I dag återkopplade jag hos PPM vid ett frukostseminarium det storytellingprojekt som jag, tillsammans med PPM, inledde för drygt ett år sedan. Regeringen har nu bestämt att PPM och de delar av Försäkringskassan som är kopplade till pensionerna ska förenas i den helt nya Pensionsmyndigheten från den 1 januari 2010. Då avvecklas alltså Premiepensionsmyndigheten, PPM formellt, men…
PPM-folkets kompetens och erfarenheter avvecklas förstås inte. De vet vad de kan och de flesta går vidare in i framtiden under den nya skylten.
Det var lite av temat när jag framförde en del skördade PPM-stories till PPM-folket. Jag berättade hur de var och hur deras värderingar kunde visas i händelser hämtade från PPM-världen.
Dessa berättelser behöver inte vara förbrukade för att myndigheter slås ihop och PPM avvecklas. Tvärtom är det viktigt att man närmar sig varandra, inte bara faktuellt, utan även kulturellt och emotionellt.
Det här ska man inte glömma vid sammanslagningar.
Storytellingen handlar i det här fallet om människorna som arbetar med pensionerna. Den handlar inte om organisationsjuridiken och politiken. Det innebär att PPM-stories kan fortsätta att befolka även det kommande varumärket från den 1 januari 2010 fast då kallas de förstås inte längre PPM-stories. Kanske de lever vidare in i framtiden men då som Pensionsmyndighetsstories.
Förhoppningsvis kommer även pensionsfolket från Försäkringkassan att uttrycka sin kultur och kompetens i en händelsebaserad, befolkad berättardramaturgi. På sikt får då de tidigare skilda pensionshanterarna fogas samman bl a genom berätelser för att sen skapa egna nya samtidsberättelser tillsammans.
Som vid ett äktenskap. Man kommer från olika håll med sin kultur och börjar ett gemensamt liv tillsammans.
Så kan man medvetet använda Storytelling i fusioner. Så kan man förhoppningsvis också närma de tidigare kanske lite olika världarna till varandra.
