Varumärket kan ses som summan av berättelserna

Varumärket är, om man så vill, en pågående större berättelse byggd av en uppsättning stories om händelser som delas mellan organisationen / produkten / tjänsten och dem som använder den. Jag brukar använda uttrycket: Storytelling befolkar varumärket, vilket också är titeln på min bo i det här ämnet.

Berättelserna ska bjuda på strategiskt använda värdebärande emotionella händelser som visar meningen med att en verksamhet överhuvudtaget finns. Berättelser som passar medarbetaren, kunden, klienten, brukaren, patienten etc överlever och sprids. De trivs i sociala media och kan få en spridning på ett helt annat sätt än traditionella målgruppsinriktade budskap som förr sändes ut från företag och organisationer.

Men detta kräver alltså att de är befolkade och att de i sin dramaturgi rymmer händelser som går att förstå och ta till sig emotionellt, annars försvinner de i bruset.

Det behövs sanna berättelser om ett kulturkapital som visar ett trovärdigt organisations-DNA.

Boken Storytelling befolkar varumärket ( Blue Media ) kan du nu via storytellers.se köpa för 200 kr inkl moms plus porto. Går att beställa om du skriver med namn och fakuradress till matts@storytellers.se

Bygg en berättande organisation !

Människan har i alla tider visat sina värderingar och byggt sina organisationer och sina kulturer utifrån berättelser. Berättelserna är kulturbärare och kulturbyggare som visar vad vi står för, var vi kommer ifrån, var vi befinner oss och vart vi är på väg. De finns i tillhörigheten till en släkt, en bygd eller för den delen en religion. Självfallet är människan också kulturbyggare när det gäller företag och organisationer. Att ha en gemensam berättelse innebär att ha tillhörighet och att kunna utföra något tillsammans. Att dela.

Vi får visioner. De företag och organisationer som jag träffar har förstått att det finns ett samband mellan berättelser, berättande och utvecklingen av organisationen och av sätten att arbeta.
Hur vi är? Vad vi står vi för? Vad finns det för händelser som vi kan berätta om som gör detta begripligt?

Berättelserna är ofta emotionella och de kompletterar därmed den faktuella information som ligger i nyckeltal, teser, staplar och diagram. Berättelserna kan göra juridiken begriplig och politiken legitim. Blanda därför hårt och mjukt.

Sen kan stortellingverktyget slipas och anpassas inför olika situationer. Ibland handlar det om ledarskap, ibland om att befolka varumärken. Ibland sälj. Ibland handlar det om att sprida Word of Mouth och bli synlig i sociala media. ibland om att locka till sig, att rekrytera, människor som kan bidra till en positiv kulturutveckling för gruppen.

Tror man på denna kulturkraft och förstår det interaktiva i att ge och få, att dela berättarkapital, då är man redo för corporate storytelling eller storytelling i och om organisationer. Berättelser kan förstås också ladda varor och tjänster med mervärden som förbättrar lösnamhet, ger tillfredställelse och framgång.

Hur vill ni hantera detta fantastiska verktyg. Jag har några tillämpningar som kan sätta igång de första stegen till att bli en berättande organisation direkt. Vill ni tala om det så kan ni kontakta mig på matts@storytellers.se

Att berätta sig in i framtiden

Det mest spännande med Storytelling är kanske att man kan använda berättelser för att bygga en känsla inför framtiden. Om man lyckas med det det kan berättelserna hjälpa till att dra organisationen i en viss riktning.

Det är förstås svårt att hävda att man talar sanning när man talar om något som ännu inte har skett. Det är därför dessa framtidstankar och framtvingande scenarier ofta förlorar sig i ”hjärnkontoret” och i ”statistiska eller floskuösa” formuleringar som till exempel:

Vår marknadsandel ska år 2017 har ökat från dagens 23 procent till minst 30 procent. Kännedomen om vårt varumärke bland allmänheten har om fem år har gått från dagens 35 procent till minst 45 procent.

Jasså?

Det är ett exempel på ett statistiskt önskescenario. En besiffrad önskan där en del av medarbetarna inte ens kan greppa den matematiska innebörden. Hur brukar det då kunna se ut om man, utan storyinsikt, försöker använda orden för att tala om framtiden.

Kanske så här:

Vi ska de närmaste åren mer empatiskt följa vår kunders affärer och bidra till deras framgång. Endast om vi överträffar kundernas förväntningar och överaskar dem får vi deras förtroenden. Vi kan de leva upp till våra värdeord: Inkänna • överraska • berika

Vad är detta? Vad då följa våra kunders affärer? Hur då överraska? Hur ska detta storyfieras?

Kanske ser vi redan i dag händelser där någon av våra medarbetare har överraskat kunden och gjort det uppenbart att detta som hände var positivt för kundens organistaion. Berätta det då. Fråga kunden om när detta händer. I så fall när? Hur? Tala om en uppenbar händelse som visar det vill vara.

Genom att berätta om verkliga befolkade möten och händelser som vi vill se mer av kan vi ge en bild av den framtid vi hoppas berätta oss in i. Vi kan också regissera oss och skapa händelser som vi sen kan berätta om och som kan fungera som språngbrädor in i framtiden.

Då har Corporate Storytelling lämnat historieskrivning och istället blivit visionsberättande.

Man behöver alltå inte sitta och vänta. Det går alldeles utmärkt att lekfullt börja i verkligheten som redan finns och försöka få den att föröka sig med hjälp av sanna berättelser om människor. Organisation är nämligen människor!

Kvinnorna lockas

Fråga:
Finns det något mönster som visar vilka som attraheras av perspektiven i Storytelling i organisationer?

Svar:
Jag har ingen riktig mätning eller undersökning på detta. Men jag har förstås föreläst i många år. När det kommer till utbildningar och öppna seminarier och föreläsningar så har jag märkt att det är en övervikt av kvinnor som kommer.

Det kommer förstås också män men då är de snarare under än över 40-45. Jag kan tro att kvinnor som blir chefer inte rätt av vill köpa den gamla vanliga patriarkala managementstilen med siffror pilar och boxar och power point-presentationer för att leda, berätta och förklara.

Jag tror att kvinnorna och även de yngre männen ofta vill ha ett ledarskap som också laddar in emotionella dimensioner. Detta för att se människan i organisationen och föra verksamheten framåt och göra tänkbara mål, befolkade, synliga och begripliga.

Men det är faktiskt inte mycket motstånd och moteld jag möter, varesig från män eller kvinnor. Någon gång kommer en gammal hanne och säger att: Vi kan väl inte hålla på och berätta historier vi har faktiskt en kärnverksamhet att sköta.

Då suckar gruppen och tycker att han inte förstått mervärdet i att använda också den emotionella kommunikationen i ledarskapet. Har han inte förstått idén med Storytelling i varumärkesarbetet?

I den amerikanska diskussionen talar man till och med om kvinnan och hennes hjärna och läggning. Men det där vågar jag mig inte in på.

Emotionell strategisk ton

Pilar, boxar, diagram och nyckeltal. Power point. Mäta väga och redovisa prestanda. Det är viktiga saker.
Designade för förnuftshjärnan.

Men Corporate Storytelling siktar inte främst mot den logiska faktahjärnan. Storytelling siktar mot hjärtat och vill överföra genom att beröra.

Det är på det sättet en emotionell kommunikation, vilket inte hindrar att den har en strategi. Den kompletterar den annars helt dominerande faktakommunikationen. Inte bättre inte sämre men mycket annorlunda och viktig när man vill duka hela bordet,

Men va? Inte under herrarnas stafett väl…

Företag och organisationer påstår mycket om sig själva. De är innovativa, de är lyhörda de är kundorienterade och har driv. För mig som arbetar med sanna händelsebaserade berättelser som bekräftar och visar sådana påståenden blir frågan: Som när då då?

Jämtkraft kom då detta korta relevanta påstående om flexibilitet. På 35 sekunder: Konstigare behöver det inte vara att berätta.

Kulturförändring på Stora Enso

Jag har under våren arbetat åt Stora Ensos anläggning i Hyltebruk. Här finns en flerhundraårig brukstradition där skickliga pappersbruksarbetare sen generationer har levererat kvalitetspapper till hela världen. Nu minskar efterfrågan på papper och det pågår stora diskussioner om alternativ produktion utöver pappret och man söker nya snabbare arbetssätt i det gamla bruket vid Nissan. Vi har sökt, skördat och samlat kulturbärande förändringsberättelser som vi sedan filmat. Här berättar högste chefen Kenneth Ohlsson om något som berör honom i förändringsarbetet.

Se här:

Det är berättelsen som gör verkligheten synlig

Som författare och journalist har jag förstås arbetat med berättelser i hela mitt liv. Min socialantropologiska bakgrund gör också att det för mig är närmast en naturlag att alla mänskliga sammanhang bärs av berättelser och anekdoter. Det finns därför förstås även företags- och organisationsfolklore, som jag valt att kalla det.

All folklore strävar ytterst efter gruppens överlevnad och i företagssammanhang innebär det att stödja rekrytering, produktion och sälj.

På senare år talas det ständigt om berättelsen. Partier behöver en fungerande ( för 2010-talet ) berättelse, ideella organisationer och samfund likaså. Personliga varumärken behöver också berättelser för att bli synliga och begripliga liksom varor och tjänster i sig behöver berättelser. Medvetenheten om de här tankarna har ökat markant sen jag började för snart 15 år sen,

Tror vi på dessa perspektiv så är det bara att börja söka, skörda och använda berättelserna. Vi kan också agera på ett sätt, till och med regissera oss, för att bygga verkliga berättelser om och apropå den verksamhet som vi vill stimulera med Corporate Storytelling.

Det är där Storytellers Heijbel & Co har sin mission och sin idé att verka.

Ska vi ses på onsdag

Nu på onsdag den 26 augusti är du välkommen till vårt konferensrum på K22, Krukmakargatan 22, på Södermalm i Stockholm där jag jobbar i ett större nätverk. Jag berättar då för dig och andra av mina gäster om mitt arbete med Corporate Storytelling och visar exempel både muntligt och via film. Jag öppnar dörrarna vid 13.30 och efter lite mingel så kör vi igång mellan klockan 14.00 – 15.00. Efteråt finns det möjlighet till lite eftersnack för den som vill.

Det kostar ingenting och jag bjuder på fika. Det finns möjlighet att köpa min bok Storytelling befolkar varumärket till förlagsnettopris, om du vill. Du tar i så fall med dig boken och får sen en faktura direkt från förlaget.

Jag vill att du anmäler dig och berättar med några rader vem du är och varför du vill komma. Svara med rubriken 26 augusti till matts@storytellers.se så återkommer jag med portkod med mera.

Hoppas vi ses.

Manuela kom på vad det var

Individens egna berättelse kan ge gnistor in i organisationes berättelser.

Jag träffade till exempel som storyteller / storylistener i EU-sammanhang i en träff i Sydeuropa Manuela, en portugisisk kvinna som var EU-byråkrat. Hon var dotter till en småföretagare som ägde och drev en liten verkstadsindustri i norra Portugal. Pappans största dröm hade varit att hans dotter skulle gå på Teknisk högskola och sen ta över familjeföretaget.

Men det ville hon inte.

Nu var hon i 35-40 årsåldern och arbetade i det jag kallar cross-border-flocken inom EU-byråkratin i stället. Hon hade på vägen skaffat sig en annan mer adekvat utbildning än den pappa hade hoppats på och hon hade envist intresserat sig för att förstå nations- och språkgränser för att i förlängningen kunna arbeta för ett enat och gränslöst Europa.

Hur kom det sig? Vad var det som styrde henne dit? Jag tjatade på henne. Vad var det som hände? Hur hamnade du här? Var det frivilligt?

Hon kom då ihåg att familjen hade åkt på campingsemestrar med bil när hon och syskonen var små. De reste mellan olika campingplatser i syd- och mellaneuropa. De slog upp sitt tält och bodde några dagar på varje ställe. Manuela hittade snart de andra barnen som fanns där och lekte hela dagarna trots att de talade olika språk. Hon träffade tyska barn, franska barn, holländska barn, svenska barn och barn från Italien och Grekland.

Många av dessa nyfunna kamrater blev så småningom brevvänner och Manuela fylldes av insikten att världen är så mycket större än den hon hade växt upp i i norra Portugal. Hon ville därför ( än i dag ) träffa fler med andra erfarenheter och hon vill leka med dem och lära känna dem.

Det var ytterst campingerfarenheterna som förde henne till jobbet som EU-byråkrat. Det är en EU-story och det är förstås där någonstans hon ska inleda sina föreläsningar om EU. Inte med sin befattning, sin plats i den byråkratska organisationen. Utan med en personlig berättelse som sätter tonen för resten av föreläsningen och befolkar varumärket EU.

Det gäller att hitta tonen i inledningen av föreläsningen. En befolkad berättelse som aktiverar lyssnarnas minnen och känslor och öppnar deras känsloliv.