Jag arbetar ibland med EU-finansierade organisationer som arbetar innanför EU:s yttre murar. Jag har varit med när deltagare från 8 länder umgås på engelska trots att ingen av dem har engelska som modersmål. De fyller då ofta sitt språk med instuderade koder och förkortningar och hänvisningar som internt försöker beskriva deras uppdrag inom EU.
Men vad håller de på med egentligen? Vad är det jag bidrar till med mina skattepengar? Berätta så att också jag förstår vad vi ska er verksamhet till. Vilken nytta gör ni i praktiken och hur märks det att verksamheten fungerar?
Detta är inte helt lätt för dem att förklara och det är därför jag är där inbjuden med Corporate Storytellingverktyget.
Jag vet att dessa grupper numera tränar den enklare engelska ska behövs för att överhuvudtaget kunna begripliggöra EU-projektet och hela tanken med den inre marknaden. Och jag vill förstås att de förpackar sina insikter i begripliga berättelser.
Förkortningar och olika sorters byråkratisk EU-slang riskerar annars att utveckla en introvert kommunikationskultur. Detta gäller förstås inte bara i EU-sammanhang utan också i andra internationella strukturer som ibland utvecklar språk som i värsta fall börjar dra åt självbekräftande interna läten.
Varför finns ni? Varför ska vi som är kunder och eller skattebetalare hålla oss med er och ha nytta av er?
Svaren på sådana frågor förpackade i befolkad storytelling / storylisteningdramaturgi kan fylla kommunikationen med fruktsamt innehåll som ytterst leder till framgång och legitimitet.
En god väg är att presentera händelsebaserade berättelser om verkliga situationer som speglar verksamheten.
