Sommaren 2008 blev jag intervjuad i Sveriges Radio P1 apropå Iphonelanseringen och hur Apple använde sig av storytellingmetoder vid introduktionen. Då frågade journalisten vad jag hade för kommentar till de unga reklamarna som då skulle börja tillverka jeans i Nordkorea med ett storykoncept som lanseringsmetod. Jag kände inte till det jeansprojektet när jag fick frågan men nu är jeansen här. Noko-jeansen (NOrdKOrea) är här. Med hjälp av sociala medier som…
…Facebook och Twitter sprids berättelsen om Jakob Ohlsson, Tor Rauden Källstigen och Jacob Åström från reklambyrån Great Works som lyckades ta sig in i Nordkorea och få gång en tillverkning av jeansen.
Man hoppas att politiskt intresserade ungdomar vill lägga 1500 kronor på ett par Nordkoreanska jeans tack vare storyn. Kärnan i storyn vill vara hur svårt det är att göra affärer i Nordkorea.
Jag vet inte, men jag tror inte att Noko-jeansen kommer att marknadsföras utanför de sociala medierna och den aktiva mediabearbetning som leder till en intensiv Word of Mouth och Word of Mouse.
Nu visar det sig att LO protesterar och att Pub-varuhuset inte vågade sälja diktaturjeans när det blev dags. Kanske rädda för att LO ska rekommendera sina medlemmar att inte handla på Pub som säljer diktaturjeans. Jag undrar om NoKo-gänget tycker att det är ok ur ett storytellerperspektiv.
Hela produktionsprocessen i Nordkorea är för övrigt filmdokumenterad. En kul och spännande storytellinglansering.
