Har man verkligen tid att hålla på med berättelser i affärsvärlden? Svaret på den frågan kan gärna vändas. Har vi tid att inte berätta?
Vi kommer inte ihåg siffror, diagram och ekvationer. Men vi kommer ihåg berättelser som till exempel vår sagoskatt. Varför då?
Jo vi är konstruerade så sen tusentals år. Det är så vi traderat våra värderingar och vår kunskap kring vårt värv i livet.
Faktuellt kan vi på möten och föreläsningar power-pointa oss fram genom högläsning av diagram, kartor och siffror. Visuellt kan vi låta myntstaplar eller andra symbolbilder illustrera meningen med vår verksamhet.
Emotionellt kan vi berätta om verkliga befolkade händelser med tydlig dramaturgisk poäng som visar varför företaget finns och nyttan med det. En sådan berättelse kan sitta kvar hos den som hör den för resten av livet. Det är det som är vitsen med att addera emotionell kommunikation till den faktuella och visuella.
Det händer ofta när jag träffar människor som hört mig föreläsa ( genom att berätta verkliga corporate stories ) att de, många år senare, fortfarande minns den om SSAB eller SCA eller varför inte en om Flens kommun.
Addera det emotionella
