Nästa tisdag, den 26 januari, har jag ett av mina öppna kostnadsfria seminarier på K22 på Söder i Stockholm. Vi kör mellan 13.15 och 14.30. Vill du vara min gäst då så skickar du ett mejl till matts@storytellers.se och skriver 26 januari i rubrikraden så återkommer jag med kod och andra detaljer när det drar ihop sig. Jag vill gärna veta vem du är och varför du vill komma så jag kan anpassa föreläsningen efter deltagarna.
Hela fabriken berättade hos Stora Enso
Berättelser bär kulturen och värderingarna och det är därför en naturlag att berättelser finns överallt, även i organisationer och företag. Om berättandet tystnar dör kulturen. Om berättelserna stimuleras stärks kulturen.
När förändring är nödvändig kan man ha hjälp av att, utöver strategiska analyser, berätta sig in i framtiden med hjälp om vad vi var, var vi är och vart vi vill komma.
Stora Ensokoncernen står inför enorma utmaningar när efterfrågan på papper globalt minskar dramatiskt. Avgörande förändringar har det urgamla företaget varit med om tidigare. Man måste hela tiden tänka om, tänka nytt. Då får man hämta kraft i det förflutna ( ”vi har ställt om förut” ) och bygga visioner om framtiden. Det kommer koncernen att klara men de enheterna som visar de starkaste berättelserna har bästa förutsättningarna att mobilisera, ställa om, överleva och stärka den samlade kulturen.
I våras och i somras arbetade jag med Stora Enso i Hyltebruk. Vi började med att utbilda ett 40-tal bordsvärdar som senare blev storyskördsansvariga hos närmare 500 medarbetare. Företaget samlade hela fabriken för att under min ledning och med hjälp av de utbildade bordsvärdarna genomföra en fantastisk skördefest.
Under en dag sökte vi, skördade och spelade in berättelser om händelser som visade andan och kulturen i pappersbruket. Det var skratt, tårar och applåder och senare på kvällen blev det fullt drag på dansgolvet i Tylösand.
I Corporate Storytelling är innehållet (content) allt. Spridning och lägereldar är förstås distribution som behöver sin strategi. Kallar man det digital strategi så är det förstås en målgruppsökande tanke och en nödvändig plan för att uppnå dialog. Men allt kräver förstås innehåll.
Följaktligen sprids berättelserna muntligt, digitalt via olika sociala media men nu också i printad bokform som gjorde att alla cirka 500 anställda fick boken om dem själva berätta av dem själva i julklapp. Det är vad Stora Enso i Hyltebruk har gjort.
Här finns den exempelvis den fantastiska berätelsen om Gusten som sitter i väggarna. Som storytellingssökande skördare är detta ett fynd. Vad menar man med att något sitter i väggarna?
Ibland får jag frågan om min metod fungerar i industrimiljöer. Klart det gör, svarar jag. Alla mänskliga sammanhang bärs av berättelserna och de finns där. Sen gäller det att söka, finna, skörda och sätta berättelserna i arbete. Muntligt, tryckt, digitalt till exempel via alla miljarder lägereldar som svävar över oss i cyberspace.
Kurs, seminarium och lite Branson
Nyhetsbrev 100:
Hej Storytellervän
Så var det dags för det hundrade nyhetsbrevet från Storytellers. Jag som har skrivit alla dessa brev heter Matts Heijbel och du får det för att du bett om det eller för att vi har haft med varandra att göra professionellt.
Längst ned i det här nyhetsbrevet får du tips om en tvådagarsutbildning en bit in i februari. Jag bjuder också, innan dess, till ett kostnasfritt entimmasseminarium om du bara skulle vilja ha en liten dusch från storytellingens fantastiska värld.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Jag tjatar hela tiden envist om att det viktigaste är vad man berättar och vilka berättelser man söker och traderar när man odlar sitt varumärke. Strategier är förstås bra och nödvändiga men det är först när man fyller dem med meningsfullt innehåll som man kommer in på det som kan stoppas under den kreativa rubriken Corporate Storytelling.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Sedan har förstås dessa berättelser olika uppdrag och olika distributionsvägar. På senare år har många av mina uppdrag till exempel dragit åt employer branding och arbetsgivarvarumärket.
Hur kan man få medarbetare att vilja vara bärare av de berättelser som behövs för att först befolka flocken under varumärket och sedan bli lyssnade på och övertyga kunderna och klienterna om att det kan vara bra att bygga en relation kring varorna och tjänsterna som finns.
Och var hittar man då dessa berättelser?
Det finns svar på detta och här behövs förstås strategier. Men om man utgår från arbetgivar/employer-branding-perspektivet så ligger det nog en del i det som Richard Branson hävdar:
Det är inte självklart att det är kunderna som kommer i första hand för en verksamhet utan i grunden är det de som ska ta hand om och bygga relation till kunderna. Det vill säga medarbetarna.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Självklart kan storytellinginstrumentet kalibreras på en mängd olika sätt. Ibland är det rena säljberättelser, ibland är det berättelser som används för att stärka ledarskapet, ibland är det berättelser som vänder sig till ägare och investorer, ibland är det kompetenshöjande och kompetensbytande berättelser. Och så vidare.
Här behövs därför alltid en klar idé och strategi hur man ska hantera kulturkapitalet innan man fyller teorin med sanna berättelser skördade från den verklighet vi delar. Rita alltså kartan men ingenting har förstås hänt förrän det hela fylls på med innehåll som visar var vi kommer ifrån, var vi befinner oss och vart vi är på väg.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Någon sa att man ska fylla sin kommunikation med berättelser och därefter kan man betrakta dessa berättelser som att man vill bjuda upp till en date.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
När jag för en tid sedan arbetade med Sjöfartsverkets berättarprojekt som bland annat resulterat i en bok full med stories och en repertoar med filmer enligt Heijbelmodellen tog de med mig ut till en blåsig varvsmiljö på Djurgården och bad mig berätta om berättande i och om organisationer.
Det gjorde jag så här
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Vill du komma på ett kort kostnadsfritt seminarium om mina erfarenheter är du här med inbjuden till mig på K22, Krukmakargatan 22, på Söder i Stockholm. Nästa chans är den 26 januari kl 13.15 – 14.30. Vi börjar med lite småsnack innan vi drar igång när alla har kommit. Anmäl dig i så fall till matts@storytellers.se och säg vem du är och varför du vill komma.
Vill du gå en mer rejäl utbildning kring Storytelling / Storylistening så finns det exempelvis ett tillfälle den 9-10 februari i Stockholm då Talentum Events har anlitat mig för en sådan utbildning. Läs mer här om plats, pris, anmälning med mera:
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Jag som skriver detta och allt annat som kommer från storytellers.se heter alltså Matts Heijbel. Jag har arbetat med de här perspektiven sen slutat av 90-talet och har bland annat skrivit boken: Storytelling befolkar varumärket som finns i bokhandeln.
Jag vill sluta med ett par av mina korta ”sanningar” som jag fomulerar i boken förutom att jag ger hundratals storyexempel och praktiska tips & råd kring det här speciella kultur- och kommunikationsperspektivet:
”Om lyssnaren inte tycker berättelsen är trovärdig fungerar den förstås inte”
”Fans och evangelister kan bli kan bli ambassadörer när snacket går”
”Berättelsen ska röra vid något och leda till handlingar”
”Delta i bruset i sociala media. Snacket går ju där ute hur som helst”
Tack för denna gång.
Stockholm / Grödinge 12 januari 2016
hälsar
Matts Heijbel
Jag berättar här om Storytelling
När jag arbetade med Sjöfartsverket tog de mig till Djurgården, satte kameran på mig och bad mig berätta om berättandet. Jag talar direkt till dem och ger tips och även exempel från andra organisationer, bland annat den fantastiska berättelsen om undersköterskan i Malmö:
Jag är omsorgsgivare!!!
Jag har då och då genom åren i mitt arbete med att söka, finna och skörda kulturkapital stött på företag och organisationer som av olika anledningar har medarbetare som inte känner sig tillräckligt stolta och uppskattade.
Jag brukar då fråga vad de skulle säga om de skulle jubla över sin situation. För att inspirera visar jag då ibland den här klassikern:
Kristen storytelling
Ibland kallas berättelsen om Jesus The greatest story ever told. Han tar till sig barnen, tvättar skökans fötter, kastar ut krimskramsförsäljarna från templet etcetera. Han agerar på ett sätt som genererar berättelser om en kristen världsbild. Han kommer dessutom från en delvis dysfunktionell flyktingfamilj där sonen bara drog iväg vid tolvårs ålder.
Jag tänker ofta på det när jag relaterar till företag och organisationer. Kyrkan har levnadsregler. Sen har man exempelberättelser. Berättelserna om Jesus visar hur en man lever ideologin. Berättelser om händelser som visar värderingar.
Storytelling, helt enkelt.
I arbetslivet säger man kanske att man ska vara flexibel, transparent och ärlig. Corporate Storytelling laddar därefter dessa värden med berättelser om verkliga händelser som i bästa fall bekräftar värdeorden.
Men när jag kommer ut och jobbar på uppdrag av kyrkan så blir frågan inte att citera och exemplifiera texter om Jesus ur bibeln utan frågan blir: Vad gör ni egentligen idag? Då kan svaret vara det här som jag hittade hos Örebro församling när vi sökte berättelser för att ladda varumärket med berättelser från dagens verklighet.
Den visar värderingar och speglar kyrkans arbete med våra ungdomar.
Nyhetsbrev 99: Östersjötriben tappade hakan
Idag skickades mitt nittionionde nyhetsbrev från Storytellers ut till närmare 3.000 på sändlistan. Här kan du läsa det. Vill du också vara med på listan anmäl dig längst ned eller skicka en begäran till matts@storytellers.se
Hej Storytellervän.
Detta är det nittionionde nyhetsbrevet från Storytellers. Det första kom redan 2003 och jag har envist propagerat för ett berättande innehåll, eller content som man förstås säger i dag.
Det spelar ingen roll var någonstans du säger det du vill säga eller visar det du vill visa eller inte ens hur du säger eller visar det. Det är alltid innehållet som räknas.
Utan en berättelse befolkad av verkliga människor finns du och din organisation, eller familj för den delen, helt enkelt inte. All organisation är ju helt enkelt människor som ska åstadkomma något tillsammans. Som kommer någonstans ifrån, befinner sig någonstans i dag och är på väg nån vart.
Då menar jag berättelser både från medarbetare, leverantörer, ägare, intressenter, kunder, klienter, medlemmar eller vad det nu är.
Många talar om sociala media som en rad tekniska lösningar utan att klart se att exempelvis Facebook helt enkelt består av över en miljard av vår tids lägereldar. Dessa eviga mänskliga knutpunkter visar ständigt nya ansikten. Nu är det sociala media.
Tekniska strukturer och arenor är helt enkelt vägar och platser. Berättelserna, däremot, som färdas och möts där är själva livet.
Vid lägerelden lyssnar vi, berättar och visar värderingar. Som alltid.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Jag har haft en hel del uppdrag för EU på sistone. Runt Östersjön finns 8 länder som tillsammans bildar en region som de via EU-samverkan vill rädda genom samarbete över gränserna. Jag träffar dem alla. Det handlar inte bara om havet i sig utan också långt upp på land i de olika länderna.
Mindre nationstänk och mer regiontänk alltså.
Detta kräver cross-boarder-stories.
På vanligt EU-manér har man skaffat och utvecklat ett eget inre språk fyllt av förkortningar och koder som gör att de som finns på insidan kan få till en dialog med de andra i den inre flocken.
Precis som i så många andra byråkratiska organisationer.
Men vi som är skattebetalare, föräldrar, boende, badande och arbetande medborgare vet kanske inte ens om att det faktiskt pågår ett gigantiskt räddningsprojekt av denna region socialt, politiskt, ekonomiskt och miljömässigt.
Ett arbete som har betydelse för 85 miljoner människors framtid.
Varför vet vi inte då?
Jo, de berättar inte!
De rapporterar och redovisar förstås, talar om strategier och idkar högläsning av power-point-presentationer för varandra. De talar inåt och bekräftar för varandra att de fortsätter och håller på. Ryggen utåt alltså.
Nåja så illa är det kanske ändå inte. Dessa människor är förstås trevliga, smarta, välutbildade och demokratiska. Och de har många skickliga kämpande kommunikatörer.
Jag är väldigt imponerad av dem men här och nu handlar det om folkloren som visar cross-boarder-folket.
Min roll är att dundra på. Det är därför jag är inbjuden från de yttre cirklarna.
Utan berättelser finns Östersjösamarbetet inte, hävdar jag då.
Om våra barn förstod att det pågår en fantastisk livräddningsaktion av deras framtida livsmiljö så skulle de yngre generationerna gärna bli involverade! De skulle jubla, berätta och engagera sig. Bli ambassadörer. Om finansiärer, politiker och andra beslutsfattare fick befolkade berättelser om verkligheten skulle de ha lättare att fatta beslut.
All faktuell information måste därför självklart dessutom befolkas av verkliga människor och sanna anedotiska berättelser.
Baltic-Sea-region-räddarna tappade först hakan men förstod snart vad jag säger och jag känner att jag gör nytta som Corporate Storyteller hos Österjö-räddar-triben när jag som inbjuden provokatör och narrativ expert får vara med i dessa viktiga sammanhang som kan gestalta vår framtid.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Svetlana Aleksijevitj fick Nobelpriset i litteratur och jag kan inte låta bli att konstatera att Storytelling i och om organisationer i år därmed fick Nobelpriset i litteratur. Hennes böcker handlar om händelsebaserat berättande hämtat direkt från verkligheten. Hon lyssnar på stories från den sovjetiska och postsovjetiska människan. Sovjet var förstås också en organisation av sammanflätade människor.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Jag har arbetat en hel del med arbetsgivarmärken och så kallad Employer Branding genom åren. Nyligen var jag som föreläsare del av ett utsålt seminarium i Stockholm.
Hur ska man kunna mobilisera de egna medarbetarna som ambassadörer av och traditionsbärare av det varumärke man tillhör om man inte har en repertoar av stories hämtade från verkligheten?
Hur ska man kunna locka nya människor till flocken om man inte har befolkade berättelser om den verklighet i vilket organisationen verkar?
Det är det det handlar om. Och förstås inte bara att ropa ut utan också att lyssna av och bygga på.
Organisationen har inte monopol på berättelsen men kan bidra och lyssna av. Summan av alla berättelser odlar det sanna varumärket.
Seminariet, som jag deltog i hos HRbloggen, i Stockholm lockade människor från alla branscher. Privat näringsliv, myndigheter, kommuner, landsting, ideella organisationer etc. Inte så konstigt. Alla tribes behöver hantera sitt berättarkapital.
Det behövs därför helt enkelt fler kulturchefer i arbetslivet. Detta handlar nämligen om kultur. För först kommer kultur, sedan kvalitet och därmed framgång. Det är där berättelserna lägger grunden.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Du har fått det här brevet för att du bett om det eller för att vi haft med varandra att göra på ett professionellt plan. Jag som skriver detta och alla tidigare brev (som finns lagrade på storytellers.se) är Matts Heijbel.
Jag är en journalist författare med gedigen socialantropologisk bakgrund som arbetat med flera hundra organisationer i Sverige och internationellt när det handlar om storytelling / storylistening / storybuilding / storydoing etc.
En hel del av mina erfarenheter finns samlade i boken Storytelling befolkar varumärket som finns i en tredje upplaga i bokhandeln.
Vill du diskutera eventuella insatser allt från enstaka inspirationsföreläsningar till strategier och projekt att bygga berättande organisationer så hör av dig till matts@storytellers.se
Vill du inte ha brevet i fortsättningen så kan du vända det med ett Nej tack så plockar vi bort dig.
Hälsningar
Matts Heijbel
Stockholm / Grödinge 18 december 2015
Befolka varumärket, verkligheten duger!
Befolka varumärket, verkligheten duger. Så formulerar jag sedan många är mitt perspektiv och mitt löfte till den som vill ge sig in i Corporate Storytelling enligt Heijbelmodellen. I nästan hundra nyhetsbrev har jag upprepat detta och nu får jag värmande beröm för mina nyhetsbrev av Ulf Bergman på reklambyrån Stolt Kommunikation i byråns nyhetsbrev i december 2015. Jag kan inte låta bli att länka.
Berätta eller dö!
I våras intervjuades jag av Infogymmet om mitt arbete med Corporate Storytelling och hur det blev så. Här är den artikeln skriven av Gunnar von Sydow.
Börja med slutet!
Jag var för några dagar sedan inbjuden till Warszawa som storytellerpropagandist och kanske rent av provaktör när polska regeringen stod som värd för Östersjöseminarier under rubriken Positiv Change in the Baltic Sea Region. Representanter för de 8 länderna kring Östersjön rapporterade om olika projekt och insatser.
Jag sa till de församlade att de måste befolka sina presentationer och visa att de känner något inför det de gör. Utan berättelser finns man nämligen inte.
Det som slog mig när rader av EU-byråkrater hade högläsning från sina Power Points är att det enda begripliga de säger ofta kommer i samband med de sista power-point-bilderna. Alltså vad det egentligen var de ville säga efter inledning, bakgrund, artigheter, siffror, förkortningar och formalia.
Detta fick mig att ge dem rådet: Börja med slutet!