Hur det hela började. Hur vi kom på just den idén. Hur den produkten blev uppenbar. Hur vi insåg att det var så här vi skulle jobba. Det finns mängder av spännande skapelseberättelser om produkter och tjänster och de behöver inte vara från företagets gryning utan detta pågår hela tiden och bör löpande berättas eftersom det utgör corporate stories som begripliggör entreprenörskap och stimulerar framåttänkande.

Berättelsen om Post-it-lappens födelse är en klassiker som 3M vårdar ömt. Ett experimentellt superlim blev bara ett lätt klibb som den kreativa entreprenören istället penslade på en lapp för att fästa i koralboken när han sjöng i kyrkokören.

Västerbottenost lär vara resultatet av en bortglömd ostmassa puttrande i en gryta under ett kärleksmöte. Penicillin upptäcktes också tack vare något bortglömt forskarglas någon helg i ett laboratorium.

Nu har det tydligen hänt igen, enligt Upsala Nya Tidning. Forskare vid Ångströmlaboratoriet, Uppsala universitet, har lyckats framställa ett helt nytt material med unik förmåga att ta upp vatten. Det nya materialet Upsalite är ytterst poröst vilket ger det en extremt stor yta, hela 800 kvadratmeter per gram.

Detta material är extremt vätskeupptagande.

Efter flera misslyckade försök hade de råkat glömma ett av synteskärlen framme över en helg. När de kom tillbaka på måndagsmorgonen upptäckte de att en helt oväntad gel hade bildats i kärlet. Där kom genombrottet. Vilken tur att någon inte bara spolade ned kletet i vasken.

I och med detta börjar en lättkommunicerad story redan lansera den nya vätskeupptagande produkten Upsalite. Enligt nanoteknologiprofessorn Maria Strømme kan den i framtiden kanske användas vid framställning av elektronik och läkemedel, i lagerbyggnader och hockeyarenor eller vid sanering av olja och miljögifter. Rädda våta mobiler.

Det var en överraskning, förmodar jag att forskarna tänkte när de kom till labbet en morgon och såg sörjan i kärlet som de hade glömt framme. Här finns embryot till deras kanske viktigaste berättelse.

Jag får ofta coacha människor som ska berätta apropå företag och organisationer och deras produkter och tjänster. Ibland är det chefer som också vill träna sig i att visa sin personlighet mitt i ledningsflödet. Ibland är det vanliga medarbetare eller kunder som vill berätta vad en produkt eller tjänst eller ett mänskligt möte, associerat till ett varumärke, har betytt för dem.

Ett bra sätt att träna är att sätta personen framför en videokamera och köra. Men här behövs eftertanke. Jag brukar coacha dem till exempel så här:

– Skit i organisationen, skit i bakgrund och förspel. Fokusera på vad som hände och hur det kändes, säger jag. Vad var det som hände? Var inte rädd, fortsätter jag, för vad en kritisk lyssnare eller tittare ska tycka, tänka och känna. Tänk dig att det är en vän, en bror eller en syster som du talar till och att hen mer än gärna vill höra vad du har att säga. Spänn av!

Detta handlar om att visa sitt verkliga jag utan att oroligt ha garden uppe. Alla vill möta ärliga och öppna människor med känslor, styrkor och svagheter. Inte en iskall Mr / Mrs Perfect, dvs en människa med full koll på siffror men med känslorna inlåsta. Man vill ha en vän som kan ha fel och som kan visa sina känslor.

I detta sätt att träna ingår därför att använda sitt vanliga talspråk, alltså tala så som man gör till sin vän.

Man ska självfallet vara väl förberedd och veta vart man är på väg och var det dramaturgiska klimax som är berättelsens kärna ska komma. Men framförandet sk vara mänskligt inte robotaktigt redovisande så som så ofta vid högläsning av power-point-punkter.

Videon kan bli själva storyprodukten eller helt enkelt en träning på väg till det vanliga muntliga framförandet. Eller både och.

Vill du hjälp med sådant så kontakta matts@storytellers.se så kan vi tala om saken.

Stories ger bilder som vi kan relatera oss till och de finns runt oss varje dag. De behöver inte vara långa och faktaspäckade utan helst målande och gärna emotionellt berörande. Föreläsaren eller talaren kan bädda in väl genomtänkta episoder, till och med om sina barn, för att få lyssnaren att sänka garden och öppna lite på känslorna. Allt för att nå det egentliga organisationsbudskapet.

Men det är klart att man måste träna sig och reflektera så det inte bara blir pappas eller mammas egna gulleberättelser om barnen.

Jag brukar kalla det att man ska träna upp sin storymedvetenhet och reflektera över vad det egentligen var som hände med barnen den där gången och vad det rent symboliskt och associativt har med vår verksamhet att göra.

Storyn är ett komplement till den nödvändiga redovisningen av siffror och tabeller. Siffror och fakta bör, enligt min mening, alltid följas av befolkade berättelser för att underlätta översättningen och begripligheten av den abstrakta redovisningen.

Fakta och tabeller aktiverar den logiska delen av hjärnan medan berättelsen befolkar och emotionaliserar verkligheten samtidigt som den ökar trovärdigheten hos talaren.

Men glöm inte att det ska vara sanna berättelser hämtade från verkligheten. De finns runt oss hela tiden och den storymedvetna talaren kan lära sig att se och samla dem.

Bästa storyn vinner, till och med vid en dragning inför ledningsgruppen.

Jag är född den 9 mars. Jag har alltid, sen jag var barn, tyckt det var kul att veta om andra som är födda samma datum. Och de finns. Gagarin, den första människan i rymden. Lill-Babs, Mona Sahlin, Thore Skogman och Barbie. Hon har också ett födelsedatum och det är den 9e mars.

När hon bröt förlovningen med Ken efter mer än 43 år var det nyhet i Fox News, Bloomberg Businessweek och New York Times. För några år sen blev de ihop igen.

Hon sägs vara född 9 mars 1959 och skapades av Ruth Handler som lagt märke till de rollspel som barnen byggde kring klippdockor i olika åldrar som de klädde och spelade upp scener med. Leksakshandlare var skeptiska men hon gav sig inte. Visst kunde barnen leka med en figur som verkade vara i tonåren. Och redan första året såldes 300.000 Barbiedockor.

Till Sverige kom hon 1963.

Det har varit mycket snack om hennes kropp som enligt uppgift bara en av 100.000 kvinnor har och hon är en hoppjerka på arbetsmarknaden. Över 130 jobb har hon haft.

Jag läste om en del av detta i Expressens artikel ”Barbiedockan firar 50 år på svensk mark”, av Andreas Utterström, den 5e juli i år.

Hon ansluter sig till en storytellertradition där adderade värden, utöver själva plastdockan, får henne att närma sig vår verklighet trots att hon är bara en docka – eller? Hur som helst alla kulturer i alla tider har varianter på detta.

• Fakta och diagram glömmer man lätt – stories lever
• Storytelling/storylistening/storyselling/storybuilding är kul
• Stories sätter sig i hjärtat om de är målande och befolkade
• Stories och organisationsfolkore speglar kulturen
• Stories kan stärka och utveckla kulturen
• Visionsberättelser visar vägen till en möjlig utveckling
• Värderingsberättelser synliggör värdegrunden
• CSR-berättelser visar att organisationen är en del av samhället
• Stories som ger stolthet behöver inte betyda skryt
• Stories om var vi kommer ifrån och vart vi är på väg kan vara stöd i svåra tider
• Stories om färgstarka personer befolkar varumärket
• Stories om nöjda kunder ger legitimitet
• Stories om verklig nytta ger legitimitet åt skattefinansierade verksamheter
• Stories begripliggör ideella organisationers verksamhet
• Stories underlättar arbete för insamlingsorganisationer
• Medarbetarberättelser underlättar rätt rekrytering