För några dagar sedan träffade jag ett hundratal ungdomar från CUF, Centerns ungdomsförbund, som samlats för att ladda inför valet. Min uppgift var att stimulera dem att storytella, gärna utifrån egna upplevelser kring sin politiska mognad.
En kille i 20-årsåldern berättade då om en egen upplevelse som ledde honom in i CUF.
Centerns ungdomsförbund har flera rätt starka ståndpunkter kring individens rätt och frihet. Vi vet kanske att CUF är för fri invandring, nationsgränser är inte i individens intresse. Likaså apropå relationer, det är den enskilda individen själv ska få bestämma med vem eller för den delen vilka hen vill gifta sig.
Killen, vars mormor kommit som flykting från Tyskland i samband med andra världskriget, berättade att han i tonåren började bli nationalist. Han och hans kompisar gillade idén med Sverige och den genuint svenska. Invandring var ett hot mot detta, tyckte de.
När han berättade detta för sin mormor såg han för första gången i sitt liv sin mormor gråta:
– Förstår du inte, sa mormor, med tårarna rinnande ned för kinderna. Vi kom invandrande till Sverige, tack vare det finns du till. Hur kan du vara emot ditt eget öde? Sen gav hon honom en mormoderlig örfil.
Killen funderade över vad som hänt. Han ville fortfarande engagera sig politiskt och han undersökte de olika ungdomsförbunden. Han tilltalades nu av CUF som markerade individens rätt och därmed också den fria synen på invandring. Han bestämde sig för att gå med i flocken av centerungdomar.
När han senare berättade för mormor att han gått med i Centerns ungdomsförbund var det andra gången han såg henne gråta. Men denna gång kramade hon sitt barnbarn medan tårarna rann ned för hennes kinder. Hon tackade honom för att han insett något viktigt.
Så kan en CUF-story låta när en enskild medlem berättar om sin väg och ger den till sin organisation som ett exempel på CUFs värderingar.
Mormor gav honom en örfil
