Ofta när jag som storyteller / storylistener / storybuilder rör mig i olika företag och organisationer märker jag att de jag möter blandar ihop förflutna hi-stories och kommande visions-stories.
Berättandet behöver förstås inte tilldra sig i det förflutna. Vi behöver dela mantraliknande berättelser för att komma vidare. Låt det förflutna vara förflutet tala om framtiden.
Utan berättelser finns vi människor inte. Och utan visionsberättelser om framtiden utvecklas vi inte som människor och organisationer. Vi behöver berättelser.
Sen jag började med detta för ett tiotal år sedan har jag år för år märkt att…
…begreppet berättelse dykt upp allt oftare.
Berättelsen om Sverige. Politikberättelsen. Berättelsen om dig och mig som individer och vad vi, du och jag, håller på med. Var kommer vi ifrån och var befinner vi oss och vart är vi på väg?
Propagandamannen Per Schlingmann talar också om berättelsen. Ta bort Jante som säger att vi inte är något och inte kan något, pläderar han. Slå istället fast att vi är innovativa individualister vi som delar det här landet i dag, vill han påstå.
Vi är landet som födde exempelvis Ikea, Skype, Spotify och Acne. Det är berättelser om Sverige. Men det är också innovativa berättelser om bemötande i vård och omsorg.
Vi är jämlika, progressiva och vi behöver inte böja oss för någon Jante.
Så kan vi berätta oss in iframtiden. Det är vad man gör med strategisk Corporate Storytelling. Man väljer berättelser som talar om nuet och framtiden baserat på det som faktiskt sker – här och nu!
Den politik som har den tydligaste och mest lovande berättelsen får rösterna och vinner.
