Genom att leva som man lär kan man skapa berättelser som kopplas till exempelvis förändringsarbetet i en organisation. Kanske kan en ledare göra något spektakulärt som sen sprids i storyformat.
Jag hörde om ett statligt bolag som arbetade med begreppet kundorientering. Det var många gamla monopolbeteenden som behövde bearbetas och nya sätt att leva och agera var nödvändiga.
En liten detalj i detta arbete var att ta itu med den gräddfilsparkering för ledarna som fanns utanför den stora kontorsbyggnaden. Det stod Reserverat för bolagsledningen – eller något sånt – på en skylt alldeles vid entrén vid flera fina parkeringsplatser.
Då arrangerade man det så att den högsta chefen klädde sig i arbetskläder och fick lämpliga verktyg. Han tog fram en stege och började skruva ned reservationsskylten just vid den tiden på dagen när sde var många som passerade ut och in genom entrén.
Han skruvade ned skylten och ersatte den direkt med en nytillverkad skylt där det stod Reserverat för kunder.
Många som passerade entrén såg förstås vad han höll på med och redan samma dag spreds denna berättelse i organisationen och bland de kunder som råkade passera.
Ett exempel på handlingens språk och på att man kan regissera verkligheten för att få fram kulturstödjande berättelser.
