Tänk fem år tillbaks. Då fanns inte Youtube, WordPress, Twitter. Nu, på 10-talet, tillbringar folk lika mycket tid på nätet som vid teven. Alla unga och så gott som alla i Sverige är uppkopplade. För tio år sedan var det många företag som inte ens hade en webbsida, i dag har alla en hemsida och unga deltar i ett gigantiskt brusande samtal. Dagspressen var den största förloraren på annonssidan under 2009 och tappade drygt 20 procent jämfört med 2008. Internet däremot…
har passerat teve med en ökning på 2,7 procent, trots krisen. Teve backade samtidigt med 11,9 procent, enligt informationsindex. Jag läser också att vanlig ren internetannonsering, typ banners, nu verkar börjar klinga av, enligt amerikanska sajter.
Det våras istället uppenbarligen för sociala medier och samtalet, berättelserna, de urgamla mänskliga uttryckssätten, som folk älskar. Alla älskar en bra story. Distributionen sker via webben när papperstidningarna i näringslivet nu klingar av och läses allt mindre.
Annonspengarna arbetar allt mer på webben på olika sätt. Traditionell reklam är dyr och deltagande i sociala medier billigt. Även om en budgetsiffran för närvaron i sociala medier inte alltid räknar med personalkostnader. Marknadsföringen via sociala medier kräver tid och engagemang. Dessutom behöver man, ur ett storyperspektiv, noga förbereda sig för att identifiera en relevant repertoar med sanna berättelser.
Den muntliga berättelsen kan tack vare webben nå inte bara tio, som på lägereldens tid, utan kanske tio tusen i ett enda slag.
Skörda därför organisationsberättelser, bygg en repertoar och sätt berättelserna i arbete. En del av dem kan bli så starka och livskraftiga att de kan börja bygga en modern nationell och internationell folklore.
Jag tror att vi befinner oss i ett historiskt kommunikationsskifte där den emotionella berättelsen som sprids fritt i cyberspace kommer att bli tongivande. Det gäller i högsta grad också för företag och organisationer, dagens byar.
Detta bör rimligen påverka alla kommunikationsstrategier och varumärkesinsatser. Så medan traditionell reklam och PR-distribution klingar av är det läge att förbereda sig för den nya storytellingeran som tar upp stafettpinnen från den urgamla muntliga berättartraditionen och laddar den med innehåll från 2010-talet.
Säljkonferenser och personaldagar drar massor av pengar men ger faktiskt väldigt små möjligheter till erfarenhetsutbyten och dialoger. De kanske inte ens fungerar utan har ofta något dinosaurielikt över sig i sin monologkulur. Nu när det är så enkelt och billigt att kommunicera i löpande samtal via nätet så kanske resurserna i många fall kan göra mer nytta där.
Därför är kick-offer som ger utrymme för storytellingskörd som sen kan användas i den sociala webben kanske det klokaste och det mest försvarbara om man nu samlar många människor. Träffas, dela berättelser mellan varandra och sätt de bästa storisarna i arbete i bland annat den sociala webben.
Svårt? Det finns hjälp att få. Bland annat via storytellers.se som envist uppmärksammar detta paradigmskifte och som har stor erfarenhet av konferenser och kick-offer med storytellingtema.
