Telefonen ringde en lördagskväll hemma hos en kvinna som arbetade i skolmatsalen på ett högstadium. Pappan som ringde bad djupt om ursäkt för att han störde.
Han förstod mycket väl att man egentligen inte ringer på helgen. Men han var bara tvungen. Hon var inte så road men undrade förstås vad pappan hade på hjärtat.
– Min son som går på er skola fyller år i morgon, sa mannen. Och i vår familj har vi en tradition att den som fyller år får bestämma precis hur födelsedagen ska firas och exakt vad man ska äta, in i minsta detalj.
Han berättade vidare att det enda som sonen nu kunde acceptera som mat var skolans egen ananaspizza. Den var det bästa han visste att ha på tallriken. Han var kompromisslös och det var bara skolans pizza som dög på födelsedagen. Men hur gör man nu denna fantastiska pizza, kunde hon möjligen ge ett recept och några råd….?
Pappan fick receptet och några råd. Skolmatskvinnan kände sig både stolt och nöjd, trots att hon blivit störd på sin fritid.
Enkla händelsebaserade berättelser hämtade från verkligheten. Berättelser som i ett enda slag befolkar ett varumärke, visar kompetens och värderingar. Skolmatsberättelsen kan bygga stolthet och ge respekt för en verksamhet som ofta diskuteras av media, föräldrar och barn. Många skolor levererar nämligen fantastiskt god och uppskattad mat trots ofta magra budgetar.
I veckan som gick träffade jag i Örebro och Vara cirka 800 måltidsproffs från vård, skola och omsorg . Det var inspirationsdagar under rubriken Måltidens Mervärde. Arrangörer var SPs Nationella centrum för måltiden.
Jag mötte fantastiska människor som ser till att exempelvis skolmatsalarna har utvecklats till riktigt fina skolrestauranger.
Min uppgift var att argumentera för den befolkade berättelsen om mänskliga möten. Den betyder mycket för att övertyga politiker och beslutsfattare och den skapar legitimitet och respekt.
Det räcker inte att säga att man strävar efter att servera en fullvärdig kost inom givna budgetramar. Med stories befolkas verksamheten och fler förstår.
