Den 18 augusti sitter jag tillsammans med Svenska Taxiförbundet i konferensanläggningen när båten till Tallinn lämnar Stockholm. Jag ska leda ett kommunikationseminarium med tonvikt på ”Rakt på sak” och med en del påminnelser apropå de ”Taxistories” jag samlat sen tidigare.
Kanske drar jag den gamla kaninstoryn från Taxi Stockholm. Läs den via länken här under…
Att man tror mycket om taxis möjligheter att ställa upp vet alla som jobbar inom taxi. Inte minst de som sitter i växeln. När alla andra möjligheter är uttömda då försöker folk till sist med taxi.
Det här hände i Stockholm. En bekymrad och orolig kvinna ringde till växeln och berättade att hon köpte en sista-minuten-biljett till solen. Hon var så glad och hade just packat sin väska.
– Men kaninen, sa hon. Den hade jag ju glömt. Jag kan ju inte lämna kaninen en hel vecka. Kan ni hjälpa mig?
Växeltelefonisten tog sig för pannan men bad i alla fall kvinnan att dröja i telefonen. Hon tryckte på sekretessen och ropade skrattande över rummet att det var en galen tjej som ville att taxi skulle ta hand om hennes kanin en vecka.
– Jag kan och jag vill ropade då en kollega från andra sidan rummet. Hon var känd som en riktig djurvän och tyckte kaniner var gulliga djur.
Så taxi skickade en bil hem till kvinnan och hämtade kaninen till stationen där djurvännen fanns. Sen hämtade de kvinnan och körde henne till Arlanda.
En vecka senare kom kvinnan hem. Taxi Stockholm hämtade först kaninen, sen mötte de kvinnan på Arlanda och körde dem hem. Det blev en bra affär för Taxi och en nöjd kund som vet vilket bolag hon väljer.
Men, nej det är klart att Taxi Stockholm inte har kennelverksamhet. Men de vet mycket väl var kennlarna finns.