I går träffade jag drygt 30 Ericssonmänniskor i Kista. Det handlade om att hitta berättelser om vart de befinner sig och vart de är på väg. Vilka berättelser kan de dela?
Det finns varselskuggor över Ericsson men jag är övertygad om att även om det kan bli så hårt att vissa måste flytta eller lämna så är det viktigt att ha berättelser som visar vad man kan och vad man varit del i och vad man skulle vilja åstadkomma som en förlängning på det hittillsvarande. Berättelser har ett uppdrag i nöd och i lust.
Den som inte berättar finns inte.
Hos Ericsson
