I Corporate Storytelling finns i regel ett utrymme för lyssnaren eller läsaren att reagera och interaktivt tolka det hon hör. Därför är en bra story helst inte för faktuellt redovisande utan helst en enkel berättelse om en händelse att ta ställning till och reagera på.
Det innebär att medarbetare, kunder och andra intressenter som hör en berättelse om eller kring en organisation reflekterar och anpassar tolkningen efter sina behov, sin…
…erfarenhet och sin världsbild.
Detta slår mig när jag läser Margareta Sörensons artikel på Expressen Kultur om folksagorna roll i dag. De är, menar Sörenson, fortfarande gångbara.
Folksagorna, som i många fall är traderade från ett historiskt avlägset berättarsamhälle, samlades in på 1600-, 1700- och 1800-talen. I stor utsträckning var de avsedda att visa värderingar och etiska dilemman för vuxna och för dem som stod på tröskeln till vuxenvärlden.
På 1800-talet när nationalstaterna började ta form började vi samla folklore, folkmusik, folkdans och folkdräkter också här i Sverige, något som folklivsforskare noga studerat och dokumenterat. Vi behövde ha en repertoar till vår kulturhistoria och till detta krävdes ett nationellt kulturkapital kopplat till det samhälle vi delade och byggde tillsammans.
I dag, när bondesamhället sedan länge har klingat av i sin 1800-talsform, har vi ett samhälle där de flesta vuxna behöver nya vuxenberättelser utöver dem från det gamla sagoarvet.
Där kan man, om man så vill, få in Corporate Storytelling i dagens sammanhang med företag, organisationer och offentliga sektorer. Ibland hamnar vi faktiskt i verkliga berättelser som ibland påminner om Snövit, Törnrosa, Rödluvan och Bockarna Bruse men med 2000-talsrekvisita.
Det beror på att de nedtecknade folksagorna från tidigare århundraden i stor utsträckning kan kallas arketypiska. Speciellt intressanta var de förstås innan Walt Disney drejade om dem till 1900-talets nöjesindustri och amerikanska moraluppfattning som den tolkades av Hollywood.
Vargen i Rödluvan kan förresten mycket väl vara, menar Sörenson: ” pedofilen, fula gubben som lurpassar i skuggorna, på hemvägen från skolan eler på internet.”
Folksagoberättelserna var ursprungligen muntligt spridda, Word of Mouth. Då kunde de lämpligt nog i berättarstunden anpassas till olika situationer men med bibehållen grunddramaturgi. Jämför ledarskapet i moderna organisationer.
De kan alltså även i dagens organisations- och företagsberättande nyanseras beroende på situationen där de används. Man målar med stor pensel för att visa viktiga händelser av betydelse för en organisations eller ett företags utveckling. Lyssnaren och / eller traditionsbäraren kan tolka och använda berättelserna för sina behov och för att konfonteras med varumärkets värderingar.
Här är Margareta Sörensons artikel på Expressen Kultur.
