– Det handlar om något så självklart och ursprungligt som att berätta historier, säger Matts Heijbel. Människan har ägnat sig åt berättande sedan vi lärde oss tämja elden. Detta sätt att skapa gemenskap är en av de viktigaste förklaringarna till att vi skapat samhällen och kulturer. Det är en drivkraft i oss alla. Om vi inte får berätta blir vi sjuka. Vi dör.

Så citerar Gunnar von Sydow mig i en artkel hos Infogymmet. Läs själv här.

I Svenska Dagbladet den 3 mars, i en understreckare med den redaktionella rubriken Reklam parasiterar på vårt förtroende, citerar professor Merete Mazzarella från Helsingfors universitet litteraturvetaren Andreas Åberg när Åberg säger: ”Berättandet som marknadsföringsstrategi är termiter som långsamt gnager sönder berättarkonstens hela idé.”

Så berättarkonstens idé störs alltså av att de miljoner och åter miljoner människor som varje vecka säljer 40 timmar av sin vakna tid berättar om vad de gör, var de finns, vad de vill och vad de kan?

Det är inte professorn själv som säger orden men hennes artikel om Corporate Storytelling, delvis med utgångspunkt i Hanna Sofia Rehnbergs doktorsavhandling, andas skepsis till det som kallas Corporate Storytelling.

Jag måste förstås reagera eftersom jag tycker det är helt naturligt och vackert att människan och hennes organisationer kommunicerar. Den som inte lyssnar och berättar finns ju inte. Den isolerade människan klingar helt enkelt av liksom den tysta organisationen. Det är som en naturlag.

Organisationer är helt enkelt människor i samarbete och de behöver förstås söka berättelser för att visa att de finns och förstå vad de håller på med. Värderingar behöver speglas precis som folken på Afrikas horn eller i Sydamerikas djungler behöver spegla dem i sin folklore. Och medarbetarna på förskolan Blåsippan.

Corporate Storytelling är på riktigt, man kan exempelvis till och med studera ämnet på Harvard. Att försöka förminska och förlöjliga att dagens moderna flockar och tribes liksom deras följare behöver berättelser för att visa var de kommer i från, vart de befinner sig och vart de är på väg är inte bara löjligt utan översittaraktigt och nästan elakt.

Jag tycker att människan ska söka, finna och skörda sina berättelser. Det ger innehåll och bäddar för överlevnad och framgång nu som i alla tider eftersom människan fortfarande är ett berättande djur. Så har det alltid varit vid lägereldarna i alla tider och så är det i dag vare sig lägerelden är vid älven, vid kaffeapparaten eller på facebook.

Så här skriver Merete Mazzarella i sin annars mycket intressanta artikel i Svenska Dagbladet.

Fortsätt att berätta dig och din organisation in i framtiden. Även om du jobbar i en kommun eller i en kyrka. Berätta för dem du känner (ordet kund kommer från lågtyskans kunde och betyder just den du känner).

När jag inbjuden till olika företag och organisationer har mina seminarier, workshops och skördefester så älskar jag att ställa dessa frågor: Vad var det som hände? Varför är du här?

Jag är då ute efter den enskildes förhållande till en organisation eller vara eller tjänst. Det visar sig då att vi alla bär delar av den större berättelsen kring ett varumärke.

Själv läste jag på 70-talet in en examen i socialantropolgi, sociologi och etnologi bara för att jag tyckte det var så vansinnigt intressant, speciellt med socialantropologi. Jag reflekterade faktiskt inte över vart den utbildningen skulle leda mig och om man över huvudtaget kunde arbeta som socialantropolog som svensk hetro medelklass. Fanns det överhuvudtaget några jobb att söka som antropolog?

Jag utbildade mig därför för säkerhets skull också till journalist som en andra examen och då blev jag något. Jag blev journalist och lärare i journalistik.

Många år senare efter tusentals artiklar och en rad böcker så märkte jag att socialantropologen i mig vaknade och levde upp. Jag såg företag och organisationer som flockar, grupper och tribes. Jag förstod att deras kulturer bars av berättelser och att dessa berättelser var framgångsfaktorer för att utveckla organisationer och bli framgångsrika som företag. Helt självklart. Rena rama naturlagen.

Det kallas Corporate Storytelling när man tar tag strategiskt i denna insikt och detta verktyg. En av aspekterna är att fråga den enskilde om hens magiska ögonblick och språng. Vad var det som hände? En del av dessa berättelser kan bidra till att emotionalisera varumärket. Då är det också kul att påminna sig om Steve Jobs Stanfordföreläsning där han ser tre händelser i det liv han levt som la grunden för hans framgångar med Apple. Här är den: