I amerikansk Corporate Storytelling-litteratur har jag stött på begreppet ”Let the steam”, alltså behovet av att lätta på trycket. I en säljorganisation eller i en kundservicefunktion kan det handla om att någon gång få kräkas över all j-a idioter man tvingas hantera. Jag minns att Mona Sahlin och Margot Wallström saknade att få ”kräkas tillsammans” med Anna efter mordet på Anna Lindh.
Om man tror att detta är viktigt och tycker att det är legitimt kan det därför vara ett bra sätt att berätta om sådana tillfällen.
Jag träffade en arkitekt som jobbar för ett större företag. Han berättade att…
…han i samband med en rad omorganisationer, sammanslagningar, finanskriser med mera för några år sedan åkte ut med sina närmaste till en kursgård. Det var kaos i företaget där han jobbade då.
På kursgården gjorde de en analys av läget och om vilka hot och möjligheter som låg frmför dem.
Plötsligt brast det för mannan och han började hejdlöst gråta.
Kollegorna undrade hur det var fatt och klappade om honom. Ta och vila upp dig var deras råd.
Mannen åkte hem, drog på sig träningskläderna och gav sig ut på en tvåmilsrunda i skogen. När han kom hem tände han doftljus i badrummet och tog ett långt hett bad innan han kröp ned mellan nymanglade lakan och sov i 14 timmar.
Sen var han redo att gå vidare, den gången. Genom att bjuda på berättelsen och involvera den i organisationens folklore visar mannen också att det är okej att visa känslor och att han förstår vikten av att lätta på trycket. Så:
Let the steam!
