Jag har under alla mina år som storyteller / storylistener påstått saker som att om man inte berättar finns man inte eller att den som inte lyssnar och berättar avstår från att påverka sin framtid.
Jag har också kontakt med sådana som jag i andra länder. De finns där ute. Exempelvis i Frankrike och Nederländerna och givetvis i Storbritannien, Usa och Australien. Många av dem har jag haft kontakt med genom åren. Nu såg jag helt nyligen ett resonemang av holländaren Peter Fruhmann som ligger i linje med mina tankegångar och som jag gärna låter mig inspireras av och komplettera litegrand. Som här:
I samma stund som vi ger ett namn åt någon eller något så har vi öppnat för en relation till honom/henne eller den/det. Vi kan börja berätta om hen eller den/det.
Det är på samma sätt som traditionella kulturer gav namn åt en viss stig, en flod, ett berg eller till och med en vind. Den blev personifierad och kunde börja bära berättelser som visar något viktigt.
Det innebär att vi som individer verkligen blir något när vi får ett namn. Detta gäller också för en organisation eller en vara eller en tjänst. Till namnet kopplas berättelser om det förflutna, nutiden och framtiden.
Det uppstår ibland nyanser och skillnader mellan de berättelser du berättar till dig själv och berättelser du sprider om dig själv.
Om du heter Markus eller Emelie, Putin eller Obama, Volvo eller Skoda, Coca Cola eller Julmust, Försäkringskassan eller Skatteverket och så vidare så är dessa namn också bärare av berättelser. Vad står de här namnen för? Vilka berättelser dyker upp i dina tankar när du hör namnen? Vilka känslor får du ( detta är ju som bekant en emotionell verksamhet ).
Om du nu försöker erbjuda berättelser om dig själv, din organisation eller din produkt så hoppas du förmodligen att folk ska tro på dem. Lyssnaren, läsaren eller tittaren ska väl kunna lita på vad de får höra.
Det är alltså emotionella värden kopplade till värderingar som finns i berättelserna. De visar mening och innehåll och de ger dig eller din organisation eller din tjänst eller vara en slags självständighet och integritet. Det räcker inte att spela en roll eller berätta en saga. Det krävs självständighet och integritet. Sanning.
Påhittade reklam- eller scenariesagor riskerar att komma tillbaks till dig som en bumerang.
Om vi nu är överens så långt kommer vi till det där med storylistening. Det finns berättelser där ute, inte minst i den sociala webben, om dig, din organisation eller dina varor och tjänster.
Är du beredd att ta emot dem? Är du redo för en dialog med kunder, ägare och andra intressenter? Om svaret är ja så är dialogen igång och olika berättelser kan brytas mot varandra och bidra till utveckling av personen, organisationen, varan eller tjänsten.
Då talar vi storytelling apropå människor och organisationer. Då talar vi om att bygga framtid tillsammans.
Vill vi befolka varumärken så är det bara att börja lyssna och tala och berätta oss in i framtiden. Det är det storytellers.se envist handlar om.
