Storytellers måste lyssna

Om jag är en storyteller beror det på att jag lyssnar” lär John Berger, den engelske författaren som nyligen dog i sitt hem i en fransk by, ha sagt.

Det tål att upprepas. It takes a listener to be a teller. Detta är en universell sanning men just i samband med företag och organisationer blir detta extra tydligt. Själv tycker jag att jag fungerar som en slags barnmorska när jag söker och finner detta kulturkapital.

Jag ger råd hur man gör sig redo och hjälper till när berättelserna kommer.

När jag håller mina föredrag och workshops för att hjälpa organisationer att skörda är lyssnandet därför A & O. Jag skapar inte organisationens berättelser. De inblandade äger själva sina business narratives med vars hjälp de kan rekrytera, sälja, byta erfarenheter, utveckla organisationen och ledarskapet med mera.

Med Heijbelmodellen kan jag på en förmiddag få fram en första skörd. Ska de filmas kan jag coacha triben så att deltagarna tillsammans kan se berättelserna redan på eftermiddagen / kvällen och möta kanske möta dem på intranätet dagen efter.

Det är magiskt men beror på att berättelserna redan finns eftersom verksamhet och kultur uttrycks i berättelserna som redan befolkar varumärket. Corporate Storytelling lägger i själva verket grunden för dialoger som för verksamheten framåt.

Sa inte ord på 2 år. Började sen att sjunga…

Elsa var tystast av alla på äldreboendet. Hon hade inte sagt ett ord på på över två år. En dag tog en ur personalen ut Tysta Elsa på en rullstolspromenad trots att flera i personalen menade att det knappast var någon mening. Elsa var ju ändå helt inne i sin egen värld.

Men det blev en rullstolspromenad och ute i trädgården drällde fågelsången ned från träden. Då tog vårdgivaren upp en gammal psalm: Bred dina vida vingar, o Jesus, över mig…

Då klarnade Elsa sin röst och sjöng klart och tydligt varje ord ur psalm 190. Vårdgivaren som bara kunde första textraden häpnade och tyckte det hela var nästan mirakulöst.

Detta är en typisk äldreomsorgsstory som man hittar när man skördar i dessa världar.

Specialpris på employer branding

På onsdag är jag en av tre föreläsare på HR-bloggens heldagsseminarium vid Hornstull i Stockholm. Jag har just fått besked att det finns några platser kvar och att Annika Ahnlund kan erbjuda mina läsare ett specialpris om du tar kontakt.

Vill du komma så kontakta snarast annika@hrbloggen och säg att du är läsare av Matts Heijbels texter.

De andra föreläsarna är Linus Holmgren från Talent Talk och Pernilla Bastås från Fortifikationsverket.

Här är en text jag skrivit på temat åt hr-bloggen:

http://hrbloggen.se/2016/10/storytelling-speglar-kulturen.html

 

Var min gäst på fredag utan kostnad

På fredag 18 november deltar jag i Kompetensmässan i Stockholm. Jag håller en kortare föreläsning på Waterfront. Jag talar mellan 11.30-12.oo.

Du är välkommen att som min gäst gratis lyssna till min workshop och dessutom annat den dagen på Waterfront. Ta i så fall med dig denna text och säg i entrén att du fått löfte att komma in som Heijbelgäst utan att lösa en ordinarie entrébiljett på 250 kr.

Se här programmet med workshops.

Om du vill gå på något av de specifika avgiftsbelagda betalseminarierna den 18 november så får du 20 % rabatt om du uppger Heijbelgäst vid bokning.

Se seminarieprogrammet här.

Lätta på trycket och gå vidare

På ånglokens och ångfartygens tid lärde man sig att hantera maskinerna genom att kunna ”lätta på trycket” för att undvika haveri eller rent av explosion i pannan. Än idag kan vi höra ångfartygen i exempelvis Stockholm råma och ropa när de lättar på trycket.

När det handlar om relationer i olika företagskulturella sammanhang används uttrycket ibland för att tala om olika spänningar som behöver få komma fram och ut för att de gemensamma målen och visionerna ska kunna nås och fullföljas.

Man måste då förstås någon gång få berätta om ”alla j-a idioter som man stöter på”. Man måste få lätta på trycket för att kunna arbeta vidare.

Jag har tagit upp denna ”lätta-på-trycket-problematik” i mängder av seminarier och workshops genom åren. Jag får alltid frågan om negativ / positiv, frustration / vision etc när vi plockar fram storytellingverktyget för att skörda kreativt i kulturkapitalet (kultur bärs ju av berättelser och alla organisationer har kultur).

Vi måste ta vara på berättelserna som inte bara är happy happy och halleluja, svarar jag. Vi lättar på trycket, vi ser vad som händer och så bygger ni en bättre beredskap och tydligare vision.

Man kan mycket väl arrangera seminarier och workshops som har just detta fokus.

Det kan minska stress och spänningar i gruppen. Berättelserna kan också stärka den interna kamratskapen och ge stöd till medarbetarna när det gäller att hantera stressande möten och relationer med besvärliga kunder , brukare och klienter.

Ofta får dessa berättelser en intern ton av svart humor men de behövs faktiskt i organisationsutvecklingen.

Man måste alltså ha möjlighet att lätta på trycket, på jobbet också.

Sen kan man gå vidare.

Storytelling befolkar varumärket – verkligheten duger

All mänsklig verksamhet kommuniceras med berättelser, Storytelling. När det kommer till företag och organisationer brukar det kallas Corporate Storytelling eller Storytelling in and about organizations.

Detta har jag och Storytellers arbetat med i drygt 15 år under de egna slagorden: Storytelling befolkar varumärket – verkligheten duger.

Hur som helst, om vi tror på berättelsens betydelse så inser vi att också stora och små företag och organisationer bärs av sina berättelser. Utan berättelser går verksamheten helt enkelt under.

Berättelserna inspirerar medarbetare, sprider kunskap och förbättrar förhoppningsvis i förlängningen produktiviteten. Detta kan förstås surra inom triben men berättelserna surrar också på utsidan runt omkring varumärket och bidrar till att befolka det.

Det kan vara positiva och negativa berättelser. Oavsett vilket så bygger de den framtid vi ännu inte har sett. Ska man vara trygg med berättelserna så måste de vara förankrade i verkligheten. Jag talar alltså inte om påhittade scenarier och reklamsagor, utan om stories som handlar om verkliga händelser som visar något viktigt.

Storytelling speglar, vare sig man vill eller inte, gruppens värderingar när berättelserna möts och stöts och blöts.

På vilket sätt folkloren hanteras kan vara skillnaden mellan att lysa som en spännande, skimrande stjärna eller att vara  en grå flock som få ens lägger märke till.

Bästa storyn vinner.

Om chefen dör eller plötsligt försvinner

När man studerar traditionella akademiska socialantropologiska uppsatser och artiklar handlar det ofta om organisationen av gruppen, klanen, byn eller vad det kan vara. Ofta i ett statslöst samhälle. Ofta när något oförutsett och kanske oönskat inträffar.

Hur hanterar man exempelvis en brottsling i ett samhälle som saknar fängelser? Hur försvarar man sig när man inte har en armé? Vad gör man när en klanhövding dör hastigt?

Jag skrev själv en uppsats en gång om just det sista. Hövdingen dör. Då inleds en process som sträcker sig ett helt år innan gruppen funnit sin nya organisation där de nya rollerna är klargjorda. Den balsamerade döde kan först efter detta brännas. Då är han utfasad. Under tiden har den döde funnits i en hydda där det till och med burits fram öl och mat.

Om man skulle anlägga antropologiska perspektiv på en modern arbetsorganisation kan man kanske fråga sig vad som händer om chefen plötsligt dör eller får sparken. Hur beredd är organisationen att hantera en sådan kris utan att förlora tid, kompetens och konkurrenskraft.

Jag tror nog att det går mycket förlorat i dagens arbetsliv p g a dålig krisberedskap där man glömmer kultur- och kompetenskapitalet.

Dylan är snabb Cohen långsam

Kända artister och politiker omges ofta av en sfär av berättelser. De tilldelas därmed en roll på en arena. Den olyckliga, den ombytliga, den smarta, den rappa etc. När folk i vår del världen forfarande kunde de bibliska berättelserna försåg bibeln oss med dessa roller på arenan.

Churchill fick visserligen Nobelpriset i litteratur bland annat för sin retorik. Men i bibeln finns han inte. En typisk Churchill är denna där han får en fråga från en institution om att hålla en föreläsning.

– Vad skulle det kosta, Mr Churchill, om ni kom till oss och höll en tvåtimmars föreläsning.

Priset var så högt att institutionen som hade en begränsad budget frågade vad det skulle kosta om han bara talade i en halvtimme.

– Det blir dyrare, svarade Churchill.

Nu läser jag en text av Mikael Wiehe apropå Bob Dylan. Så här skriver Wiehe:

Bob Dylan och Leonard Cohen lär ha mötts en gång. Dylan uttrycker sin beundran för en av Cohens sånger. Cohen säger: Ja den blev bra. Men det tog lång tid. Jag arbetade i nästan två år med den sången. Sen kvitterar Cohen med en Dylan-sång som han tycker är bra. Dylan säger: Ja, jag fick också arbeta länge med den. Säkert i en halvtimme.”

Så bidrar berättelser till att bygga dessa herrars personliga varumärken. Berättelserna förser oss också därmed med roller på vår gemensamma arena bortom den bibliska.

Först medarbetare, sen kunder

Den 23 november medverkar jag i heldagsseminariet Employer branding för HR. Jag har varit med där flera gånger genom åren.

Jag kommer bland annat att tala om värdet och vikten av att bygga en kulturmiljö i och kring organisationen som gör att medarbetarna vill och kan berätta om verksamheten. Jag vet att man kan stimulera byggandet av en folkloristik repertoar och jag vet hur man gör.

Perspektivet den här gången utgår alltså från människorna som är HR- och Knowledge managementansvariga. Corporate Storytelling bärs ju och ägs faktiskt av människorna som vet vad det handlar om.

Läs här om tankarna och om seminariet som helhet.

Text, ljud, bild, muntligt, inspelat?

Jag har genom åren fått många frågor om hur Corporate Storytelling kan förpackas och distribueras. Jag brukar då svara att det viktigaste är innehållet. Sen kan det hela förstås distribueras på alla möjliga sätt och alla tänkbara kanaler och plattformar.

När jag hittade en film av Ali Talib från Järfälla bubblade de här tankarna upp i mitt huvud. Här har vi både ljud och bild på sitt sätt.