera fakta och data för att så att säga gå vägen genom hjärnan. Människan är ju i grunden fortfarande ett berättande djur som drivs mycket av känslor, något som befolkade berättelser har en klok design för.

Jag har en hel del uppdrag inom skolor och olika typer av universitet och högre utbildningar. Ibland är jag föreläsare för studenterna. Ibland är min roll att söka, finna och skörda berättelser för att utveckla själva organisationerna och underlätta vid sammanslagningar och nya krav från Myndighetssverige. Ibland vill man locka kunder, dvs exempelvis studenter.

Ibland ska högskolan specifikt ge tillbaks till samhället genom att visa resultat och sprida kunskap om forskning och ibland ska man i speciella utbildningar, på kommersiell grund, dela med sig av sina kunskaper till näringslivet utanför högskolan och universitetet.

Jag ska exempelvis själv senare i vår ingå i Lunds universitets expertgrupp när universitet ska ta upp Storytelling och narrativa metoder i sina executive-utbildningar för näringslivet eftersom de inte har just den kompetensen i sina egna institutioner.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Jag hoppas kunna erbjuda utbildningar i egen regi i senare delen av maj. Om du är intresserad av detta och vill formulera med några meningar vad det är du skulle vilja ha i så fall så vill jag gärna att du mejlar matts@storytellers.se och säger vad som skulle behövas för dig eller din organisation. Jag svarar.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Detta var allt för denna gång. Du som får brevet får det för att vi mötts, jobbat tillsammans eller för att du på egen hand har anmält dig som prenumerant. En del av er har varit med i tio år eller mer. Men det droppar också löpande in människor som är intresserade av de här frågorna.

Jag som skriver heter alltså Matts Heijbel och jag har skrivit alla dessa nyhetsbrev. Vill du / ni att jag kommer till er så säg bara till så får vi resonera om när, var och hur, i så fall.

Har du tröttnat på mitt missionerande så kan du vända mejlet med ett Nej tack så tar vi bort dig ur sändlistan,

Hälsar

Matts Heijbel

Stockholm / Grödinge

5 april 2016

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *