I sommar till och med 30 augusti pågår en Ikea-utställning på Liljevalchs konsthall i Stockholm. Årtionde för årtionde visas möbler upp. Förra året fyllde Ikea 50 och berättelsen om Ikea är samtidigt en berättelse om hur det svenska folkhemmet efter andra världskriget har möblerats. Ikea har sedan burit tanken vidare ut över…
…världen hela tiden framburen av berättelser om värderingar, om Småland, om Kamprad och så vidare. Ikeaberättelserna handlar om värderingar inte om föremål. Föremålen presenteras i katalogerna och i varuhusen.
Miriam Salzer-Möhrling som forskat i Ikeakulturen skriver i förordet till utställningskatalogen:
” Vem som helst kan tillverka en stol. Men Ikea säljer inte bara en stol. Ikea säljer en svensk boendefiolosofi. En filosofi som har gett oss funktionella möbler, rationellt distribuerade och demokratiskt tillgängliga för alla i enkla lagerliknande lokaler. Inte för de rika men för de kloka. Inget flådigt, inga krusiduller. Det är lagom enkelt och småländskt jordnära på något sätt. I slott och koja. ”
Det är det de svenska flaggorna runt om i världen och de blågulfärgade varuhusen berättar.
Vi har alla något att berätta om Ikea. På mina seminarier frågar jag ibland åhörarna om de hört någon Kampradhistoria eller någon Ikeaberättelse. De flesta räcker då ivrigt upp handen. Vi är i praktiken alla gratisarbetande marknadsförare av Ikeakulturen eftersom vi gillar berättelserna och vill berätta dem.
Vill man påverka snacket för man skörda och leverera berättelser.
Den senaste Ikea-storyn jag hörde var den här som jag hörde häromdagen:
En mellanchef på ett Ikeavaruhus i Kanada hade hela tiden hört budskapet: Här fattar vi egna beslut och vågar lita på vårt omdöme.
Mellanchefen hade fattat ett eget beslut som visade sig olyckligt och som ledde till stora kostnader för Ikeavaruhuset.
Hon blev förtvivlad och förstod att nu var hon körd. Hon skulle förstås få sparken för sitt misstag.
Hon var alltså inte särskilt förvånad när hon blev inkallad till varuhuschefen. Hon fick redogöra för sin syn på det som hänt. Varför hade hon gjort så här?
Hon förklarade hur hon såg på det och kände sig förstås nedstämd när hon väntade på beskedet att hon skulle få gå på grund av de kostnader hennes agerande hade åsamkat Ikea.
Men så sa inte varuhuschefen. Utan:
– Här på Ikea får vi göra misstag. Det är viktigt att vi agerar och är proaktiva. Ibland blir det fel. Du får alltså göra misstag. Men du får inte göra samma misstag två gånger.
Hon fick vara kvar och hon bands än starkare till det företag som ville att människor ska agera och fatta självständiga beslut utifrån Ikeas värderingar.
Jag vet inte om berättesen är sann, men jag tror det. Detta är företagsfolklore, en rätt typisk Ikeaberättelse som visar värderingar som man vill att vi ska associeras med Ikea.
