En företagsberättelse kan ta lite olika vändningar beroende på när och var den berättas. Men själva storyn, eller fabeln som man brukar säga, måste vara den samma och helt uppenbar.
Inom teatern talar man om att en pjäs ska ha en tydlig fabel. Då menar man inte en fabel som en djursaga utan man menar helt enkelt att det ska finnas en tydlig story där det är uppenbart vilka händelsefakta pjäsen bygger på.
Typ: En region drabbas av extrem snöstorm. Taxiföretaget X klarar under denna extrema snöstorm, där inga bilar tar sig fram, skiftbytena vid pappersbruket med hjälp av spontant och kreativt inlånade snöskotrar.
Pappersbruket räddar, tack vare denna insats, produktionen och kan hålla maskinerna igång trots dessa extrema omständigheter.
Pappersbruket anlitar därefter alltid Taxibolaget X för alla sina taxibehov. Pappersbruket tycker nämligen att de kan lita på Taxibolaget X och dess kreativitet och kundorientering.
Det skulle man kunna kalla storyn, eller fabeln. Det är vad berättelsen handlar om. Utan egentliga känslor, mentala bilder eller stämningar. Helt avskalat. Logiskt och faktabaserat.
Den broderade målande företagsstoryn ska sen komma ihåg och förstå och gulla med denna fabel. Storytellern ska förpacka den på ett dramaturgiskt attraktivt sätt med scener, associationer, vändningar, spänningsmoment och sensmoraliskt konstaterande.
Lyssnaren lever med. Ser och upplever vad som händer och har till slut fabeln klar för sig. När den sen berättas vidare kanske de målande detaljerna, känslorna och miljöbilderna ändras men fabeln är den samma och lever vidare.
Då lever Corporate Storytelling.
