Fråga:
Varför säger du Corporate Storytelling istället för att tala svenska? Jag är språkvårdare och tycker det blir svårt att ta det på allvar när du säger Corporate Storytelling.
Svar:
När jag började med det här för drygt 5 år sedan hittade jag först inga vettiga bergepp för det hela. Arbetslivsberättelser? Företagshistorier?
Nej de orden stämde inte. Det lät i och för sig som om man berättade historier som finns i arbetslivet. Men Corporate Storytelling är – för mig – något mycket mer affärsmässigt och proaktivt.
Det handlar om att bygga och synliggöra företagskultur. Att befolka varumärken. Att underlätta kommunikation till kunder och brukare och att underlätta rekrytering.
Det visade sig snart att det redan fanns begrepp för detta internationellt. Corporate Storytelling eller Storytelling in Organizations. Det finns redan kurser och akademisk litteratur på området Corporate Storytelling ute i världen.
I Sverige kommer den första svenska universitetsutbildningen vid Luleå Tekniska Universitet nu i november december 2005. Där är jag, för övrigt, anlitad som föreläsare inom just Corporate Storytelling.
Så jag tycker det är riktigt att använda det internationella begreppet Corporate Storytelling för det som den här företagsbloggen handlar om.
Sen har jag funderat lite på vilka associationer ordet historia och historier ger ett svenskt öra.
Historia kan tolkas som dåtid och det blir lätt att tänka på företagets historia. Och visst kan man göra det, berätta företagshistoria. Corporate Storytelling handlar ibland om det men det är bara en liten liten del av det hela. Corporate Storytelling kan också ha visionsberättelser om framtiden och berättelser som är kopplade till nuet. Och berättelser om kunder.
Att berätta historier kan också föra tanken till att det är underhållning och lättsamt. Och visst kan Corporate Storytelling vara underhållande. Men det är först och främst, som sagt, ett sätt att att bygga och synliggöra företagskultur. Att befolka varumärken. Att hitta bilder och berättelser för att underlätta kommunikation till kunder och brukare och att underlätta rekrytering.
Därför använder jag begreppet Corporate Storytelling och jag tror att det begreppet mer och mer kommer att leta sig in både i arbetslivet och i den akademiska världen också i Sverige. Vi har inget annat fungerande begrepp. Svenska Språknämnden kommer därför med tiden att stämpla in och godkänna det som – svenska!
För vad är det man brukar säga? När tillräckligt många säger fel så blir det rätt. Det är så språket utvecklas, förändras och anpassas.
På Google ger i dag en internationell sökning på ”Corporate Storytelling” 13.600 svar. På en svensk sökning får jag 221 svar.
Även om jag tycker ”corporate storytelling” är en bra och mycket intressant teknik att stödja varumärken, för mig som har engelska som modersmål, betyder ”storytelling” inget mindre än att överdriva. ”Storytelling” är att berätta sagor till barn, inte att berätta sanna historier till vuxna, och jag tycker att ursprungliga engelska benämningen är lite olyckad.
Jag tycker också att det är synd att så många engelska begrepp – både bra och dåliga – kryper in i det svenska språket. Den försåtliga vana att varva svenska med engelska tillhör egentligen bara två grupper: tonårsflickor och marknadsföringskonsulter. Det är särskilt synd när engelskan är fel som, till exempel, Eniros slogan ”find it easy” (bör ju vara ”easily”).
Jag förstår din synpunkt. Men jag måste nog ändå tänka så här: På 1700-talet fylldes svenskan på från franskan. På 1800-talet från tyskan och nu från engelskan.
Det betyder att vi så gott vi kan får fylla orden med de associationer som vi får. I fallet CS så jobbar den här webbsidan envist med detta. Det handlar alltså om sanna berättelser kopplade till en organisation, en produkt, en tjänst eller kunderna.
Och ska man på exempelvis Google söka kunskap om detta ska man söka efter Corporate Storytelling eller Storytelling in Organizations.
Språket går sina egna vägar påhejat av tonårsflickor och marknadsföringskonsulter ;+)