En anledning att använda berättelser på en arbetsplats kan vara att berätta om händelser som visar något speciellt som man kan tänka på när man utvecklar sina arbetsmetoder. I pedagogiska miljöer som skolor är detta mycket användbart. Klicka på länken här under så får du en förskoleberättelse som jag skördade på Söder i Stockholm i december:
När Martin blåste ut ljuset – för säkerhets skull
När de minsta barnen i förskolan ska ha sagostund sitter de i en ring på golvet. Förskollärarna tar en sagopåse för att kunna gestalta exempelvis bockarna Bruse med några bockar och ett troll som de plockar upp en i taget ur påsen.
En dag på en förskola på Söder skulle Maria ha en barngrupp med ett-och-ett-halvt-två-åringar. Hon tog i förbifarten en påse och gick in till barnen i det lite dunkla rummet. Barnen satte sig vant i ring på den runda röda mattan.
Maria såg då att hon fått fel påse. Istället för en sagopåse blev det en miniatyrpåse med dockskåpsstora koppar, tallrikar och andra husgeråd, menade för lite större barn.
Nåja, det fick gå. Visserligen var barnen små men stämningen fanns redan i rummet och hon ville inte bryta den med att gå och byta påse. Hon fick lov att improvisera med miniatyrerna trots att barnen var så små.
Först fick hon upp en liten kaffekopp som hon förde till munnen med kommentaren: Åh så gott. Sen skickade hon den vidare och både Moa, Malin och Ali provsmakade lätt sörplande på det goda låtsaskaffet.
Sen stack hon ned handen i påsen och hittade några små ljusstakar som hon låtsastände med låtsaständstickor. Sen fick alla barnen tända ljusen. Stämningen var samlad, nästan andaktsfull och Maria, förskolläraren, fascinerades över barnens kollektiva upplevelse kring kaffebordet.
Sen stoppade hon ned handen för att ta upp nästa miniatyr ur påsen. Men då blev Martin orolig. Han tittade på Maria med frågande blick. Skulle hon verkligen lämna ljuset brinnande? Nej så får det inte gå till, tyckte han och kröp fram till låtsasljuset och blåste ut det.
Då tyckte Siri att det gick för långt. Hon tittade på fröken och tog fram sina låtsaständstickor och låtsastände ljuset igen. Förskolläraren följde fascinerad vad som skedde i barngruppens gemensamma låtsasvärld.
Denna händelse ledde till flera pedagogiska diskussioner bland personalen om barnens associationsnivåer. Tänk att redan ett-och-ett-halvt-åringar är så avancerade.
Genom att lägga märke till, minnas och berätta om händelser som dessa utvecklas förskolan steg för steg som lärande organisation.
