Folkbiblioteken utgör ett stolt kulturarv i vårt samhälle. Men nu händer det att de läggs ned och vi läser ibland rysarartiklar om hur de eldar upp böcker som ingen längre intresserar sig för. Biblioteken måste därför bli bättre på att berätta, något som jag tjatar om de gånger jag blir inbjuden till dem. Berättar de inte så vet vi inte.
Jag vet exempelvis att de tätar kunskapsluckor som skolan inte har klarat. Det finns läxhjälp på många bibliotek och inte minst nyanlända upptäcker snart folkbiblioteken som oaser i en bitvis rätt torr social öken i det nya landet. Man får till och med prata på biblioteket numera, man behöver inte bara viska och tissla och tassla.
När jag var i Norrköping så berättade man om verksamheterna ute på våra anstalter där många pappor sitter inlåsta:
http://youtu.be/iRouoLhQIIk
