Jag föreläser flera gånger i veckan om Corporate Storytelling. Ibland i stora blandade seminariegrupper ibland företags- eller organisationsinternt. När jag har större grupper där alla kanske inte själva har valt att vara där kan det finnas någon i gruppen som valt att visa att han eller hon minsann inte tänker ta till sig det här. Han eller hon kanske sitter och fingrar på sin Iphone eller…
…tittar demonstrativt ut genom fönstret.
Jag tänker då att jag inte ska låta mig påverkas av den personen. Jag tänker i stället att man i storytellingsammanhang ska berätta som om alla verkligen vill ta emot budskapet. Så som man talar till en god vän.
Det är viktigt att tänka på det också när man försöker bygga upp en berättande organisation. Berätta bara om händelser som du tror på och berör dig på något sätt och utgå från att lyssnarna är öppna och positiva till det du säger.
Då lever berättelsen bättre än om du blir nedtagen och försöker hantera den eventuella motståndaren i rummet.
Det är inte många som avfärdar den emotionella kommunikationen, men de finns.
