Stories ger bilder som vi kan relatera oss till och de finns runt oss varje dag. De behöver inte vara långa och faktaspäckade utan helst målande och gärna emotionellt berörande. Föreläsaren eller talaren kan bädda in väl genomtänkta episoder, till och med om sina barn, för att få lyssnaren att sänka garden och öppna lite på känslorna. Allt för att nå det egentliga organisationsbudskapet.
Men det är klart att man måste träna sig och reflektera så det inte bara blir pappas eller mammas egna gulleberättelser om barnen.
Jag brukar kalla det att man ska träna upp sin storymedvetenhet och reflektera över vad det egentligen var som hände med barnen den där gången och vad det rent symboliskt och associativt har med vår verksamhet att göra.
Storyn är ett komplement till den nödvändiga redovisningen av siffror och tabeller. Siffror och fakta bör, enligt min mening, alltid följas av befolkade berättelser för att underlätta översättningen och begripligheten av den abstrakta redovisningen.
Fakta och tabeller aktiverar den logiska delen av hjärnan medan berättelsen befolkar och emotionaliserar verkligheten samtidigt som den ökar trovärdigheten hos talaren.
Men glöm inte att det ska vara sanna berättelser hämtade från verkligheten. De finns runt oss hela tiden och den storymedvetna talaren kan lära sig att se och samla dem.
Bästa storyn vinner, till och med vid en dragning inför ledningsgruppen.
