Ibland får jag uppdrag att tala inför och skörda tillsammans med personal från vård och omsorg. Nyligen träffade jag personal hos Gislaveds kommun i Småland. En medarbetare på ett demensboende berättade då om en händelse som hade berört henne.
Det handlade om en kvinna, ursprungligen från Polen, som hade kommit in till boendet efter en massiv hjärnblödning. Hon hade förlorat talförmågan och var dessutom mycket orolig. Framstod som rätt aggressiv.
Hon låg i sin säng och slog oavbrutet med sin arm över nattduksbordet. Många på boendet hörde kvinnan ropa och dunka och det spred en oro.
Personalen försökte lugna kvinnan på alla möjliga sätt. Slutligen var det en ur den erfarna professionella kadern av medarbetare som tänkte att hon kanske ändå menar något som vi inte har förstått. Hon gick in till kvinnan igen och drog försiktigt ut lådan i kvinnans nattduksbord. Där, längst in bland de personliga tillhörigheterna, låg ett radband.
Sköterskan tog radbandet och gav det till kvinnan.
Därefter blev allt lugnt och kvinnan, som var katolik, verkade nöjd trots sin svåra situation medan hon fingrade på sitt radband.
En omvårdnadsberättelse som kanske kan exemplifiera påståenden som: Vi ska se brukarna som unika individer. Lyssna in deras särskilda behov och hitta den lösning som är bäst för var och en och för andra boende.
Så enkel kan Corporate Storytelling ibland vara. En sann berättelse om en verklig händelse som visar meningen med verksamheten och varför den finns och att man är stolt över bra lösningar.
