Jag läste om en amerikansk undersökning som kommit fram till att mer än hälften av 1400 undersökta företag helt förbjuder sina anställda att delta i sociala media på arbetstid. Bara var tionde företag tillät de anställda att ta del av Twitter, Facebook, MySpace och liknande. Tänk om…
…det är så att detta innebär att det bara är 10 procent av företagen som tar vara på nyttan av att deras medarbetare har möjlighet att engagera sig i bruset kring deras varumärke på nätet.
Tänk om det är så att de stängda arbetsplatserna hamnar på efterkälken när de 10 procenten lyssnar och ropar in i öppna kanaler i sociala media.
Tänk om tioprocentarna sprider Word of Mouth och öppnar ”fanplatser” medan de stängda fortfarande producerar och -i bästa fall- läser ytterligare broschyrer i gammal beprövad anda.
Enligt Expressen i dag är restriktiva, dvs icke tillåtande företag, i Sverige t ex Sas, H&M, och SEB. Mer öppna är SJ, Swedbank, Ericsson och Karolinska Universitetssjukhuset. Enligt Expressen alltså.
Jag vet sen tidigare att meningarna går isär om vad som är bäst för arbetsgivaren. Tillåta eller förbjuda. Men jag tror på de undersökningar som visar att det är bra att låta de anställda kommunicera, också privat, i den sociala webben även på arbetstid.
Att det lönar sig för verksamheten att ha kontakt med arenan.
Det är nämligen där ute i den sociala webben som kunderna diskuterar och fattar sina beslut. Det är där det talas om varumärkena och det är där varumärkena i praktiken byggs.
Då är det kanske bra att vara med i samtalet.
Eller?
Med bra stories skördade från verkligheten…