Jag brukar påstå att storytelling är en slags dialog byggd på relationen man får med lyssnaren eller läsaren när man använder storytelling i praktiken. Det där brukar väcka viss förundran hos en del. Vad då dialog, säger de?
Jag kan då säga att…
…storytelling i och om organisationer och deras varor och tjänster bjuder upp till dans. Berättelsen ska förhoppningsvis väcka associationer och inspirera. Den som använder storytelling hoppas ju att lyssnaren ska ta till sig berättelsen, göra den till sin och föra den vidare. ( Word of Mouth el Word of Mouse )
Ibland vill vi marknadsföra, ibland vill vi bygga varumärke eller bli attraktiva arbetsgivare ( Employer Branding ). Men själva reklamen med annonser och marknadsföring som metod är bara kanaler, verktyg och distributionsmetoder av själva storyn, om man nu tänker storystrategiskt.
Vad vill vi egentligen att lyssnaren ska känna, tycka och göra? Hur ska vi beröra lyssnaren så vi kan involvera? Det blir faktiskt storymarknadsföring först om lyssnaren och hans/hennes vänner för berättelsen vidare, gärna med tillägget hur denna story ändrade deras perspektiv.
Berättelsen ska förhoppningsvis röra vid något hos lyssnaren och det ska leda till handlingar. Det är därför berättelser om sanna händelser skördade från verkligheten är så starka. Om lyssnaren inte tycker de verkar trovärdiga så fungerar de inte.
Det är det som är dialogaspekten i storytelling. Vi delar med oss av berättelsen i och med att lyssnaren reagerar, gör den till sin och för den vidare.
