8 länder är inblandade i en gigantisk räddningsinsats av Östersjöområdet. Tvärs över gamla nationsgränser och språkgränser förs ett ekokrig mot nedsmutsning och nedbrytning och för bättre samarbete och bättre organisationsutveckling. Om några årtionden ska Östersjön vara räddad regionen stimulerad och vi ska lämna över en livskraftig frisk, återställd miljö till våra barn och barnbarn.
Här borde vi alla jubla och applådera men problemet är att vi och våra barn inte känner till vad som pågår eftersom de EU-organ som ligger bakom inte riktigt lyckas berätta om detta. De talar mest om strategier och avtal. Det EU-byråkratiska sättet att uttrycka sig kommunicerar märkligt nog ofta utan att involvera de 85 miljoner människor som faktiskt bor kring Östersjön.
Vi skulle alla skulle kunna bära och sprida den fantastiska berättelsen om ekoräddningen i norra Europa om vi bara hade storyn.
Därför blir jag då och då inbjuden av EU för att med med mina storytellingperspektiv stimulera berättandet om de framgångar som görs.
– Befolka berättelsen om räddningsaktionen! Berätta om människor som märker att något händer! dundrar jag. Senast för några dagar sedan i Turku i nästa vecka i Warszawa.
Jag vill förstås att mina vänner och mina barn ska veta vad som pågår. Men då måste förstås berättelsen byggas.
Utan berättelser finns vi ju inte.
