När jag var i Hälsingland nyligen blev jag intervjuad av lokalpressen och fick då frågan om Hälsingegårdarna som blivit världsarv. Hur ska de berätta. Jag hävdade då att den museala biten och berättelserna om människorna som en gång bodde där förstås är viktig. Men ur ett Corporate Storytellingperspektiv är dagens berättelser det som hjälper dessa speciella gårdar in i framtiden. Vad händer där nu och varför? Läs artkeln som publicerades i Ljusnan här.
Historia skrivs varje dag
