Pengar från ovan

Den sjuka gamla kvinnan bodde ensam i ett slitet hus på landet. Hennes båda döttrar, som jobbade inom vården , turades om att ta tjänstledigt för att hjälpa mamma

– Jag vill så gärna ersätta er för all er hjälp, sa mamman men jag har ju inga pengar. Lite kan ni kanske få för huset när jag dör

Döttrarna tyckte inte att hon skulle bekymra sig. Tänk allt du gjort för oss nu gör vi lite för dig, menade de

– Och vi spelar ju på Lotto varje vecka så kanske kommer det pengar från himmelen en dag när jag är borta, hostade mamman från sjuksängen

Så dog hon och märkligt nog gav den allra sista Lottokupongen en mångmiljonvinst

angel-2656408__340.jpg

Döttrarna hade små marginaler och några riktiga bankkontakter hade de inte. Så de gick till första banken vid stadens torg och berättade att de fått miljoner från himmelen…

Banktjänstemannen tyckte systrarna var underliga och kunde inte riktigt ge besked om penningplaceringar. De gick till nästa bank och det var likadant där

Sen kom de till den mkt lokala banken där de mötte en bankkvinna som lyssnade och förstod. Hon hjälpte dem att köpa och bolagisera husbilen som var döttrarnas dröm. Resten placerades i fonder

• Bankkvinnan lyssnade
• Tog dem på allvar
• Förverkligade deras drömmar

Jag skördade den från verkligheten i en bank som sökte bemötarberättelser

Hotelldirektören skapade en story

Skoldirektören älskade sin nya Harley Davidson. Portföljen och datorn hade han i läderväskorna bak. Hjälmen och skinnkläderna satt perfekt.

Han kom på eftermiddagen. Senare skulle han iväg och tala på konferens.

harley-davidson-2651708__340.jpg

Det var bara ett problem. Hotellet hade inget garage. Han ville ogärna ställa sin juvel på p-platsen bakom hotellet. Personalen i receptionen försäkrade att parkeringen var för gäster och att den var upplyst nattetid.

Men det lugnade inte kunden.

Då kom hotelldirektören förbi av en händelse. Han hade själv motorcykel och förstod genast Harley-mannens oro.

– Oroa dig inte, jag tar personligen ansvar för din hoj, sa hotelldirektören. Gå du på dina möten, din motorcykel är i säkra händer.

Harley-mannen gav mc-nycklarna till hotelldirektören & försvann ut i vimlet. Hotelldirektören ringde en rekonditionerare som varsamt och professionellt tvättade och putsade motorcykeln.

Sen ställde de mc:n på äkta mattan i foajén

När skoldirektören kom tillbaks framåt natten såg han den gnistrande motorcykeln stå där belyst av spottar och med rep på blanka stolpar runt juvelen

Hotellgäster beundrade maskinen

Mc-mannen glömmer inte. Hotellet regisserade nuet, fick en bra story om kundbemötande

Jag skördade den i en workshop där vi sökte kulturberättelser i en hotellkedja.

Konkursen gav henne kraft

Helena vilar huvudet i händerna med armbågarna mot bordet. Förtvivlad och nära gråten. Så orättvist! Hon som kämpat så med sin butik. Då ringer det i mobilen…

Det är hennes Almirådgivare som ringer.

– Hur är det med dig? Jag tänker så mycket på dig. Tänk så du kämpade.

necklace-66957__340.jpg

Helena hade satsat all sin tid och hela sitt sparkapital på att förverkliga sin dröm om en egen affär med smycken, teer och vackra kläder.

Hennes vänner och familj hade ställt upp hur mycket som helst och själv nästan bodde hon i butiken, jobbade ibland 12-14 timmar om dagen.

Ändå stod hon där nu med en personlig skuld på över 200.000 kronor och den egna rörelsen hade faktiskt till slut gått i konkurs.

Almirådgivaren som hade försökt stötta henne under hela den här småföretagarsatsningen visste inte riktigt vad han skulle säga.

Till slut kom det bara:

– Nu har du en studieskuld, precis som jag. Det kostar att utbilda sig. Nu laddar vi om och undviker alla misstag.

Den repliken vände Helenas syn på det hela. Hon insåg hur mycket hon lärt sig. Hon började om med en ny butik och undvek sina tidigare misstag.

Nu är ”studieskulden” betald och hon har en blomstrande verksamhet.

Detta är i grunden en story jag hittade i mitt samarbete med Almi för några år sedan.

Nyhetsbrev 106: Lite om Malmö och något om försvar av organisationskulturer

Hej Storytellervän

Här är det 106:e nyhetsbrevet från Matts Heijbel här på Storytellers Heijbel & Co.

Du och ett par tusen andra får det för att ni har bett om det eller för att vi har stött på varandra i Storytellingsammanhang så du på så sätt har hamnat i sändlistan.

Jag reflekterar som vanligt lite över det här med berättarkapitalet i och om företag och organisationer, varor och tjänster.

++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Numera är det rätt många som påstår att de sen långa tider håller på med Storytelling. Ibland kan jag då tycka att begreppet alltmer har börjat betyda både det ena och det andra.

Jag har roat mig genom åren med att googla uttrycket ”Corporate Storytelling” på svenskspråkig Google. På 10 år har antalet träffar ökat 400 gånger och ordet Storytelling fristående är 1000 gånger vanligare i dag än för 10 år sedan.

Jag själv utgår fortfarande från grundsynen att människan är ett berättande djur och det är hon oavsett vilken grupp hon ingår i. Det är en naturlag i dag precis som det var på stenåldern.

campfire.jpg

Vid lägerelden, fikarummet, Facebook mm.

Numera i familjen, i gruppen, i flocken, i triben, i företagen, i relationer till grannar, ägare, media, kunder, klienter, brukare etc

Vad innebär det då i och om dagens företag och organisationer och deras verksamheter? Privata, offentliga eller ideella? Jo att berättar de inte så finns de inte. Berättar vi inte så odlar vi inte kulturen och vår organisation går på sikt under.

Storytelling i och om organisationer och deras varor och tjänster är alltså nödvändig och affärsdrivande.

++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

I nästa vecka, onsdag 15 november, håller jag på K22 i Stockholm ett seminarium. Läs mer om seminariet längre ned och i ett tidigare inlägg här på http://www.storytellers.se

Seminariet håller jag på begäran eftersom vissa inlägg om Storytelling som jag publicerat på Linkedin blir så sanslöst uppmärksammade och jag får så många frågor.

Exempelvis publicerade jag nyligen ett Storytellinginlägg som genererade 40.000 visningar och 700 likes. Så nog lever perspektiven.

Tankarna kring Storytelling i och om organisationer är alltså inte på något sätt på väg nedåt. Tvärtom. Men istället för att blanda in alla möjliga kryddor i Storytellinggrytan ansluter jag mig i grunden till perspektiven som finns bland annat när man talar om detta på Harvard.

Berättelserna bär verkligheten än i dag och visar vägen in i framtiden. All kultur bärs av berättelser som till och med bygger framtid och att inte hantera denna insikt också i dagens företag och organisationer är helt enkelt korkat och skadar ytterst hela verksamheten.

Företag som inte hanterar sin kultur går i konkurs. Myndigheter läggs ned och ideella organisationer får inte medlemmar om de inte med berättelser lyckas visa meningen med att de finns.

Det är insikter som leder till uttryck som ”Culture beats strategy” eller till och med ”Culture eats strategy for breakfast”, som Peter Drucker uttryckte det.

Han var förstås inte emot strategier och hårda fakta i organisationsutveckling men menade att ett medvetet förhållande till organisationskulturen var nödvändig för att strategier och fakta skulle arbeta, fungera, leva och ta fart.

++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Utifrån dessa tankar har jag därför genom åren, med delvis en antropologisk utgångspunkt, skapat den så kallade Heijbelmodellen. En metod som garanterar en första skörd av affärs-och kulturbärande berättelser redan första dagen och som sen vidare kan bidra till att bygga berättande organisationer.

Efter en strategisk analys av behoven skräddarsyr man en inspirationsföreläsning som bäddar för processledd workshop och skördefest. Olika upplägg varje gång.

Jag har ibland fått höra att: Det här går inte hos oss…. eller att våra medarbetare här kommer inte att berätta om händelser…

– Det kommer de visst, säger jag, tryggt och bestämt eftersom jag vet att modellen fungerar.

Internt kan en rätt utvecklad kulturbaserad storyrepertoar bygga tryggheten i en gemensam ”jag vet att du vet att jag vet”- kultur.

Vid sälj, expansion och sammanslagningar kan en anpassad repertoar korsa gränser mellan avdelningar, företagsskillnader och till och med nationella kulturer.

För att attrahera rätt människor vid rekrytering kan befolkade varumärkesberättelser till och med vara kraftfullare än traditionella befattningsbeskrivningar.

Vid introduktion av nyanställda kan en bukett berättelser erbjuda en möjlighet till delaktighet, gemenskap och förståelse.

Berättelserna bäddar för legitimitet, ledarskap och sälj. De befolkar också varumärket vilket för övrigt är titeln på min bok: Storytelling befolkar varumärket som finns på marknaden i en tredje upplaga och som ingår i seminarieavgiften den 15e november.

I boken finns mängder av exempel och en beskrivning av Heijbelmodellen.

++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

För en tid sedan var jag inbjuden till Malmö stad för att tala om Storytelling och hur de kan använda verktyget i arbetet med att bygga varumärket och därmed bilden av Malmö.

Malmö har nästan 330.000 invånare och bilden av Malmö förändras förstås hela tiden. Varven är borta. Malmö är alltmer en tjänstestad och bron har gjort att Köpenhamn bara ligger 30 minuter bort med tåg. Många nya Malmöbor har rötter i andra länder.

Jag träffade drygt 100 kommunikatörer som arbetar intensivt med att bygga och hantera bilden av dagens moderna Malmö. Detta gör de i bruset och delvis i motvinden av Fake news, främlingsfientliga utfall och lösryckta citat som surrar kring varumärket Malmö.

Kommunikatörerna verkar ändå hoppfulla när de faktiskt ger sig in i dialoger i sociala media med faktabaserade argument.

Min roll var, som vanligt, att försvara den verkliga berättelsens kraft. Inga teser eller policies i det kommunala arbetet lyfter om man inte bifogar sanna befolkade berättelser som bekräftar idéerna.

Jag tog under parollen ”Show don´t tell” upp Malmöstories och öste lite ur min repertoar från andra kommuner, landsting och förstås företag.

++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Den 15 november föreläser jag alltså i Stockholm. Jag hyr lokalen, bjuder på en enkel fika och du får min bok: Storytelling befolkar varumärket på köpet. 500 kr + moms är priset för det hela.

Detta är på K22, Krukmakargatan 22, i Stockholm. Klockan 10.30-11.30 med möjlighet till eftersnack fram till 12.00.

Läs mer om detta på http://www.storytellers.se och mejla mig om du vill komma med orden: ”15 november, Ja tack” på matts@storytellers.se för planeringens skull.

++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Det var allt för denna gång. Jag som skriver detta heter alltså Matts Heijbel. Jag är journalist och författare med socialantropologisk bakgrund och har fokuserat arbetat med Corporate Storytelling i snart 20 år.

Det är också jag som skrivit alla texter på http://www.storytellers.se och jag är aktiv på Linkedin. Följ mig gärna där om du ha vill ha löpande tankar i ämnet.

Tack för denna gång

hälsar

Matts Heijbel

Stockholm 6 november 2017

Föreläsning 15 november (inkl bok)

Den 15 november föreläser jag i Stockholm. Efter 40.000 visningar och 700 likes på en färsk story på Linkedin fick jag så många frågor.

kurs.nov.001.jpeg

Med 20 år i branschen ser jag att det är vad, hur och när man berättar. Oavsett man pratar, använder sociala medier eller trycksaker.

Erbjuder därför nu, på begäran, en inspirationsföreläsning igen. Till en symbolisk summa.

Min bok ingår.

Jag berättar och analyserar varför exempelvis en berättelse, den med 40.000 visningar, kan vara rent guld.

Corporate Storytelling kan användas i olika sammanhang beroende på hur man tänker strategiskt. Till stolthet, ledarskap, sälj, rekrytering, organisationsutveckling, introduktion, mediarelationer – you name it.

Jag arbetar med Corporate Storytelling utifrån ett Harvard-perspektiv i 100-tals organisationer i Sverige och internationellt

Vill du vara min gäst den 15.11 kl 10.30 – 11.30 med möjlighet till eftersnack fram till 12.00? Krukmakargatan 22, på Söder i Stockholm.

Mejla matts@storytellers.se skriv ditt namn, organisation med rubriken 15 nov. Sätt in 500 sek + moms ( 625 ) på Storytellers Heijbel & Co bg 799-1607. Då ingår 3e upplagan av min bok Storytelling befolkar varumärket i priset.

Studenter gratis.

Kvitto på plats, faktura på begäran

Kampen om bilden av Malmö

Tack härliga Malmö Stad för att jag nyligen fick föreläsa för drygt 100 kommunikatörer i er organisation. Malmö gör ett fint arbete för att hantera sin plats på jorden.

IMG_1505.jpg

Kampen om den verkliga bilden av Malmö pågår för fullt i bruset av Fake news, invandrarfientliga utfall och lösryckta citat som surrar kring varumärket Malmö.

Men kommunikatörerna utstrålar ändå en förväntansfull segervittring om Malmös framtid nu när det hela sätter sig.

Min roll var, som vanligt, att försvara den verkliga berättelsens kraft.

Inga teser eller policies i det kommunala arbetet lyfter om man inte lägger till sanna befolkade berättelser som bekräftar idéerna och visar meningen med att arbeta för denna plats på jorden.

Jag visade storyexempel från Malmö och andra kommuner som jag arbetat med. Jag förklarade att det faktiskt går att söka, finna och skörda en första repertoar av berättelser redan första dagen bara man förstår sig på metoden.

Alla sjunger

Efter tusentals skördeuppdrag inom Storytelling i Sverige och internationellt hör jag nu försök att vrida om orden till Storyselling, Storybuilding, Storydoing och t o m Modern Storytelling.

Suck.

Alla lyssnar ju och berättar, det är en naturlag som förstås inbegriper människan och hennes organisationer. När det kommer till Corporate Storytelling så blir frågan hur vi kan lyssna och vad vi vill berätta och varför.

Lägereldarna i sociala media ger utöver irl-mötena nya arenor och mötesplatser. Men bästa storyn vinner oavsett.

robin-944887__340

Också fåglarna berättar. De sjunger och människan reagerar emotionellt och lägger till. Som den om den lilla grå fågeln vars sång rörde Gud så starkt att Gud la en droppe av Kristi blod på fågelns bröst och kallade henne Rödhake.

Den som en gång stött på och hört (se länk här nere) rödhaken glömmer henne aldrig.

Så om man nu tror på att också människan är ett berättande djur så blir frågan hur ska vi hantera det då? Hur ska vi lyssna av bruset, skörda och sätta berättelser i arbete?

Jag har genom åren utvecklat den s k Heijbelmodellen, en workshopmetod där jag garanterar en första skörd av affärsbärande berättelser – redan första dagen

Låt dem sen berätta

• sök
• finn
• skörda

Hör rödhaken: https://lnkd.in/gW-5mqb

Ananasälgen sprang förbi

När Parisa från hemtjänsten knackade på svarade ingen. Det var olåst så hon gick försiktigt in till Ture. Den gamle satt hopsjunken i stolen…

älg2.001

Ture är nästan nittio och har alltid bott i stugan. Från stolen vid fönstret ser han myren där älg och rådjur passerar.

Han är van vid Parisa som hjälper honom varje vecka.

– Hur är det med dig Ture? Jag blev orolig när du inte svarade.

– Jag tror jag har blivit tokig, svarar Ture. Jag såg just en älg som sprang med en hel ananas i munnen.

Berättelsen fann jag när jag arbetade med Botkyrkastories för några år sedan.

Det visade sig att det var en Botkyrkabo från Mellanöstern som kommit med i jaktlaget, annars en väldigt svensk sluten värld. Han hade fått jaktlagets tillstånd att lägga ut frukter och grönsaker i skogen som inte blivit sålda i hans affär.

Som ananas.

Älgen blev till sig, tog en ananas och sprang långbent förbi Tures fönster. Ture blev chockad av synen och trodde nästan han hade blivit tokig.

Berättelsen är skördad från verkligheten och kan påminna om gammalt och nytt i Botkyrka som har en bubblande ung befolkning. Över 100 språk och nära 100.000 invånare.

• Jaktlagen har plats även för nyanlända

• Stugor och natur finns också i Botkyrka

• Via hemtjänsten möts kulturer och åldrar

• Botkyrka är långt ifrån lagom

Hon ville ha en barnsäng

Hon kom i batikklänning in på Ikea i Uppsala och gick med bestämda raka steg till bollhavet. Barnen lekte, beskyddade av två ikeaner, bland bollarna.

ikeastory.001

Som Storyteller/listener hittade jag den här berättelsen hos Ikea. En av många som visar önskad bemötandekultur.

Kvinnan, möjligen från Somalia, talade ett språk som ikeanerna inte förstod. De försökte med engelska, spanska, franska och väldigt tydlig svenska. Men kvinnan talade vidare på sitt språk och gestikulerade och pekade på barnen i bollhavet.

Då ringde ikeanerna till Ali som kan arabiska och arbetar i restaurangen. Är från Irak och serverar köttbullar med mos och lingonsylt på Ikea.

– Vi har en kvinna här som talar någon slags arabiska, tror vi. Kom och hör vad hon vill.

Ali sa till sina arbetskamrater i Ikearestaurangen att han just nu måste iväg och översätta. Han bad dem ta över i köttbulleriet så länge.

Det visade sig att kvinnan vid bollhavet var nyanländ och ville ha en barnsäng till sina barn. Ali från restaurangen förstod, trots olika dialekter, tog en vagn och följde henne in i varuhuset.

Hon valde barnsäng. Han hämtade i lagret, följde henne till kassan.

• Ali behöver inte fråga chefen om lov utan rycker ut
• Han följer kunden hela vägen tills hens fråga är löst
• Bemötandestories visar och översätter varumärkesvärderingar globalt

Damen som inte ville bada

Han tände ett doftljus, täckte badrumslampan med en vit handduk. Sen startade han lite mjuk vismusik i mobilen och bjöd på spa.

Den berättelsen skördade jag för några år sedan:

Muhammed, född i Malmö, med rötter i Irak, hade gått omsorgsprogrammet på gymnasiet. Fick jobb i hemtjänsten.

En av brukarna / kunderna var Maria, en dam som inte ville duscha. Han fick absolut inte fick tvinga damen men det vore bra om hon duschade.

– Det där har vi diskuterat mycket i skolan, hur man närmar sig brukarna / kunderna med respekt, svarade Muhammed med glimten i ögat.

damen.001.jpeg

Han ställde cykeln vid huset där Maria bodde. Gick upp två trappor och ringde på. Maria släppte in honom och satte sig i stolen i rummet.

Muhammed torkade, städade, tog hand om soporna och annat som han skulle. Sen sa han:

– Du kanske kan göra dig i ordning nu för det är dags för, äh, veckans Spa-behandling…

Maria, som aldrig varit på Spa, blev så paff att hon direkt svarade ja.

Muhammed tände sitt doftljus, startade sin vismusik i mobilen och hjälpte henne respektfullt så som han lärt sig i skolan.

Sen den gången ser Maria fram mot ”veckans spa-behandling”.

• Det kanske inte är så tokigt att jobba i hemtjänsten
• Det finns entreprenörer överallt
• Malmö är en mångkulturell stad
• Lär av varandra