Hon var helt utbränd. Satt bara på golvet och såg helt utmattad framför sig när familjen hade gått på morgonen. Att gå ut och gå var det inte frågan om hon var alldeles för skör för det. Men en hund? Kanske en hund kunde vara något? Då måste hon ju bara gå ut.
Hon skaffade en hund och han var, visade det sig, lika mycket under isen som hon. En helt hopplös men söt liten hund, tyckte familjen. Hopplös men gullig.
Då kom hon i kontakt med doglistening och ville för sin egen del bli vägledd och coachad för att dra igång en sådan verksamhet. Då fick hon höra av rådgivaren där hon sökte stöd för sin affärsidé: Men du måste ju försörja dig lilla gumman. Hundpsykologi? Det går ju inte att leva på.
Det gav henne en sådan ursinnig jag-ska-visa-dem-energi att hon idag har en bred hundverksamhet och för någon månad sen kom den första boken av Mervi Kärki: Det goda hundägarskapet.
En kort story om en kvinna och entreprenör. Jag var involverad av Tillväxtverket i att stimulera letandet efter sanna händelsebaserade berättelser om kvinnor som företagare. Det rymdes inom projektet ambassadorer.se – 800 ambassadörer om sitt förtagande.
Tanken är att berättelserna ytterst ska öka och stimulera kvinnors företagande. En enorm berättarskatt hittade vi.
