När jag är inbjuden till ett företag eller en organisation för att söka och skörda berättelser passa jag också ofta på att leta efter medarbetarnas egna personliga berättelser visavi organisationen – eller kundernas, brukarnas, klienternas enskilda berättelser – beroende på upplägget. Jag ser då individen som en pusselbit i det samlade varumärket som ska odlas och befolkas med händelser.
• Varför är du här?
• Vad kommer du aldrig att glömma om denna verksamhet / produkt / tjänst?
• Vad var det som gjorde att du sökte dig till denna del av arbetslivet alternativt använde denna vara / tjänst?
Jag lovar att det finns många sådana personliga berättelser om händelser som kan lära övriga organisationen och göra nytta i rekrytering, ledarskap och marknadsföring. Jag menar inte vanliga små personporträtt om en medarbetare som har två barn och tycker om att segla på fritiden och liknande utan det ska vara kopplat till verksamheten.
Det ska vara andekdotiska berättelser om enskilda händelser som haft betydelse för en människa kopplade till detta specifika varumärke.

Magiska ögonblick.

Storytelling är egentligen ett ganska vagt  ord för det jag jobbar med. Det handlar ju i första hand om berättelsen som sådan, berättelsens kraft och dess förmåga att bygga framtid. Men precis som uttrycket, du har två öron och en mun därför borde du lyssna mer än du ropar, så är det så att it takes a listener to be a teller…

Det innebär att den som ger sig in i Corporate Storytelling eller Storytelling in and about organizations måste börja med att lyssna. Precis med den utgångspunkten lägger jag upp mina vanligaste workshops enligt Heijbelmodellen som du kan läsa mer om genom att klicka högst upp på Storytellers öppningssida.

Efter den absolut nödvändiga inspirationsföreläsningen, som power-point-fritt och exempelspäckat visar exemplen, så lyssnar vi innan vi berättar.

Det vi då får höra är den första skörden som lägger en första grund i repertoaren.

Som författare och journalist har jag förstås arbetat med berättelser i hela mitt liv. Min socialantropologiska bakgrund gör också att det för mig är närmast en naturlag att alla mänskliga sammanhang bärs av berättelser och anekdoter. Det finns därför förstås även företags- och organisationsfolklore, som jag valt att kalla det.

All folklore strävar ytterst efter gruppens överlevnad och i företagssammanhang innebär det att stödja rekrytering, produktion och sälj.

På senare år talas det ständigt om berättelsen. Partier behöver en fungerande ( för 2010-talet ) berättelse, ideella organisationer och samfund likaså. Personliga varumärken behöver också berättelser för att bli synliga och begripliga liksom varor och tjänster i sig behöver berättelser. Medvetenheten om de här tankarna har ökat markant sen jag började för snart 15 år sen,

Tror vi på dessa perspektiv så är det bara att börja söka, skörda och använda berättelserna. Vi kan också agera på ett sätt, till och med regissera oss, för att bygga verkliga berättelser om och apropå den verksamhet som vi vill stimulera med Corporate Storytelling.

Det är där Storytellers Heijbel & Co har sin mission och sin idé att verka.

Jag bor på landsbygden några mil utanför Stockholm. Jag minns när en av mina söner gick i den lokala byskolan att föräldrarna skickade ut papper som berättade att knarklangare kunde stå utanför skolan och bjuda barnen på godis som var spetsat med knark. Tanken var att de 8-10-åriga barnen skulle bli beroende och framöver därmed utgöra en marknad för knarklangarna.

Det kan ju bara inte vara sant, tänkte jag. En vandringssägen är det förstås, en så kallad Klintbergare  typ råttan i pizzan.

Nu läser jag en text i Expressen om vandringssägner. Rubriken är: Det är inte alltid som vi tror.

Hästplågeriberättelser som av veterinärer som förklaras med att klåda har fått hästarna att skada sig själva. Eller att de sparkats av andra hästar. Att varje tassande katt inte är en övergiven sommarkatt. Att hundar som försvinner kanske inte alls har exporterats för att bli kamphundar österut. Att vita skåpbilar kanske inte är ute för att röva bort småbarn.

För mig som storyteller / storylistener visar detta förstås berättelsens kraft. I det här fallet handlar det om att tygla våra rädslor. Men ur ett Corporate Storytelling-perspektiv blir det uppenbart att berättarkraften ska hanteras varsamt och bygga på sanna berättelser om verkligheten. Även om det ibland handlar om våra rädslor.

Vi tyglar kraften och använder den för våra strategiska syften – utan att ljuga. Men vi vill förstås också att våra Corporate stories ska spridas med vinden och påverka snacket.

Här är texten i Expressen: http://www.expressen.se/ledare/det-ar-inte-alltid-sa-illa-som-vi-manniskor-tror/