Det har pågått en diskussion om folkbiblioteken på senare tid. Bibliotekslagen, nedlagda bibliotek i så kallade utsatta områden, ungdomar som ”tror att det är någon j-a värmestuga och som inte kan vara tysta” etc.
Själv är jag övertygad om att biblioteken betytt och betyder olika saker för olika människor genom åren. Jag själv hittade boken om Mossarnas folk i de tidiga tonåren. Den fick mig nog ytterst att välja social linje på gymnasiet som leddet mig till sociologi och socialantropologi på universitetet i Uppsala som ledde mig till Journalisthögskolan i Stockholm och småningom som en sammansmält syntes fick in mig på Corporate Storytelling ur ett tribeperspektiv.
Det är faktiskt en biblioteksanknuten skapelseberättelse. Jag tror många har sådana associationer om de backar bandet.
Jag har arbetat med många bibliotek genom åren. De är i en stor omvandling men de har inte alltid förmågan att berätta om detta för oss som inte vet. Därför behövs storytelling. Det är inte alltid kommunerna vet om vad de lägger ned när de stänger biblioteken eller kräver största möjliga tystnad.
Biblioteken kanske är nya vattenhål i 2010-talet som exempelvis den här biblioteksmannen berättade när jag på uppdrag letade stories i Östergötland:
[wpvideo yvzy4uT5]
