Vi eller de när man muntligt berättar om något som angår en organisation. Första eller tredje person? Den frågan dyker ofta upp, senast när jag nyligen hade några seminarier med kommunikatörer i Uppsala kommun. Det där kan man alltid diskutera. Berättas en story i jag-vi-form från insidan så blir den naturligt konverterd till de-form när utsidan återberättar.
Men om man arbetar i varumärkets insida kan det vittnande jaget ofta vara starkt i gruppen. Själv är jag förtjust i tredje person. Jag talar alltså hellre om än ur Uppsala kommun om jag ska sprida Uppsala-stories. Det passar också bättre in i den traditionella sagodramaturgin:
En gång i Uppsala….
Vi eller de?
