När jag började med Storytelling i och om organisationer så hade termerna ännu inte satt sig. I slutet av 90-talet började amerikaner och engelsmän att använda begreppet. Jag kom in i detta 1999. Nu har ordet, som ju inte är så affärsmässigt i traditionell mening, spridits så mycket att det till och med kan bli överanvänt och urvattnat. Fyllt av lite av varje. Sagor och scenarier kanske tryckta i vanliga trycksaker kan buntas in i begreppet.
Jag talar då hellre om verkligheten och om de sanna berättelserna som kan befolka ett varumärke och addera värden till varor och tjänster. Gärna muntligt.
Det är nödvändigt att fråga sig vad man är ute efter när man ger sig in i detta. De inledande samtalen jag har med mina uppdragsgivare och på mina seminarier är därför viktiga. En del vill…
…bygga sitt arbetsgivarvarumärke, s k employer branding. Andra är ute efter en emotionell marknadsföring. Andra vill utveckla ledarskapet och stärka den egna organisationskulturen. Andra vill kompetensöverföra genom att beskriva önskvärda beteenden i flocken.
Det är först de senaste tio åren som Storytelling har blivit ett strategiskt begrepp så väl som ett fullt fungerande verktyg för att skörda ur berättarkapitalet. Det är dessa tankar som jag exemplifierar och utvecklar i min bok Storytelling befolkar varumärket.
Jag brukar säga att Storytelling involverar genom att få människor att reflektera. Det är alltså inte en fråga om att skicka information från mig till dig. Man bjuder istället in människor i emotionella reflektioner kring ett företag eller en produkt. Varför finns vi och vad ska man med oss och vår verksamhet till? Var och en drar sina slutsatser. Vi behöver inte ens tycka samma inför en berättelse men vi bör vara överens om vad som hänt och kring vilken händelse en berättelse kretsar.
När man bjuder in till en sådan reflektion blir man respekterad och får ofta en story tillbaks. You get what you give, detta är nästan som en naturlag i möten kring lägereldarna vid fikarum, kaffeapparater och i den sociala webben.
Att bara informera är alltså inte det mest kraftfulla verktyget när man vill påverka. Men blandar man in känslor i budskapet och reflektionen händer något. Våra beslut grundas ju som bekant i stor utsträckning i våra känslor.
Så man kan säga att vägen in går via hjärtat. Eller rent av magen.
En vanlig urspårning i associationer som jag möter hos människor är att man fastnar i det förflutna. Går vilse i museet, brukar jag säga. Även om man tar sig ända in i nuet så finns det mer spännande spaningar i berättarvärlden.
Framtiden! Tänk om vi kunde….? Vad gör vi om 5 år? 10 år?
Finns dessa händelser redan kring oss? Genom att visionera om framtiden kan vi styra organisationen och kunderna ditåt. Berätta om vart hän vi strävar. Dela känslan av detta. Dessa visionsberättelser kan koppla ihop oss med organisationens mål och idéer som vi kan dela.
Det är fullt möjligt att steg för steg bygga en berättande organisation och att odla ett emotionellt berättande varumärke. Men då ska man tala sanning, skörda och dela berättelser och inte glömma att detta i grunden är en emotionell metod nedlagd i människan sen urminnes tider.
Nu för vi in den i dagens mest befolkade byar, det vill säga våra företag och organisationer.
