Nu är politiken insläppt i TV-reklamen och vi kommer att få se en massa politikreklam i de kommersiella kanalerna. Framför allt i TV4. Det är också mycket tal om de sociala medierna med bloggar, twitter, facebook och annat. Många tror att Obamas bloggande och sms:ande kan överföras till Sverige, det kan det kanske också på sätt och vis. Men..
…själva kanalerna eller distributionsvägarna är ändå fel fokus. Innehållet är alltid det som räknas. Inte var vi säger det eller hur. Utan vad vi berättar.
Där kommer storytellingperspektiven in. Ska du kommunicera i sociala media eller någon annanstans, för den delen, så fundera noga på vad du ska säga som organisation. Vem vill du beröra och hur?
En enkel sann berättelse om en verklig människa kan faktiskt göra underverk för en idéorganisation.
Vem har förresten inte hört om Astrid Lindgrens Pomperipossasaga som gjorde att socialdemokratin förlorade valet 1977? När jag föreläste med Expressens f d chefredaktör Bo Strömstedt för några år sedan sa han att han var övertygad om att Pomperipossa välte regeringen den gången. Det var på gammelmediernas tid. I dag skulle en enda mus-klicks-tråd (word of mouse) på nätet kunna åstadkomma samma sak.
Sociala medier är verktyg och kanaler. Men kanaler vinner man inga val på. Kontent is king, var det någon som sa. Eller som Cory Doctorow sa Conversation is king. Content is just something to talk about.
Enligt den twittrande och bloggande riksdagsledamoten, centerpartisten Annie Johansson, är Miljöpartiet, Centerpartiet och Socialdemokraterna för närvarande bäst på sociala medier.
Återstår nu att se vad de och andra kommunicerar under våren.
Den sociala webben med bloggar och Youtube med mera kan säkert få oanade politiska effekter, främst via så kallade vanliga människor. Sociala webben är ju fylld med tickande åsiktsbomber och hundratusentals privatreportrar.
De politiska partierna ska förstås sluta minareta sig och i stället lyssna främst på den halva miljon förstagångsväljare som har hela sin samhällskommunikation via webben. Lyssna och svara utan att smyga omkring med anonymitetens lösnäsa.
I slutändan handlar det alltså ändå om vad du säger. Inte var. Här är storytellingaspekten. Partierna ska skaffa en repertoar från verkligheten och köra berättelserna i alla kanaler. Och ska förstås också lyssna av den sociala webben innan de deltar öppet och ärligt med socialwebbanpassade berättelser som speglar partiets åsikt.
Gammelmedia, reklam/pr och den sociala webben. Där har vi treenigheten i media valåret 2010. Där kan stories skördas och planteras.
Då kan vi börja tala om storytelling i politiken.
