Den som inte berättar finns inte.

När jag en gång studerade socialantropologi och etnologi så var det en självklar sanning att alla kulturer bärs av sina berättelser, sin folklore. Detta gäller förstås också i dagens företag och organisationer något som blivit allt mer uppenbart när samhällsorganisationerna förändrats och människor lever och arbetar i andra sammanhang än på den tid då antropologin och etnologin bildades som vetenskaper.

Faktum är att mycket av varje-dags-verksamheterna i arbetslivet kommuniceras och synliggörs även i dag med berättelser. Precis som det varit genom årtusenden delas än i dag berättelser av människan. Frågan blir då hur medvetna är vi om detta uråldriga sätt att bygga framtid och förstå sin historia.

Ledare som förstår dessa tankegångar kan alltså även på 2000-talet motivera medarbetare, locka kunder, rekrytera nya flockmedlemmar och slå bryggor av förtroenden och kunskapsspridning genom den uråldriga tekniken storytelling, som jag i dessa sammanhang kallar Corporate Storytelling, ett ämne som du kan studera till och med vid Harvard.

Då uppstår Företagsfolklore som visar värderingar och kompetens, som visar nyttan med att organisationen finns.

Jag träffar många människor i början av sina karriärer. I min familj de egna barnen och i mina kontakter med studenter i egenskap av storytellingkonsult rader av 20–30-åringar. När jag undervisar på universitet och högskolor träffar jag dem och alla har förstås lärt sig att de ska ha ett cv.

Jag träffar också rader av arbetsgivare som söker nya medarbetare och som berättar hur de sorterar.

Till de unga som söker jobb säger jag ofta: Visst ska du ha ordning på ditt cv, men det är ändå så att bästa trovärdiga storyn vinner. Ha en befolkad vision i storyformat av din framtid i relation till företaget eller organisationen där du vill verka. Sedan plockar du fram cv:n när – och om – det blir aktuellt.

Du ska alltså förbereda händelsebaserade berättelser om dig själv och kunna förklara hur dessa händelser lett dig till just detta möte där du för närvarande befinner dig, öga mot öga med den tilltänkta arbetsgivaren.

Du ska helst kunna måla upp en bild som går in i rekryterarens världsbild och påverkar hens känsla. En bild där du själv har en given roll. Försök alltså att med ord måla och bygga en framtidsberättelse där både du och organisationen kommer att utvecklas för att du varit med om det dina berättelser pekat på.

Detta gäller förstås även äldre personer på väg in i något nytt.

Berättelserna om framtiden drar oss framåt. Detta glömmer många när de vill berätta i och om företag och organisationer.

När man talar om Händelsebaserad Storytelling, som jag gör mest hela tiden, så hamnar man ofta i skapelsebaserade berättelser om hur det hela började. Många har nästan fått för sig att det är ”Då:et” som är Storytelling.

Följaktligen vet vi att idén till Vätternrundan föddes en regnig sommardag för 50 år sedan när professorn och Motalasonen Sten-Otto Liljedahl fick för sig att han skulle cykla runt Vättern. Hans fru Ingrid hängde på och såg framför sig hur se skulle övernatta och äta goda middagar.

Då gick de till cykelaffären och cykelhandlaren Ewert Rydell sa att de ju kunde få punktering därför erbjöd han sig att följa med. Så de gav sig iväg. Två år senare kördes den första officiella rundan.

Eller världens största datorfestival Dreamhack som hålls i Jönköping. Den började med att några tonåringar, Martin Öjes och Kenny Eklund för 20 år sedan bestämde sig för att arrangera en datorträff i skolmatsalen i Malung. De ritade affischer och kopierade dem i skolans kopieringsapparat.

Visst är det kul med skapelseberättelserna men jag tvingas i alla dessa sammanhang påminna också om Nu och Sen. Hela tidslinjen ska fyllas om Corporate Storytelling ska få full effekt.

I Sen:et skådar vi in i framtiden med hjälp av berättelser.

Jag funderar mycket i dessa tankebanor över att man kan berätta sig in i framtiden och jag hoppas att nästa bok ska koncentrera sig rätt mycket på dessa visionsberättelser som drar oss framåt.

Det finns tekniker att bygga framtidsberättelser.

I samma stund som vi ger ett namn åt någon eller något så har vi öppnat för en relation till honom/henne/hen eller den/det. Vi kan börja berätta om hen eller den/det.

Till och med i bibeln uppmanas människan att sätta namn på det hon ser och vill lära känna. Det är på samma sätt överallt där människan rör sig. Som traditionella kulturer som gav namn åt en viss stig, en flod, ett berg eller till och med en vind. Den blev personifierad och kunde börja bära berättelser som visar något viktigt.

Det innebär att vi som individer verkligen blir något när vi får ett namn. Detta gäller också för en organisation, ett företag eller en vara eller en tjänst. Till namnet kopplas berättelser om det förflutna, nutiden och framtiden.

Om du heter Markus eller Emelie, Putin eller Obama, Volvo eller Skoda, Coca Cola eller Julmust, Försäkringskassan eller Skatteverket och så vidare så är dessa namn också bärare av berättelser. Vad står de här namnen för? Vilka berättelser dyker upp i dina tankar när du hör namnen? Vilka känslor får du – detta med storytelling / storylistening / storybuilding / storydoing etc är ju som bekant emotionella verksamheter som berättar.

Om du nu försöker skörda, samla och erbjuda berättelser om dig själv, din organisation eller din produkt så hoppas du förmodligen att folk ska tro på dem. Lyssnaren, läsaren eller tittaren ska kunna lita på vad de får höra och kunna nicka instämmande och föra storyn vidare.

Det är alltså emotionella värden kopplade till värderingar som finns i berättelserna. De visar mening och innehåll och de ger dig eller din organisation eller din tjänst eller vara en slags självständighet och integritet.

Det räcker inte att spela en roll eller berätta en saga. Det krävs självständighet och integritet. Sanning.

Påhittade reklam- eller scenariesagor riskerar att komma tillbaks till dig som en bumerang. Det finns berättelser där ute, inte minst i den sociala webben, om dig, din organisation eller dina varor och tjänster. Är du beredd att ta emot dem? Är du redo för en dialog med kunder, ägare och andra intressenter? Om svaret är ja så är dialogen igång och olika berättelser kan brytas mot varandra och bidra till utveckling av personen, organisationen, varan eller tjänsten.

Då talar vi om det övergripande begreppet storytelling apropå människor och organisationer. Då talar vi om att bygga framtid tillsammans. Vill vi befolka varumärken så är det bara att börja lyssna och tala och berätta oss in i framtiden. Det är det  den storytellers.se envist handlar om.