Nej, organisationsberättarna är inte termiter!!!

I Svenska Dagbladet den 3 mars, i en understreckare med den redaktionella rubriken Reklam parasiterar på vårt förtroende, citerar professor Merete Mazzarella från Helsingfors universitet litteraturvetaren Andreas Åberg när Åberg säger: ”Berättandet som marknadsföringsstrategi är termiter som långsamt gnager sönder berättarkonstens hela idé.

Så berättarkonstens idé störs alltså av att de miljoner och åter miljoner människor som varje vecka säljer 40 timmar av sin vakna tid berättar om vad de gör, var de finns, vad de vill och vad de kan?

Det är inte professorn själv som säger orden men hennes artikel om Corporate Storytelling, delvis med utgångspunkt i Hanna Sofia Rehnbergs doktorsavhandling, andas skepsis till det som kallas Corporate Storytelling.

Jag måste förstås reagera eftersom jag tycker det är helt naturligt och vackert att människan och hennes organisationer kommunicerar. Den som inte lyssnar och berättar finns ju inte. Den isolerade människan klingar helt enkelt av liksom den tysta organisationen. Det är som en naturlag.

Organisationer är helt enkelt människor i samarbete och de behöver förstås söka berättelser för att visa att de finns och förstå vad de håller på med. Värderingar behöver speglas precis som folken på Afrikas horn eller i Sydamerikas djungler behöver spegla dem i sin folklore. Och medarbetarna på förskolan Blåsippan.

Corporate Storytelling är på riktigt, man kan exempelvis till och med studera ämnet på Harvard. Att försöka förminska och förlöjliga att dagens moderna flockar och tribes liksom deras följare behöver berättelser för att visa var de kommer i från, vart de befinner sig och vart de är på väg är inte bara löjligt utan översittaraktigt och nästan elakt.

Jag tycker att människan ska söka, finna och skörda sina berättelser. Det ger innehåll och bäddar för överlevnad och framgång nu som i alla tider eftersom människan fortfarande är ett berättande djur. Så har det alltid varit vid lägereldarna i alla tider och så är det i dag vare sig lägerelden är vid älven, vid kaffeapparaten eller på facebook.

Så här skriver Merete Mazzarella i sin annars mycket intressanta artikel i Svenska Dagbladet.

Fortsätt att berätta dig och din organisation in i framtiden. Även om du jobbar i en kommun eller i en kyrka. Berätta för dem du känner (ordet kund kommer från lågtyskans kunde och betyder just den du känner).