Låt oss säga att du talar till en grupp och att du vill ge lyssnarna en upplevelse som inte bara är ett enkelt röstljud utan som involverar andra sinnen när orden väljs.
Lukt, ljud, syn, smak och känsel brukar man kalla de fem sinnena. Du behöver som berättare inte ha doften med dig in i rummet i en burk eller skål men du kan tala om den. Du kan också beskriva ett ljud som du upplevt och smaken av det du någon gång, liksom de andra i rummet, har ätit. Har du rört vid något eller någon så kan du beskriva känslan på ett sätt som du tror lyssnarna tar till sig.
Själv brukar jag ibland till och med (varsamt) snudda vid det så kallade sjätte sinnet för att…
…ladda in en extra känsla till berättelsen jag försöker sprida.
Det snöar alltså inte bara utan snön slår mot din varma panna och små droppar av smält snö rinner ned mot ögonbrynen medan du känner en svag doft av bränd björkved från skorstenen…etc
eller
Du sträcker på stortårna eftersom du fryser i dina alldeles för kalla skor.
eller
Du sitter på parksoffan och hör det tunga sjungande ljudet av tåget som passerar någon kilometer bort.
eller
Kassörskans snabba fingrar dansar välbekant över kassans knappsats likt pianistens lek över tangenterna.
eller
Telefonen bryter rummets tystnad och du sträcker tveksamt handen mot luren…
