När en chef eller ledare upptäcker kraften i storytelling och storylistening som verktyg då händer det saker. Den som berättar visar att hen ser och den som ger en berättelse får en berättelse. You get what you give, sa man en gång i tiden om detta. Så varför finns så många ledare som knappt begripligt kan berätta varför organisationen finns och behövs? Varför ingår inte det i deras högskoleutbildningar?
I Usa finns många kända företag som länge har…
…insett kraften i storytelling / listening / sharing och storybuilding.
Steve Denning jobbade på Världsbanken när han började. Microsoft, Motorola, IBM, Nike och Apple har på olika sätt hävdat att de använder Corporate Storytelling. Här i Sverige finns flera kommuner, myndigheter och företag. Volvo förstås men främst och fullt i världsklass Ikea.
En del amerikanska företag har anlitat Hollywoodregissörer och jag uppvaktas av kulturarbetare som vill lära sig mer om Corporate Storytelling. I Usa finns till och med företagsshamaner och jag har själv varit med och utbilda värderingsbärare i svenska organisationer.
Allt detta handlar bland annat om att ta tillvara kulturkapitalet så som det syns i berättelserna som finns i och om organisationer.
Storytelling och storylistening och användandet av berättelser är oerhört starkt för den ledare som inser, tar till sig och använder verktyget. Det kan handla om att inspirera, lyssna av och göra värdeorden förankrade i den vardagliga verkligheten i och kring organisationen.
Det är också möjligt att via storytelling visa önskvärda beteenden och överföra kunskap via berättande exempel som visar hur flocken arbetar som bäst. För att synliggöra förändringsprocesser kan man använda dilemmaberättelser för att låta gammalt och nytt kollidera så att man kan få syn på den nya tiden.
Den ledare som inte reflekterar över storytelling borde ta sig en funderare om hen inte borde bli mer VB än VD. ( VB = Verkställande Berättare. VD = Verkställande Direktör. )
När jag häromdagen hade ett 30-tal gäster på ett av mina öppna Stockholmsseminarier bekräftade deras bakgrunder att detta angår de flesta organisations- och företagssammanhang och olika mänskliga uppdrag.
De kom från bank, finans, myndigheter, kommuner, eventbolag, ideella organisationer, internationella NGO:s, fackliga organisationer, vård och omsorg, managementkonsulter, läkemedel, fastighetsbolag med mera.
Alla ville ha tips och idéer och tips om hur de skulle kunna sätta berättarkapitalet i arbete.
Så vi har bara sett början nu år 2012. Jag har nu sett utvecklingen sen 1999 och kan ibland tro att nu vet alla. Men det stämmer inte. Corporate Storytelling och Storytelling i och om organisationer befinner sig ännu bara i början av sin roll i organisationsutveckling, sälj och rekrytering.
