Jag tror att vi lever i en tid där företag och organisationer i sin marknadsföring är tämligen mätta på faktuell prestandakommunikation och att de nu istället är mer intresserade av att väcka känslor associerade till varorna och tjänsterna. Det leder till att produkterna och tjänsterna behöver få emotionella mervärden bifogade i form av berättelser.
Vi ser helt enkelt…
berättandets återkomst i människors vardag som helhet, alltså även i våra liv som konsumenter.
I bondesamhället var allt sammanvävt. I dag är det delat och vi kan se företagen och organisationerna som människans byar och skördefesterna i bondesamhället har ersatts av glädjen kring utbud av varor och tjänster i konsumtionssamhället.
Bondesamhällets byfolklore ersätts därför av konsumtionssamhällets företagsfolklore. Företagen och organisationerna måste därför strategiskt reflektera över vilka deras mervärdesstories är.
En berättelse ska väcka lyssnaren och läsaren för att få henne att känna något inför det som sägs (storytelling/storylistening). För att relatera sig till en berättelse måste det därför finnas något i berättelsen som berör.
Corporate Storytelling handlar följaktligen om att kommunicera emotionellt. Den emotionella kommunikationen ska övertyga kunden eller brukaren om att det är just denna vara eller tjänst eller leverantör hon ska välja. Hon ska känslomässigt kunna relatera sig.
Berättelsen ska vara så intressant och beröra så mycket att den får kunden eller brukaren att tycka och känna och göra. Berättelsen får därför inte vara kall eller tråkig eller opersonlig. Den ska vara befolkad och den ska handla om en händelse som upplevs som sann, eller åtminstone trovärdig.
Genom att i berättelsen måla med en bred emotionell pensel, sätta en scen, befolka den och undvika för mycket siffror och fakta bjuder man in lyssnaren eller läsaren att själva fylla upp de tomrum som finns i storyn.
I den meningen är storytelling/storylistening en dialog som bygger relation mellan företaget eller organisationen och kunden/brukaren.
