Låt dem som har en relation till er verksamhet berätta.

När jag är inbjuden till ett företag eller en organisation för att söka och skörda berättelser passa jag ofta på att leta efter medarbetarnas egna personliga berättelser visavi organisationen – eller förstås kundernas, brukarnas, klienternas – beroende på upplägget. Jag ser individen som en pusselbit i det samlade varumärket som ska odlas och befolkas med händelser.

• Varför är du här?
• Varför anlitar du just oss?
• Vad kommer du aldrig att glömma?
• Vad var det som gjorde att du sökte dig till denna del av arbetslivet?

Jag lovar att det finns många sådana personliga berättelser om händelser som kan lära organisationen och göra nytta i rekrytering, ledarskap, sälj och marknadsföring. Jag menar alltså inte vanliga små puttenuttiga personporträtt om en medarbetare som har två barn och tycker om att segla på fritiden.

Nej, det ska vara andekdotiska berättelser om enskilda händelser som haft betydelse för en människa kopplade till detta specifika varumärke. Magiska ögonblick som lägger pusslet.

I Havamal, de fantastiska nordiska guda- och hjältesångerna, finns Den Höges sång. Den Höge Oden säger, förenklat: Vet tre så vet alla. (veta det tre så veta världen).

Man ska alltså hålla hemligheter mellan två. Annars är snacket igång.

Men, tvärtom, om vi inte är hemliga utan vill ha spridning då?

Just det, se bara till att tre vet så vet snart alla om det man berättar har betydelse och om det säger något viktigt. Jag tänker förstås på sociala media där man lyssnar av och ropar ut.

Corporate Storytelling vill att berättelserna ska spridas och få vingar. Informella berättare i och kring organisationer, ibland oavsett kön förtalade som skvallerkärringar, är viktiga budbärare. Nyfikna människor som lyssnar, tolkar och berättar. Jag gillar dem.

Berättelserna är alltså grunden för allt socialt liv och de får samhället att fungera.

Sysslar man med storylistening / storytelling så bygger man alltså helt enkelt framtid.

När jag skrev min bok Storytelling befolkar varumärket, den kom för övrigt i en tredje upplaga för ett år sedan, så kände jag mig väldigt nöjd med titeln. Befolka varumärket! Sen har jag lekt med begrepp som att: Odla varumärket! och Lyssna in varumärket!

I dag skulle jag lika gärna kunna säga att: Att varumärket är en pågående större berättelse byggd av en uppsättning stories om händelser som delas mellan organisationen / produkten / tjänsten och dem som använder den….

Berättelserna ska bjuda på strategiska värdebärande emotionella händelser som visar meningen med att en verksamhet överhuvudtaget finns. Berättelser som passar medarbetaren, kunden, klienten, brukaren, patienten etc överlever helt enkelt och sprids om de bär ett sant kulturkapital.

De trivs i sociala media och kan få en spridning på ett helt annat sätt än gamla traditionella målgruppsinriktade budskap som förr sändes ut från företag och organisationer. Man får bjuda upp, bjuda in, vingsätta och lyssna av berättelser som ger varumärket innehåll och innebörd.

Men detta kräver alltså alltid att de är befolkade och att de i sin dramaturgi rymmer händelser som går att förstå och ta till sig emotionellt, annars försvinner de i bruset.

Det behövs sanna berättelser om ett kulturkapital som visar ett trovärdigt organisations-DNA.

Det har pågått en diskussion om folkbiblioteken på senare tid. Bibliotekslagen, nedlagda bibliotek i så kallade utsatta områden, ungdomar som ”tror att det är någon j-a värmestuga och som inte kan vara tysta” etc.

Själv är jag övertygad om att biblioteken betytt och betyder olika saker för olika människor genom åren. Jag själv hittade boken om Mossarnas folk i de tidiga tonåren. Den fick mig nog ytterst att välja social linje på gymnasiet som leddet mig till sociologi och socialantropologi på universitetet i Uppsala som ledde mig till Journalisthögskolan i Stockholm och småningom som en sammansmält syntes fick in mig på Corporate Storytelling ur ett tribeperspektiv.

Det är faktiskt en biblioteksanknuten skapelseberättelse. Jag tror många har sådana associationer om de backar bandet.

Jag har arbetat med många bibliotek genom åren. De är i en stor omvandling men de har inte alltid förmågan att berätta om detta för oss som inte vet. Därför behövs storytelling. Det är inte alltid kommunerna vet om vad de lägger ned när de stänger biblioteken eller kräver största möjliga tystnad.

Biblioteken kanske är nya vattenhål i 2010-talet som exempelvis den här biblioteksmannen berättade när jag på uppdrag letade stories i Östergötland:

[wpvideo yvzy4uT5]