Brötastenen i Grödinge berättar om en vän som for söder ut men som aldrig kom tillbaks. När vi hittade den nästan bortglömd och täckt av lavar så gick den inte längre att läsa. Av 1000-årig storytellersympati vände vi oss därför till Runverket och bad att få bekosta renoveringen så att den åter skulle bli läsbar.
Efter lång tvekan accepterade Runverket vårt erbjudande. Vi fick bekosta restaureringen som en slags sponsring. Denna sten blev i och med detta den första sponsrade runstenen i Sverige.
Runstenar hade bara den tidens mäktiga grupper råd med. Runristaren skrev den tidens stories. Det mesta skrevs på trä och är sedan länge borta. Men några runstenar talar, tack vare graniten, ännu som denna i Grödinge.
Men tro inte att man tar fram högtryckstvätten och blåser rent en sån här historisk röst. Nej konservatorn gick försiktigt fram med tvål och svamp innan hon fyllde tecknen med den falu rödfärg som idag används för att åter visa de 1000-åriga orden.
För 1000 år sen runsten och muntligt berättande. Numera tidningar, annonser och webbkommunikation. Och så förhoppningsvis en del muntligt berättigande, idag kanske under rubriken storytelling.
