Se till att det händer och berätta sen

Jag har ända sedan början av 2000-talet ropat: ” Befolka varumärket, verkligheten duger”. Så ropar jag än idag. Det betyder inte att företag och organisationer bara ska vänta på att verkligheten blir redo att låta sig beskrivas.

I Sverige är vi exempelvis bortskämda med Kampradberättelser. Stories om denne märklige man som åstadkommit så mycket med sina hängivna medarbetare. Händelser som han ofta regisserat för att det ska bli berättelser om vad han gjorde och som visar Ikeas kultur och värderingar.

IMG_0978.jpg

Som när han skulle inviga den ombyggda butiken som han stöttar i sin hembygd. Det var förberett med Sverigeband och allt. Ingvar fick saxen som han förväntades klippa bandet med.

Men inte Kamprad. Han rullade omsorgsfullt ihop bandet, la saxen åt sidan och sa att det vore synd att klippa av ett så fint band. Det kunde man ju återanvända någon gång i stället. Kanske om man startar tillverkning av ostkaka i bygden,eller nåt…

Många ledare jag träffar arbetar inte med sin organisationskultur för de vet inte var och hur de ska starta. Att bygga upp en berättarrepertoar kan vara en god start. Och att regissera sig själv och sin organisation kan då vara ett av flera verktyg.

Storytelling kan bygga framtid och visa riktning även om det som skedde var regisserat.

Stories kan korsa gränser

Att människor berättar är en naturlag. Se dialogen mellan individer, samtal i familjen och berättelser på jobbet. För mig som arbetat med hundratals företag och organisationer är detta en klar utgångspunkt. Organisationer utan röst går ju under.

Jag har arbetat både inom privata näringslivet och i offentliga verksamheter med att finna berättelserna som gör att andra delar av organisationen förstår vad de gör där borta i andra huset eller på andra våningen.

En slags intern marknadsföring alltså.

Corporate Storytelling eller Storytelling i och om organisationer kan användas för att minska dåliga gap och öka medvetenhet och samhörighet för att tillsammans vinna framtid.

IMG_0964.jpg

Ska då internationella företag betona och värdesätta olikheterna eller ska de arbeta för en och samma företagskultur som står över nationella traditioner och attityder?

Det är förstås olika

Det sätts på sin spets när jag arbetar i EU-sammanhang. Jag kallar de nationella representanterna ”cross-border-people”. För att visa EU-projektet behöver de berättelser som visar att de går över nationella gränser.

När Ikeavaruhusen sprids över världen är det inte frågan om hur de gör i Kina, Tyskland, USA eller Sverige? Frågan blir snarare:

Hur gör en ikean?

Den frågan bygger också berättelser.

Sänk garden och tala med din vän

Jag påstår att Business Storytelling är emotionell kommunikation. Du siktar inte på att utmana räknehjärnan och faktakontoret hos den som lyssnar. Snarare vill du dela en känsla och beröra. Vid lägerelden.

Du ska inte att lämna en rapport eller redovisa ett mätresultat. Du skall inte läsa högt ur en upp-punktad powerpoint-presentation som ni ser framför er.

Att bli berörd kan innebära att man blir glad, arg, rörd eller överraskad. Den som tar till sig berättelsen kan förhoppningsvis få en kick eller aha-upplevelse av den verkliga händelse du berättar om från er verksamhet.

Människan är 40 gånger mer mottaglig för en sann emotionell story än av faktaredovisning, påstår Harvardforskare. Stories stannar längre än fakta hos människan – ibland livslångt. Det är så vi är designade.

Berättelsen handlar om människor och människan behöver känna in berättelser för att orientera sig och förstå.

IMG_0935.jpg

För säkerhets skull: Jag vet att siffror, pilar, boxar, diagram och nyckeltal som ryms i faktuell kommunikation också behövs! Lagen kräver till och med årsredovisningar.

Ibland önskar jag att lagen krävde Corporate Storytelling också…

Lyft inte garden och försvara din berättelse. Det behövs inte. Tala bara om en viktig händelse.

Förhåll dig i berättandet som om du talar med en god vän.

Dags att skörda kulturen

När jag började med Business Storytelling för många år sedan saknades det en del ord. Jag fick skapa dem själv. Berättarkapital exempelvis kom jag på för cirka 15 år sedan. Eller Företagsfolklore som passar mig som gammal antropolog och oberoende företagare.

Man kan också kalla det Skördefest när man delar berättelser i den flock som tillsammans vill åstadkomma nyttiga varor och tjänster.

IMG_0932.jpg

I titeln till boken Storytelling befolkar varumärket säger jag: ”Befolka Varumärket” ett uttryck som jag minns föddes i en diskussion på ett café på Kornshamnstorg i Stockholm.

Jag var då så hjärtinnerlig trött på alla varumärkesplattformar med 4-5 ord och något abstrakt som kallades vision och mission hit och dit. Dessa plattformar uttryckte sig ju som om det inte var människor allt handlade om.

Organisation är ju människor….

Kultur handlar om att odla. Man får både plöja och så innan man kan skörda. Organisationskulturen visar vad vi kan, vad vi vill, var vi kommer i från, var vi är i dag, och vart vi är på väg.

Pilar och boxar visar inte detta. Det är människor som ligger bakom och människor uttrycker sig i berättelser. Detta är en naturlag oavsett om berättelserna delas framför elden i en grotta, vid fikabordet eller på Facebook. Dem ska vi skörda och använda.

3M använder Post-it för att påminna sig

Organisationsberättelser är ett kapital. Och kapital ska, som vi lärt oss, arbeta för att utvecklas och förräntas.

Det finns goda klassiker på det här området. 3M vårdar till exempel berättelsen om Post-it-lappen som om det vore en kronjuvel i organisationen. Vilken den också är.

I dag säljer man Post-it-lappen i 150 länder och den finns också i en mängd olika digitala sammanhang i våra datorer, som en symbol för hur vi fångar och leker med våra tankar.

tomorrow-1426606__340.png

Produktutvecklaren hade tänkt göra ett superlim men fick bara ett misslyckat klibb som en kollega senare kom på att använda i kyrkokören för att markera sidor utan att tejpskada koralboken.

Berättelsen om Post-it-lappen upprepar 3M än i dag för att den är just en kronjuvel eller vad man nu ska kalla den.

För 3M är denna story därför inte bara ett DÅ. Att det hände en gång. Den är också ett NU som visar att man har plats för envisa utvecklare som får tid att göra fel och göra om, komma på och tänka om för att nå ett SEN.

Berättelsen är alltså inte bara en historieskrivning om en produkt utan en spegling av en kultur som hanterar sin kunskap för att bygga framtid. Att bygga SEN.

Därför vårdar 3M ömt berättelsen fortfarande efter 35 år.

Träna på barnen

När jag blev helt inriktad på Storytelling i och om organisationer för snart 20 år sedan så slog det mig snart att den absolut närmaste organisationen jag själv tillhör är familjen, flocken. Organisation är ju människor och människor bygger relationer och kultur genom att dela berättelser.

Så, parallellt med att undervisa på universitet och högskolor och ta uppdrag från allt fler företag och arbetsorganisationer, så började jag också berätta om mig själv för mina barn som var i rätt praktiska åldrar då.

IMG_0905.jpg

Jag hade rätt många barn och hade börjat tröttna på att läsa dessa eviga samma sagor ur vårt kulturarv, hur pedagogiska – eller ofta opedagogiska – de än var. Jag somnade ju också ibland mitt i sagan och vaknade till av en besviken barnröst som sa: Men pappa, fortsätt då…

Jag började då istället berätta om när jag, pappa Matts, cyklade omkull, om den gången jag hade snattat, första gången jag blev kär, när Robert puttade omkull skolfröken, hur jag stal en cigarett av mamma, när jag halkade och gled iväg utför en glaciär och så vidare. Sanna berättelser om händelser från mitt liv.

Jag bröt ned det hela till små händelsebaserade berättelser utan för mycket kringsnack, händelser som vi kunde reflektera över. Jag insåg snart att detta byggde relationer och familjekultur. Barnen själva började också berätta allt mer med liknande manér. Det handlade aldrig om långa eleganta ”middagssamtal” utan om små dramatiska händelser som visade något viktigt.

Ibland som småbarnsförälder kan man behöva lite vuxentid och då vill man gärna lägga barnen i rimlig tid. Efter en tid märkte jag att de kunde dra i mig på fredagskvällen och säga ska du inte lägga oss nu och berätta lite – jag vill höra den där om glaciären igen.

Eftersom jag talat sanning så behövde jag inte minnas mina fantasier utan helt enkelt återgå till den verkliga händelse jag berättat om. Visst kunde jag måla med starka färger och bred pensel men det jag sa var hämtat från verkligheten. Alla små stories la ett viktigt pussel.

Jag brukar därför säga att det kan vara bra att träna på barnen och vännerna. Speciellt när jag i mitt arbete möter människor som tror att Corporate Storytelling är nån slags retorisk skådespelarkonst som bara få behärskar. Det är det inte. Vi kan alla berätta eftersom människan är ett berättande djur.

Så här kan man också umgås i privata sociala sammanhang. Men när jag arbetar på uppdrag i arbetslivet så är det nästan högtidligt att känna att jag bidrar till att befolka varumärket och bidrar till organisationsutveckling och effektiv Employer branding.

Det är därför jag berättar mycket av VAD och HUR i min bok Storytelling befolkar varumärket.

Metaforen kan översätta tanke

I svenska språket använder vi många bildliga uttryckssätt, så kallade metaforer. Jag får ofta frågan om metaforer passar i Corporate Storytellingsammanhang. Jag svarar då att om det är uppenbart vart vi tillsammans vill nå så är det bara att köra på. Vill vi snabbt översätta en tanke är det också bra. Jag brukar tala om att verkligheten duger och kan metaforer stödja det vi håller på med – så varför inte?

Så här sitter jag då metaforiskt bak vid motorn och rundar Kungsholmen och Essingeöarna i Stockholm. I en båt som drivs med utombordsmotor. Det är jag som kör och delar av flocken som åker med. Vi väljer dock rutt och mål tillsammans. Och fart. Vi är inte slavar under vinden utan styr även, om nödvändigt, i motvind mot den verklighet vi räknar med att finna och bygga runt udden.

IMG_0837.jpg

Trots min långa erfarenhet så vet jag förstås att det är de unga fram i båten som har framtiden i sina händer. Det är de som ska ta över. Jag hoppas ändå då att de lyssnar på erfarenheterna från mannen där bak lika mycket som han lyssnar på dem i fram.

Då blev jag frälst

När jag förstod att Corporate Storytelling är en förutsättning för verksamheters överlevnad blev jag nästan som frälst i den nya insikten. Jag har på Linkedin skrivit en text om detta och om människans eviga lägereld som finns både vid fikabordet och i sociala medier. Texten har visats flitigt det senaste dygnet och dragit igång en diskussion som du kan följa och delta i här.

campfire.jpg

Nyhetsbrev 105: Webbteve m m

Nu har jag skickat ut det hundrafemte nyhetsbrevet från Storytellers till några tusen prenumeranter. Här är det. Vill du också ha det så anmäl här på sidan eller skicka ett mejl till matts@storytellers.se och skriv nyhetsbrev i rubriken.
Hej Storytellervän
Här är det hundrafemte nyhetsbrevet från Storytellers. Jag Matts Heijbel reflekterar som vanligt kring Storytelling i och om organisationer. Du är en av tusentals prenumeranter.
Jag ska den här gången berätta om en livesändning i Sveriges Kommunikatörers webbteve nu den 15 juni klockan 11.30 som kan följas här (finns kvar som fil också efter sändningen) Jag ska också berätta en nylig resa till Finland, litet om mitt arbete med GIH, och om en träff med Centerpartiets ungdomar.
Jag fokuserar alltid organisationernas berättelser om och ur den egna kulturen och kring varor och tjänster. Jag söker och stimulerar surret med medarbetare, kunder, brukare och medlemmar som ju alla binds närmare organisationerna genom berättelserna och som lockar nytt folk till gruppen.
Jag skriver de här breven sen många år där jag hyllar och stödjer människans grundläggande och naturliga sätt att kommunicera i de nya roller vi har idag på 2010-talet i vårt sekulariserade och diversifierade samhälle utan de stora dominerande nationella berättelserna. Jag vill envist visa hur man kan ge och ta emot berättelser som gör dagens verklighet begriplig och framtiden möjlig.
Innan jag arbetade som författare och journalist var jag i grunden socialantropolog och vet därför att utan berättelser finns vi inte. Ingen kommer undan så det gäller att ta beslutet att söka, finna, skörda och använda berättarkapitalet som omger alla människor också på jobbet. Det gäller förstås alltid individen men gruppen är en nödvändig förutsättning.
 +++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
I morgon, onsdag 15 juni klockan 11.30, deltar jag alltså tillsammans med Ulrika Nybäck i en livesänd webbteve-sändning från Sveriges Kommunikatörer. Jag, som förde in begreppet Corporate Storytelling i Sverige, och som har arbetat med detta i 100-tals företag och organisationer kommer att reflektera och argumentera kring påståendet ”Utan berättelser finns vi inte”.
Vill du se sändningen vid ett senare tillfälle så finns den kvar i deras facebooksflöde efteråt och har du inte facebook så kan du hitta det via den här länken.
 +++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Jag har just varit ett par dagar i Finland på uppdrag där jag föreläst om Corporate Storytelling i samarbete med med Hanken, Handelshögskolan i Helsingfors. Det är näringslivschefer som vänder sig till universitetet för att uppgradera sig i dagens forskningstankar och därför går en ambitiös kurs i organisations-och marknadsutveckling. Min roll var att tala om och försvara berättelsens betydelse och dessutom genomföra en mindre skörd med cheferna.
Det var spännande att höra en man från den finska gruvindustrin berätta att de varje vecka på hans företag hade mötestid avsatt för säkerhetsberättelser. Berättelser från gruvmiljön, kontorsmiljön och även privatlivet.
På så vis vill företaget stärka och bygga in säkerhetsmedvetandet både i gruvan och när de rör det spillda kaffet i trappan på kontoret som ingen torkade upp och som därför utgjorde en halkrisk.
Gruvstorytelling kan alltså faktiskt handla om spillt kaffe i en trappa på ett kontor när man har ambitionen att bygga en övergripande säkerhetskultur.
Det märkliga med finlandsresan är att än i dag hittade kursledningen i Helsingfors inte någon i Finland som är specifikt nischad kring business narratives och berättelsens betydelse i och om organisationer. Så de fick kontakta Matts Heijbel i Sverige.
Ansvarig för kursen är, Kaj Storbacka, professor i Auckland, Nya Zeeland. Han sa att där, i Nya Zeeland, skulle han inom landets gränser utan vidare ha kunnat identifiera 5 stycken Corporate Storytellers. I Finland alltså ingen.
Det är faktiskt inte mycket bättre i Sverige.
Så, märkligt nog, är det på våra breddgrader inte många som ser den nödvändiga skillnaden när det handlar om dagens företag och organisationer. Många som kallar sig storytellers är följaktligen kvar i att tala om retoriken, dramaturgin och framförandekonstens knep och regler. För att inte tala om sagoberättandet och traditionen som lever i den så kallade berättarrörelsen.
Begreppet blir därför ibland rätt urvattnat och jag har mött många organisationer som trodde de lejt en konsult i Corporate Storytelling men som fick kroppsspråksrådgivare.
Jag är, delvis inspirerad av Harvard, helt fixerad vid organisationens röst och organisationsfolklorens betydelse för överlevnad. Det är det som är grunden i berättelser i och om organisationer.
Ska det vara så svårt att förstå? Vi lever följaktligen fortfarande i en jungfruelig tid inom Corporate Storytelling och det är långt kvar innan organisationerna kan utveckla och utnyttja sina berättarkapital här i Norden. Jag ger mig inte.
 +++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
När jag var i Finland så utbröt en regeringskris i samband med Sannfinländarnas partiledarbyte. Vi snuddade då också vid den politiska berättelsen som jag förstås tycker är underutvecklad.
Jag har ibland uppdrag av politiska ungdomsförbund för att övertyga dem om berättelsens betydelse. Senast var det Centerns ungdomsförbund och jag lät dem efter en inspirationsföreläsning om berättelsens makt själva berätta om vilket magiskt ögonblick det var som gjorde att just hen nu går på ombudsmannakurser i CUF. Där kan individens berättelse bidra till pusslet om organisationens berättelse.
Jag har också arbetat en del med GIH, Gymnastik- och idrottshögskolan, som står inför stora utmaningar inte minst i och med bristen på idrottslärare. De kallar sitt storyarbete för att de arbetar med ”Värdebärande berättelser”. Jag har varit med att söka, finna och skörda ett antal numera filmade berättelser om meningen med GIH och varför man som anställd eller student vill vara en del av den verksamheten.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Det var allt för den här gången. Vill du att jag ska komma och tala om Corporate Storytelling i just din organisation eller ditt företag så kontakta mig så kan vi resonera. Det kan handla om allt från en enskild frukostföreläsning till workshops och storyskördande i arbetet med att bygga en berättande organisation. Kanske kickoffer eller höstsamlingar efter semestern.
 Att prata om saken kostar ingenting.
Vill du att jag ska övertyga en ledningsgrupp eller andra chefer som inte förstår riktigt vad det handlar om så kan jag komma och mjuka upp dem så det förstår att vi talar om ett framgångskoncept där verktyget kan ställas in på ledarskap, organisationsutveckling, rekrytering, sälj och så vidare. Strategin visar vägen.
Hälsningar Matts Heijbel
Stockholm 14 juni 2017