När man studerar traditionella akademiska socialantropologiska uppsatser och artiklar handlar det ofta om organisationen av gruppen, klanen, byn eller vad det kan vara. Ofta i ett statslöst samhälle. Ofta när något oförutsett och kanske oönskat inträffar.
Hur hanterar man exempelvis en brottsling i ett samhälle som saknar fängelser? Hur försvarar man sig när man inte har en armé? Vad gör man när en klanhövding dör hastigt?
Jag skrev själv en uppsats en gång om just det sista. Hövdingen dör. Då inleds en process som sträcker sig ett helt år innan gruppen funnit sin nya organisation där de nya rollerna är klargjorda. Den balsamerade döde kan först efter detta brännas. Då är han utfasad. Under tiden har den döde funnits i en hydda där det till och med burits fram öl och mat.
Om man skulle anlägga antropologiska perspektiv på en modern arbetsorganisation kan man kanske fråga sig vad som händer om chefen plötsligt dör eller får sparken. Hur beredd är organisationen att hantera en sådan kris utan att förlora tid, kompetens och konkurrenskraft.
Jag tror nog att det går mycket förlorat i dagens arbetsliv p g a dålig krisberedskap där man glömmer kultur- och kompetenskapitalet.
