Årligen dör språk och kulturer på vår planet. Då försvinner också dessa kulturers berättarkapital, alltså deras stories. Detta gäller faktiskt också när det gäller företag och organisationer som går i konkurs eller läggs ned.

Företag och organisationer är också kulturer med uppdrag, befolkade av berättande människor. En del av överlevnaden och framgången bygger på de egna berättelserna. Bästa storyn vinner ju, som bekant.

Berättandet är ett livselixir för organisationer. Utan berättelser blir det svårare att rekrytera, utveckla, sälja och motivera varför man finns. Detta är en grundsyn som Corporate Storytellingarbetet står stadigt i. Frågan blir sedan.

Vilka berättelser har vi, vilka behöver vi och hur ska vi finna, skörda och använda dem?

Metoder kring detta är vad Storytellers håller på med.

Svetlana Aleksijevitj fick årets nobelpris i litteratur. Det är intressant eftersom hennes böcker handlar om händelsebaserat berättande hämtad direkt från verkligheten. Vad var det som hände, undrar hon? Hur kändes det? Hur bygger det bilden av, i hennes fall, den sovjetiska och den postsovjetiska människan. Storytelling in and about organizations helt enkelt.

Människan har alltid berättat för att förstå var hon kommer ifrån, var hon befinner sig och vart hon är på väg. Det gäller såväl indianerna i Amazonas, som nomaderna på Afrikas horn och bondebefolkningen under 1800-talet vid Siljan i Dalarna.

Men det gäller lika klart idag Volvoiterna på Volvo och Ikeanerna på Ikea. Stora Ensofolket på pappersbruken och förskoleflocken på förskolan Blåsippan. Utan berättelser finns de inte.

Genom att samla, bygga och använda sanna händelsebaserade berättelser kan organisationer och företag ha lättare att rekrytera, dela erfarenheter, sälja och använda berättelsen som kulturkapital för att bygga en stark företagskultur. Berättelser kan göra framtiden synlig och möjlig och hjälpa oss att bära en gemensam målbild i triben.

För mig är detta sanningar som varje seriös verksamhet bör förhålla sig till. Bästa storyn vinner, påstår jag helt frankt.

Summan av berättelserna om de människor som är medarbetare och kunder/klienter lägger ett pussel som tillsammans kan sägas bygga och befolka varumärket. Det gäller förstås i allra högsta grad mindre idédrivna organisationer men faktiskt också stora. Jag har, till exempel, för att försöka befolka en EU-struktur, ibland kastat ut frågan: Varför är du här? Är du här frivilligt? Vad var det som hände?

Där kan man säga att de personliga varumärkena lånas in för att befolka det övergripande varumärket. Och faktum är att många har svar på just den frågan: Varför är hen här? Är hen här frivilligt?

När jag håller mina halvdagar enligt Heijbelmodellen med inspirationsföreläsning, workshop och skördefest så kommer alltid en samling av dessa, ofta emotionella personliga berättelserna, som en del av det man kan jobba vidare med.

Sen behövs förstås den stora övergripande berättelsen även om den gärna förstås också befolkas med de personliga varumärkena som russin i kakan. Man får det man frågar efter det är en del av det som är så fantastiskt med storytelling / storylisteningverktyget.