Kom till mig! Den 26 augusti har jag ett av mina återkommande frukostseminarier på Södermalm i Stockholm. Jag bjuder på kaffe, te och frukt. Kanske en skål godis och berättar om arbetet med Storytelling i och om organisationer. Gratis alltså, men jag vill att den som anmält sig verkligen kommer så att det inte hindrar någon annan.
Det börjar med mingel 08.30. Sedan berättar jag om olika aspekter på storytelling och visar lite filmklipp och annat mellan kl 09.00 – 10.00. Efter det finns det möjlighet till lite eftersnack för den som vill. Det finns också möjlighet att köpa den nytryckta tredje upplagan av min bok Storytelling befolkar varumärket till förlagspris. Du tar med dig en bok och fölaget skickar faktura.
Om du vill vara med så mejlar du till matts@storytellers.se och skriver 26 augusti i rubrikraden. Jag vill gärna veta lite vem du är, var du jobbar och varför du vill komma.
Det hela är på K22, Krukmakargatan 22, jag återkommer sen med detaljer som portkoder och sånt till dig som anmält att du kommer.
Hur du sätter tonen
Jag träffade som storyteller / storylistener i EU-sammanhang i en träff i Sydeuropa Manuela, en portugisisk kvinna som var EU-byråkrat. Hon var dotter till en småföretagare som ägde och drev en liten verkstadsindustri i norra Portugal. Pappans största dröm hade varit att hans dotter skulle gå på Teknisk högskola och sen ta över familjeföretaget.
Men det ville hon inte.
Nu var hon i 35-40 årsåldern och arbetade i det jag kallar cross-border-flocken inom EU-byråkratin i stället. Hon hade på vägen skaffat sig en annan mer adekvat utbildning än den pappa hade hoppats på och hon hade envist intresserat sig för att förstå nations- och språkgränser för att i förlängningen kunna arbeta för ett enat och gränslöst Europa.
Hur kom det sig? Vad var det som styrde henne dit? Jag tjatade på henne. Vad var det som hände? Hur hamnade du här? Var det frivilligt?
Hon kom då ihåg att familjen hade åkt på campingsemestrar med bil när hon och syskonen var små. De reste mellan olika campingplatser i syd- och mellaneuropa. De slog upp sitt tält och bodde några dagar på varje ställe. Manuela hittade snart de andra barnen som fanns där och lekte hela dagarna trots att de talade olika språk. Hon träffade tyska barn, franska barn, holländska barn, svenska barn och barn från Italien och Grekland.
Många av dessa nyfunna kamrater blev så småningom brevvänner och Manuela fylldes av insikten att världen är så mycket större än den hon hade växt upp i i norra Portugal. Hon ville därför ( än i dag ) träffa fler med andra erfarenheter och hon vill leka med dem och lära känna dem.
Det var ytterst campingerfarenheterna som förde henne till jobbet som EU-byråkrat. Det är en EU-story och det är förstås där någonstans hon ska inleda sina föreläsningar om EU. Inte med sin befattning, sin plats i den byråkratska organisationen. Utan med en personlig berättelse som sätter tonen för resten av föreläsningen och befolkar varumärket EU.
Det gäller att hitta tonen i inledningen av föreläsningen. En befolkad berättelse som aktiverar lyssnarnas minnen och känslor och öppnar deras känsloliv.
Storytelling som strategiskt verktyg
Jag får ibland frågan om Storytelling alltid måste hylla företaget och arbetsgivaren. Jag har träffat fackliga företrädare från Älmhult som sagt sig vara trötta på det de kallar Kampradfjäsket. Jag har svarat att alla organisationer har tillgång till det strategiska verktyg som Corporate Storytelling erbjuder. Och det finns också fackliga förbund som håller på med detta.
Jag har också träffat flera politiska ungdomsförbund och guidat dem in i storytellingens fantastiska värld. För ungdomarna, uppvuxna i den sociala webbens sammanhang, är detta självklarheter. De förstår. På bara några timmar får vi fram händelsebaserade berättelser som moderpartiernas partiorganisationer inte kommer i närheten av trots mångmiljonbudgetar.
På sin höjd hör man politikerna tala att de träffat en undersköterska i Rinkeby och de tror då att de håller på med storytelling.
Igår läste jag i kvällstidningarna något som man till och med skulle kunna kalla kungahusstorytelling. Jag har haft representanter från World Childhood Foundation på mina seminarier och jag ser att de faktiskt i viss mån använder sig här och där av små enkla händelsebaserade ögonblick som påverkat utvecklingen av verksamheten.
Drottning Silvia berättar exempelvis om ett specifikt möte i slutet av 90-talet med en flicka på en världskongress som uppmärksammade henne om exploateringen av barn. Flicka hade varit utsatt för sexuell exploatering. Silvia förstod efter det mötet den enorma globala exploateringen av barn. Där föddes idén om Chilhoodarbetet. Detta är händelsebaserat berättande.
Nu berättar Prinsessan Madeleine om en specifik händelse som påverkat hennes tankar. Hon fick nämligen som barn en kanin av mamma Silvia och minns just det ögonblicket som i går:
”Den var fluffig och hade långa bruna öron. Det var kärlek vid första ögonkastet och jag var otroligt glad. Min mamma sa, med sin lyssna-noga-på-mig-röst att med den här kaninen kommer också ansvar. Du måste ta hand om din kanin med kärlek och respekt.”
Detta ögonblick har, säger Madeleine, stannat hos henne och guidar henne än i dag i arbetet med Childhood.
Konstigare behöver det inte vara. Från abstrakta svepande resonemang typ: ända sedan barndomen har hon haft tanken att ta hand om andra…. kan man berätta om någon verklig händelse som befolkar detta påstående.
Berättelserna finns där och kan sättas i arbete.
Vi är summan av berättelserna
Jag glömmer inte den svenske VD:n för ett stort internationellt företag som jag arbetade med. Jag förde ett samtal med honom inför årsberättelsen och jag sa till honom:
– Vilken berättelse skulle du vilja höra om dig själv? Har du en sann berättelse som säger något viktigt om dig och din roll i företaget och därmed om organisationen?
Han tittade förundrat på mig och menade att detta väl var ett helt vanligt samtal apropå årsberättelsen.
Ja, så är det förstås men med hjälp av händelsebaserat berättande kan man befolka varumärket. På samma sätt är det i våra familjer och släkter. Vi väljer berättelser som stärker oss och som gör en framtid möjlig och trolig. Vi behöver inte berätta allt utan vi bör reflektera över vilka berättelser som kan göra framtiden synlig.
Katolska kyrkan genomgår nu en fantastiskt storytellingprojekt baserat på den regisserade påven Franciskus och allt han säger och gör. Detta kommer jag snart tillbaka till. Hur berättelserna om påven påverkar hela berättelsen om den katolska kyrkan.
Då, Nu och Sen…
När man talar om Händelsebaserad Storytelling, som jag gör mest hela tiden, så hamnar man ofta i skapelsebaserade berättelser om hur det hela började. Många har nästan fått för sig att det är ”Då:et” som är Storytelling.
Följaktligen får vi läsa i Expressen att idén till Vätternrundan föddes en regnig sommardag för 50 år sedan när professorn och Motalasonen Sten-Otto Liljedahl fick för sig att han skulle cykla runt Vättern. Hans fru Ingrid hängde på och såg framför sig hur se skulle övernatta och äta goda middagar.
Då gick de till cykelaffären och cykelhandlaren Ewert Rydell sa att de ju kunde få punktering därför erbjöd han sig att följa med. Så de gav sig iväg. Två år senare kördes den första officiella rundan.
I år var det över 36.000 anmälda.
Eller Dreamhack som hålls i Jönköping. Den började, enligt Aftonbladet, med att några tonåringar, Martin Öjes och Kenny Eklund för 20 år sedan bestämde sig för att arrangera en datorträff i skolmatsalen i Malung. De ritade affischer och kopierade dem i skolans kopieringsapparat. Nästan 22.000 slöt upp i Jönköping förra veckan.
Visst är det kul med skapelseberättelserna men jag tvingas i alla dessa sammanhang påminna om Nu och Sen. Hela tidslinjen ska fyllas om Corporate Storytelling ska få full effekt.
I Sen:et skådar vi in i framtiden med hjälp av berättelser.
Jag funderar mycket i dessa tankebanor över att man kan berätta sig in i framtiden och jag hoppas att nästa bok ska koncentrera sig rätt mycket på dessa visionsberättelser som drar oss framåt.
Nyhetsbrev 91: Kulturbärande och politiska berättelser + inbjudan
Nyhetsbrev 91
Hej Storytellervän
Så var det dags för det nittioförsta nyhetsbrevet från Storytellers. Längre ned bjuder jag dig som min seminariegäst den 17 juni. Det är jag, Matts Heijbel, som skrivit alla nyhetsbrev. Det första skickade jag till mina prenumeranter hösten 2003. Det är rätt fascinerande att titta tillbaks och se hur diskussionen och ordvalen har förändrats sen dess.
Själv har jag haft hundratals uppdrag genom åren och jag har i min bok Storytelling befolkar varumärket beskrivit tankarna och formulerat den så kallade Heijbelmodellen. Den går egentligen ut på att söka och skörda de berättelser som finns och som är förutsättningen för att en organisationskultur ska leva överhuvudtaget.
Heijbelmodellen har genom åren också utvecklat tankarna kring regisserandet och storybuildandet. Man behöver alltså inte passivt vänta för att upptäcka berättelserna utan man kan aktivt agera på ett sätt som levererar berättelser. Men jag står envist fast vid att det inte är påhittade sagor eller fantasifulla reklamtexter som visar den typ av Corporate Storytelling som jag liksom flera internationella förebilder menar. Mitt perspektiv är i grunden socialantropologiskt vilket ger mig insikten att inga mänskliga sammanhang kan finnas utan de värdebärande berättelserna.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
När jag hjälper företag och organisationer att söka, skörda, finna och alltså även regissera och skapa sina berättelser så utgår jag redan från början ifrån att organisationen finns och de därför har sin kultur som bärs av berättelser. Jag kommer alltså inte med en färdig standardföreläsning där jag talar om ämnet som sådant utan jag utgår hela tiden från ”triben” i sig.
I går var jag därför hos SVA, Statens veterinärmedicinska anstalt. Jag ska nämligen ha ett seminarium och en workshop och ett seminarium med skördefest hos dem efter semestrarna. Då blir början av min research följaktligen att lära känna SVA-folket. Det jag kan läsa på det läser jag på men för att studera dem som folk, som tribe, krävs en kulturstudie.
Vad är det för ena? Hur tänker de? Varför finns de? Var kommer de ifrån och vart är de på väg. Iklädd platsrock och blå skoöverdrag över skorna visades jag runt i deras laboratorier och kände in deras stolthet och arbetsglädje. Detta är en mycket speciell expertorganisation. Men precis som alla andra organisationer behöver också de berättelser för att riktigt synas och få legitimitet. För att locka till sig rätt medarbetare och kunder och för att dela glädjen över att vara del av ett land med schysst djurhållning och friska stammar av vilda djur.
När de äntligen hittade dvärgbandmasken hos svensk räv under sina mikroskåp så tjöt de nog både fan, djävlar och äntligen i laboratorierna. Vi ville inte ha den men vi visste att den var på gång och nu har SVA koll på situationen löpande. Tack för det SVA.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Organisation är människor. Människan är ett berättande djur och utan berättelser finns vi följaktligen inte. Detta är en naturlag som gäller alla mänskliga sammanhang. Kulturer kommer och kulturer går. De bärs av kompetens och värderingar och dessa kan sökas och skördas i deras berättarkapital.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Nu när det är valår säger många partistrateger förstås att de behöver berättelser. Kanske en ny berättelse. Ibland försöker partierna historieförfalska och ibland så säger de stora partierna försvinnande lika saker. Ibland är Sverige världsbäst och bäst i EU ibland är vi insnöade eller helt under isen.
Om man tar arbetarrörelsen så har den en stark omdanande drygt hundra år gammal berättelse. Men av någon anledning så lockar den inte alltid de nya unga. Mina yngsta barn är i 20-årsåldern och jag är inte så säker att de går igång på August Palm och den gamla hövdingen Hjalmar Branting om de nu känner till dem och vet vad de stod för. Kanske går de inte ens igång på kampen för allmän rösträtt.
Jag har haft tillfälle att träffa flera olika partiers ungdomsförbund för att diskutera storytelling och de berättelser som de äger och bär utan att kanske reflektera över att deras berättarkapital är guld värt och rent sprängstoff om bara moderpartierna förstod sig på den lilla händelsebaserade berättelsens betydelse för att visa ungas värderingar och emotionalisera det politiska arbetet.
Det finns en ung man med irakisk bakgrund som blev aktiv medlem i SSU. Han var en ung pojke i 12-13-årsåldern när familjen tvingades fly från Irak. Familjen tog vägen via Iran där de väntade en tid för att därefter försöka ta sig till Europa.
I väntan på möjlighet att komma till Europa lekte pojken med några andra barn på gatan i den iranska staden. De spelade fotboll, busade med varandra och hängde runt som barn gör mest. En dag hörde pojken att det skulle ske något spännande nästa dag borta i den stora parken. Det talades om att man skulle stena en kvinna till döds. Pojken förstod inte riktigt dramat utan tyckte att detta lät som ett spännande skådespel som han gärna ville se.
Han berättade för sin mamma att han tänkte springa bort till parken dagen därpå och titta på steningen av kvinnan.
– Är du inte klok, sa mamman. Du går ingenstans i morgon. Du stannar här i vår bostad hela dagen. Det kommer aldrig på fråga att du får gå dit och se på detta barbari.
Pojken lydde förstås sin mamma och stannade hemma hela nästa dag. Mamman försökte genom samtal få honom att förstå att detta vanvett var just en av orsakerna att de skulle lämna landet.
Nästa dag fick han gå ut igen och han och hans kompisar sprang då bort till parken för att se om det fanns några spår efter steningen. Det gjorde det. De kunde se kastade stenar och de såg blodfläckar. Gropen var igenskottad och det fanns förstås inga åskådare kvar på platsen.
När han stod där i skuggan av ett träd började han sakta utvecklas från barn till ung man. Han förstod i detta isande ögonblick vad steningen visade. Han lovade sig själv i denna stund att om han någonsin kom till ett land där mänskliga rättigheter gällde så skulle han göra allt han kunde för att övergrepp som dessa aldrig ska få inträffa. Ingenstans i världen. Han skulle samarbeta med andra unga och jobba för en bättre värld.
När han kom till Sverige frågade han runt hur han kunde engagera sig för mänskliga rättigheter. Någon sa då – SSU. Därför är han i dag aktiv i detta ungdomsförbund.
De andra politiska ungdomsförbunden har förstås också starka passionerade berättelser från vår tid som säkert skulle kunna påverka politiken. Det har alla värdebaserade rganisationer och den fackliga rörelsen precis som kristna och andra ideella organisationer har mycket att lära av dessa tankar. De måste ned till det emotionella händelsebaserade för att nå fram.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Den 17 juni har jag ett av mina återkommande kostnadsfria frukostseminarier på Söder i Stockholm. Du är välkommen som min gäst om du vill. Vi börjar med mingel 08.30 och jag talar och visar filmer mellan 09.00 – 10.00. Sen finns det möjlighet till eftersnack för den som vill.
Om du vill komma så mejla matts@storytellers.se och tala om vem du är och varför du vill komma så återkommer jag med koder och annat. Du kan också, om du vill, köpa den tredje uppdaterade upplagan av min bok Storytelling befolkar varumärket till förlagspriset 200 sek.
Det var allt för denna gång. Jag som skriver heter Matts Heijbel och du får det för att du står på prenumerationslistan. Vi har antingen träffats och växlat visitkort eller du har varit på mina seminarier eller själv anmält dig på storytellers.se
Vill du inte vara med längre så vänd detta brev med ett Nej tack så tar vi bort dig hälsar
Matts Heijbel
Stockholm / Grödinge
10 juni 2014
Marimekkos designer gav sig inte
Det har gått 50 år sedan Marimekko började trycka sitt kända blommönster Unikko. Vad var det som hände?
Det var designern Maija Isola som i protest skapade blomma på blomma ända tills Marimekkos grundare Armi Ratia gav med sig och sa okay till det mönster som hon först avvisade men som visade sig bli en världssuccé. Rockklänningarna blev, läser jag i Aftonbladet, en symbol för den yrkesarbetande kvinnan. 1966 trycktes 1,5 kilometer Maija Isola-mönster om dagen. Än i dag lever blommorna. Det var tur att hon inte gav sig för 50 år sedan, Maija.
Marimekko hade på sin tid god medvind när Jackie Kennedy använde deras kläder och tryck.
Bli min gäst 17 juni
Kom till mig! Den 17 juni har jag ett av mina återkommande frukostseminarier på Södermalm i Stockholm. Jag bjuder på kaffe, te och frukt. Kanske en skål godis och berättar om arbetet med Storytelling i och om organisationer. Gratis alltså men jag vill att den som anmält sig verkligen kommer så att det inte hindrar någon annan.
Det börjar med mingel 08.30. Sedan berättar jag om olika aspekter på storytelling och visar lite filmklipp och annat mellan kl 09.00 – 10.00. Efter det finns det möjlighet till lite eftersnack för den som vill. Det finns också möjlighet att köpa den nytryckta tredje upplagan av min bok Storytelling befolkar varumärket till förlagspris.
Om du vill vara med så mejlar du till matts@storytellers.se och skriver 17 juni i rubrikraden. Jag vill gärna veta lite vem du är, var du jobbar och varför du vill komma.
Det hela är på K22, Krukmakargatan 22, jag återkommer med detaljer som portkoder och sånt till dig som anmält att du kommer.
Storyns betydelse när man söker jobb
Jag träffar många människor i början av sina karriärer. I min familj de egna barnen och i mina kontakter med studenter i egenskap av storytellingkonsult rader av 20–30-åringar. När jag undervisar på universitet och högskolor träffar jag dem och alla har lärt sig att de ska ha ett cv.
Jag träffar också rader av arbetsgivare som söker nya medarbetare. Till de unga som söker jobb säger jag ofta: Visst ska du ha ordning på ditt cv, men det är ändå så att bästa trovärdiga storyn vinner. Ha en befolkad vision i storyformat av din framtid i relation till företaget eller organisationen där du vill verka. Sedan plockar du fram cv:n när – och om – det blir aktuellt.
Du ska alltså förbereda händelsebaserade berättelser om dig själv och kunna förklara hur dessa händelser lett dig till just detta möte där du för närvarande befinner dig, öga mot öga med den tilltänkta arbetsgivaren.
Du ska helst kunna måla upp en bild som går in i rekryterarens världsbild och påverkar hens känsla. En bild där du själv har en given roll. Försök alltså att med ord måla och bygga en framtidsberättelse där både du och organisationen kommer att utvecklas för att du varit med om det dina berättelser pekat på.
Detta gäller förstås även äldre personer på väg in i något nytt.
Nyhetsbrev 90: Storytellingens betydelse
Nyhetsbrev 90:
Hej Storytellervän
Det är så dags för det nittionde nyhetsbrevet från Storytellers. Här reflekterar jag över Storytelling i och om organisationer och deras varor och tjänster. Berättelser som vill visa meningen med att organisationer finns och varför vi behöver dem. Du får det för att du har bett om det eller för att vi växlat visitkort eller för att du antecknat dig i samband med någon av alla mina föreläsningar.
Här berättar jag lite om vad jag stött på och tänkt på sen sist. Jag passar också på att bjuda in dig till ett kostnadsfritt frukostseminarium i Stockholm den elfte juni. Mer om det längre ned.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Det finns några sådana som jag i länder runt om. Sådana som talar om berättelsens betydelse också i organisationer. Exempelvis britten Geoff Mead som nyligen kom ut med boken The Heart and Soul of Successful Leadership. I en recension i Sunday Times läser jag ett Meadskt resonemang som fritt tolkat är ungefär detta:
Framgångsrikt ledarskap hänger på de berättelser vi har och berättelserna vi lever och hur väl de samspelar med vår tid. En traditionell metafor kan beskriva berättelsens envisa uppgift att påverka utvecklingen.
Världens största tankbåtar kan ha en halv miljon ton last ombord. Man brukar säga att det tar en lång tid och en lång sträcka att vända ett sådant fartyg. Allt kring dessa båtar är enormt inklusive deras jättelika roder. Till sin hjälp har därför fartygen flera små roder som ska vara till hjälp för att hålla riktningen.
Att också använda dessa hjälproder är avgörande för att få fram de krafter som slutligen bidrar till att åstadkomma de stora slutliga förändringarna som behövs för att nå hamn och inte gå på grund.
De stora rodren som vill vända en organisation kan liknas vid tron, värderingarna och visionen som förhoppningsvis påverkar vad folk tycker och hur de agerar. Och de små rodren hjälper och stöttar de stora rodren.
Hjälprodren kan då vara berättelserna som bygger och stärker våra identiteter och som ger mening och förståelse för oss och som hjälper oss att förstå vår vardag och den verklighet vi lever och arbetar i.
Om en ledare vill påverka organisationens riktning så måste hen förstå hur berättelser arbetar och påverkar och hur och när man kan använda dem.
Det är detta Geoff Mead kallar ”narrative leadership.”
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Jag tycker det är en bra metafor. Jag skulle gärna lägga till de små starka dragande och puttande bogserbåtar som får jättarna på plats. Jag får ofta frågan om vad storytelling kan åstadkomma i företag och organisationer. Jag säger då att man måste fråga sig vad man vill åstadkomma. Det är där man lägger strategin: Rekrytering? Sälj? Marknadsföring? Ledarskap? Arbetsmiljö? Organisationsutveckling?
Storytelling är ett fantastiskt verktyg som man kan använda på många olika sätt och som har relevans i allt från fåmansföretag till världskoncerner. Det fungerar i privata och offentliga organisationer och i ideella organisationer och i internationella övernationella organisationer som exempelvis EU där jag arbetat en del med Cross-Border-People-Stories.
Berättelserna kanske inte helt ensamma kan vända hela tankfartyget men de kan lätt vara de hjälproder som ser till att målen nås och fullföljs.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Ibland kan dessutom personberättelsen, exempelvis den som berättar varför just du är där, bidra till den större berättelsen. Vad var det som hände? Den egna personberättelsen från en medarbetare eller kund eller klient eller patient eller brukare kan också befolka varumärket. Ofta finns det magiska ögonblick som i ett enda slag förklarar ett större sammanhang.
Till och med ett personligt varumärke som det som Elin Nordegren har byggt efter skilsmässan från Tiger Woods har en klar storytellingdramturgi. Hon sa att hon tappat både hår och tillit men hade klart för sig att hon måste gå vidare med sitt liv.
Och nu, skriver Anne-Sofie Näslund i Expressen, har berättelsen om Elin som tagit psykologiexamen och som hyllades som universitetets mest enastående elev, kommit till slutet av det här kapitlet i sin egen feel-good-film.
Universitetsstudierna blev ett lugn i kaoset och den ensamstående småbarnsmamman fick stöd från andra ensamstående mammor för att hon inspirerande andra kvinnor i liknande situationer. Trots att hon förstås är rik som ett troll.
Rena rama Hollywoodfilmen.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Jag tror Dalai Lama instämmer i detta resonemang när han säger: The planet desperately needs more peacemakers, healers, restorers, storytellers and lovers of all kinds.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Sen senast har jag arbetat bland annat Ericsson, Gävle kommun, Svenska Facilitatornätverket, Meritus HR-nätverk, Statens veterinärmedicinska anstalt, Plyhm kommunikation, och Sjöstadsskolan i Hammarby Sjöstad. Jag har också intervjuats av studenter och radioprogram. Hela tiden med berättelsens betydelse i centrum.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Den 11 juni har jag en av mina återkommande frukostföreläsningar på Krukmakargatan på Söder i Stockholm. Jag bjuder i dig som gäst. Skicka ett mejl till matts@storytellers.se och skriv 11 juni i rubrikraden. Mer om detta står på storytellers.se
Då kan du köpa den nya tredje upplagan av min bok Storytelling befolkar varumärket till förlagspris om du vill. Du kan ta ett ex så skickar förlaget faktura. Annars finns den förstås i bokhandeln och på nätet hos Adlibris och Bokus.
Det var allt för denna gång. Jag som skrev heter Matts Heijbel och du är en av cirka 3000 på min prenumerantlista. Vill du inte vara med längre så kan du vända detta mejl med ett Nej tack så tar vi bort dig.
Hälsningar från
Matts Heijbel
Stockholm / Grödinge 22 maj 2014.